31 augusti 2011

Riskerar den arabiska våren att bli till en höst för kvinnorna?

Margot Wallström lyfter frågan om kvinnornas roll i både Egypten, Tunisien och Libyen nu när envåldshärskarna förhoppningsvis i alla tre länderna får ge vika för en ny och demokratisk parlamentarisk ordning.

Kvinnorna var mycket delaktiga och välkomna i de demonstrationer som inledde folkets maktövertagande i de tre länderna. Om det stämmer att de efter demonstrationerna ombads att gå tillbaka till hemmen igen gör man ett stort misstag i dessa länder. Man kan inte exkludera femtio procent av människorna när uppgiften är att bygga ett nytt land. Här är det viktigt att de rådgivare och insatser från resten av världen som givetvis kommer att behövas i ett återuppbyggnadsskede tar även jämställdhet och rättigheter för kvinnor i beaktande, tillsammans med ett feministiskt perspektiv på det nya samhället.

Kvinnorna representerar hälften av befolkningen i dessa länder, precis som i resten av världen. "Kvinnor bär halva himlen" är ett kinesiskt ordspråk.
Att bortse från det feministiska perspektivet kan bli kostsamt. Kvinnors rättigheter måste beaktas när de nya demokratiska samhället skall byggas. Jämställdhet måste vara en självklar ingrediens om en arabisk vår inte skall övergå till en höst för den kvinnliga delen av befolkning.  

30 augusti 2011

De eviga visstidsanställningar

Aktuellt har ett reportage ikväll om de eviga visstidsanställningar som kommuner runt om i Sverige använder sig av.
Kommunal vänder sig mot att man "håller människor som daglönare" och säger att det är otidsenligt. Trots ett stort, och växande vikariebehov i äldreomsorg och barnomsorg drar sig många kommuner för att göra om de otidsenliga timanställningarna till fasta tjänster.

Ur ett jämställdhets perspektiv vore det intressant att se om en manlig arbetsplats utan protester skulle nöja sig med osäkra timanställningar och delade turer i den omfattningen som oftast finns inom barn- och äldreomsorgen i kommunerna....

Om de berörda förvaltningarna ser över vikariebehovet och gör en planering för behovet inom barnomsorg och äldreomsorg för den kommande tre- till femårsperioden är det sannolikt så att man skulle kunna fastanställa fler medarbetare på hel- och deltid. Framförallt inom äldreomsorgen vet vi ju att behovet av fler medarbetare bara kommer att öka. Många kommuner försöker att hitta nya lösningar och på flera håll prövar man att tillsätta vikarier i en vikariepool för att få ett större kapacitetsutnyttjande genom en ökad rörlighet. Inskolning och upplärning är givetvis a och o för att få en bra arbetsmiljö samtidigt som de boende och/eller barnen ska kunna garanteras en trygghet och en kontinuitet. 
Från politiskt håll trycker man i många kommuner på för att skapa heltidsarbeten i större utsträckning. Det är däremot inte alltid som detta hörsammas i organisationen.

29 augusti 2011

Lärorikt om hedersförtryck

Tack till GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime) för kvällens föreläsning om hedersförtryck och hederskultur som var mycket lärorik och intressant. Många fler borde varit där för att lyssna och lära!
Arkan Asaad berättade sin historia om hur han blev bortgift mot sin vilja på grund av den hederskultur som råder i norra Irak/Kurdistan där han är född. Han drabbades av detta, trots att han kom som mycket liten till Sverige och inget hellre ville än att kunna leva sitt liv som en "vanlig" svensk kille. Som han säger själv så är hans historia en med lyckligt slut, men många andra ser ingen annan utväg än att, precis som Arkan, försöka ta sitt liv.

En intressant fråga som jag inte hann ställa är ju den om hur vi kan påverka de föräldrar som är ansvariga för detta. Hur kan vi få dem att förstå hur fel detta är? Var och hur och i vilka sammanhang träffar vi dem för att diskutera detta?
Ungdomarna når vi i skolan, via ungdomsmottagningar och socialtjänst. Men det är ju ändå föräldrarna som behöver upplysas och informeras. Kanske läser Arkan min blogg och kan svara?
Viktigt är att vi måste våga diskutera fenomenet hedersförtryck och hederskultur utan att stämplas som motståndare mot invandring. Hederskultur tar sig många uttryck även i vårt samhälle. Närmast kanske vi kan se på HBT-personers rättigheter som inte alltid respekteras. Det finns alltför många exempel, även i vårt land, på HBT-personer som inte vågar berätta för sin familj om sin läggning.

