För sex månader sedan

Idag, för sex månader sedan satt jag klistrad framför twitter och följde händelserna i Oslo och på Utöya. Med stigande fasa insåg jag vad det var som egentligen hände samtidigt som det var svårt att ta in det fruktansvärda, att förstå att det hände i vårt närmaste grannland.

22 juli 2011 är ett datum som kommer att vara fastetsat i mitt och många andras minne för lång tid framöver. De som på olika sätt drabbades och överlevde, kämpar än idag med sviterna och minnena av den fasansfulla dagen. I stort sett alla i det till invånarantal lilla landet Norge känner någon som drabbats av terrorattacken. Den man som gjorde sig skyldig till dåden är ännu inte dömd men utreds av läkare, psykologer och andra sakkunniga parallellt med att han förhörs av polisen. Så småningom börjar rättegången, då allt kommer att rivas upp på nytt.

Mina tankar går idag till dem som drabbades...och jag minns "om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi kan visa tillsammans", ett starkt kärleksbudskap av en AUF tjej som var med.