En sorglig dag...

Idag går mina tankar till Sigtuna, till en rättegång där en mamma sitter anklagad för att ha mördat sina två barn. En trettioettårig mamma som i september tog med sig sina två söner ner till vattnet och dränkte dem kallblodigt. I sin desperation såg hon ingen annan utväg utan menade att barnen skulle få det bättre "i himlen än på jorden"...

Det mest tragiska i allt detta är att ingen upptäckte hur illa det var ställt i den lilla familjen, flera veckor gick utan att barnen kom till skolan, men de sjukanmäldes av mamman. Flera veckor gick utan att socialen tog kontakt.

Hur kan det få vara så här i landet Sverige? Hur är det möjligt att jag som mamma kan må så psykiskt dåligt utan att någon ser och ingriper, så att jag till sist inte ser någon annan utväg än att ta mina barns liv? Är vi så invaggade i tryggheten i Sverige så att vi helt enkelt inte kan tänka oss att sådant faktiskt kan förekomma bakom grannens dörr eller i villan bredvid?

Snälla VAKNA, för barnens skull!!