Om du inte redan läst Arkan Asaads bok "Stjärnlösa nätter" så har du en lärorik och tänkvärd lässtund framför dig!

28 augusti 2011

Bonus till HVB? Nej tack!

Känner mig mycket tveksam till det förslag som Folkpartiets arbetsgrupp nu lagt att bonus ska lösa de brister i och med HVB. Bristerna har tydligt blottlagts via Barnombudsmannens undersökning och bekräftas även av Skolinspektionen, Socialstyrelsen och den statliga utredningen som gjorts.

Jag tror att det är fel ände att börja i helt enkelt. Det första som måste fungera i denna typ av verksamhet är att sätta mål, följa upp och återkoppla till de medarbetare som finns i verksamheten. Det är en ledarskapsfråga och ett ledaransvar! Bonus skall aldrig användas för att nå mål anser jag, utan för att överträffa målen!

Dessutom, vad ska mätas, hur ska det mätas och över hur lång tid ska det mätas? Kortsiktiga mål riskerar att undergräva ett seriöst arbete. Dessutom så lever vi i en värld som alltmer börjar ifrågasätta bonussystemet, till styrelser, till anställda inom den ekonomiska sektorn därför att vi ser avvarterna...

Nej, börja i rätt ände med tydliga mål, tydlig uppföljning och återkoppling. Socialnämndernas politiker bör kräva att socialtjänsten tar sitt ansvar med täta kontakter med de barn som placerats för att skapa förtroende och en grund att stå på för personliga samtal med de barn/ungdomar som placerats.

Alltför många HVB startas på fel grunder och av fel personer, möjligtvis ska HVB på något sätt licensieras, lämpligheten hos dem som startar kontrolleras? Samhället övertar vården av dessa placerade barn, då måste vi kunna säkerställa att de hem vi placerar dem i har barnens bästa för ögonen och inget annat...Det är ett politikeransvar. Läs Vårdföretagarnas artikel i ämnet här.

27 augusti 2011

Värderingar & attityder...

Dagens nyhet om medarbetarna på ett äldreboende i Rottne som slagit vad om när en av de boende skulle dö och sedan skändat kroppen efter döden slår ner som en bomb mitt i frukosten...Här kan du läsa hela artikeln. Jag avundas verkligen inte den chef som fick ta itu med detta. 
Denna gång hände det på ett privat boende men det skulle lika gärna kunna hända på ett kommunalt!
Den som skall hedras i sammanhanget är den arbetskamrat som vågade tala om vad som skett! Många skulle säkert kalla det skvaller, det är inte helt enkelt att våga stå upp emot kollegor på det sättet...

Jag har svårt att förstå hur detta kunnat hända, hur tänkte dessa personer, var kom en så fruktansvärt befängd tanke ifrån? Helt uppenbart är det så att vissa människor helt enkelt inte ska jobba inom vård och omsorg...Så sorgligt att alla de som gör ett gott arbete varje dag inom omsorgen får schavottera i såna här sammanhang.
Det har varit många olika typer av övergrepp inom vården som uppdagats under året. Det är bra att det kommer fram, att vi får diskutera vilka värderingar vi förväntar oss att medarbetarna inom omsorgen måste ha.

Våra värderingar får vi som barn och under uppväxtåren. Det är mycket svåra att förändra, de sitter som djupa "ankare" i vår personlighet. Det som går att påverka hos de flesta av oss är våra attityder, de kan liknas vid "flöten" som ligger och guppar. Attityderna går att förändra efter påverkan och diskussioner. Men som sagt, de grundläggande värderingarna är svåra att göra något åt, framförallt om man inte vill eller ens har  tänkt tanken att förändra sig själv.

Jag håller med den ansvariga chefen om att det vore ypperligt att kunna ta ett blodprov för att få svar på vilka värderingar en tilltänkt ny medarbetare har. Vilka frågor du än ställer vid anställningsintervjun kommer det att vara svårt att få fram en sådan sak. Ofta visar värderingarna sig mycket senare, till exempel vid ett sådant här tillfälle när allt verkligen spårar ur.

26 augusti 2011

Tio långa år....

Två flickor, elva och fem år har under tio års tid utsatts för sexuella övergrepp av sina föräldrar utan att socialtjänsten har ingripit. Jag blir arg bara jag skriver meningen...


Föräldrarna ställs nu inför rätta för grova våldtäkter, samtidigt som socialen berättar att de har haft kontakt med familjen i tio år och nu säger att "vi borde ha ingripit tidigare". Personligen förstår jag inte att de vill schavottera i media med det uttalandet...

Jag undrar naturligtvis hur den socialtjänsten har tänkt när man nu säger att man under så lång tid vetat att något inte står rätt till i familjen men trots det underlåtit att ingripa. Är föräldrarnas rättigheter så starka i förhållande till barnens att man av den anledningen underlåtit att ingripa? Vad har man väntat på?
Var har barnperspektivet funnits? Hur kan man överge barn i tio år? Den äldsta flickan har levt i stort sett hela sitt liv i detta helvete...

Jag tänker också som så att vi alla har ett ansvar, det är inte bara socialtjänstens ansvar, att anmäla, att ingripa som medmänniska, istället för att blunda och vända ryggen till när vi misstänker att något inte står rätt till i ett barns liv, i en kvinnas liv eller i en mans liv. Det sker ju övergrepp omkring oss hela tiden, många gånger tror jag att grannar, släktingar, skolpersonal och vänner ser och förstår att allt inte står rätt till. Ändå ingriper man inte, varför?
Hur kan vi underlätta för människor att våga visa mer civilkurage för att förhindra att fler barn blir förrådda av vuxenvärlden på samma sätt som nu skett i Jönköping?

25 augusti 2011

Budgettider...

Så är det återigen dags för årets besparingstid, som alltid, känns det som, när jag ser tillbaka på min tid som kommunalpolitiker. Budgeten skall tas på fullmäktige i november, eller allra senast på decemberfullmäktige.


Tjänstemännen har tagit fram ett underlag med olika förslag, ett smörgåsbord om man så vill, för oss politiker att ta ställning till. Det kommer att bli långa och många diskussioner i partigrupper, i samverkanspartiernas möte och på gruppmöten. Det är inga lätta förslag att ta ställning till, det är också stora pengar som nu skall sparas.

Mycket är spännande, roligt och intressant när man som jag är engagerad fritidspolitiker. Detta med besparingarna som känns årligen återkommande är däremot något som jag gärna skulle vilja vara utan. Så mycket roligare det vore att kunna satsa på framåtsyftande åtgärder för att kunna utveckla Nora för Noras invånare!

24 augusti 2011

Flera olika modeller av förskolor och flera olika huvudmän - ja tack!

Som liberal gillar jag tanken på mångfald, jag gillar tanken på att vi politiker ska ge människor goda förutsättningar att göra egna val.
När vi nu i Nora har en kö till förskolan tycker jag att vi som politiker ska vara öppna för olika entreprenörer, kooperativ, idéella initiativ och privata lösningar där föräldrar går samman och dessutom vara lyhörda för personalens egna förslag.

Nora, som så många andra svenska städer behöver andra aktörer vid sidan av det kommunala som har andra lösningar än de som kommunen kan erbjuda. En utomstående aktör kommer in med andra ögon, andra perspektiv och ser andra möjligheter. Det är viktigt att vi som politiker är öppna för olika modeller och aktivt bjuder in de aktörer som finns på marknaden till dialog och diskussion.

Man brukar säga att det ofta är så att det måste till en kris för att vi människor ska komma igång och tänka nytt och/eller annorlunda. Den situation som vi nu har med en kö till våra förskolor har gjort att personalgrupperna haft möjlighet att komma med väl genomtänkta förslag om att bland annat införa femårsgrupper. Pedagogerna är proffsen och kan verksamheten och vet vad som är bäst för barnen. Olika förskolor vill jobba på olika sätt, det gillar jag - det finns inte en lösning för alla!

Det är viktigt att vi politiker inte går in och petar utan när vi ser att förslagen ligger i linje med våra mål för Nora ställa oss bakom dem. Det här kan vara början till en specialisering och en profilering för Noras förskolor som innebär att barnomsorgskön ökar ytterligare på grund av inflyttning. Det är angenäma problem!

23 augusti 2011

Rovdjurspolitik och vargjakt

Instämmer i den debattartikel som Smålandsposten publicerar idag. Den svenska rovdjurspolitiken bör kännetecknas av en stark delaktighet av dem som berörs av rovdjuren, dvs som har varg och björn tätt inpå sina hus och gårdar. Det finns ingen annan framkomlig väg om vi långsiktigt ska kunna behålla rovdjuren i vårt avlånga land.

Däremot måste det stå klart för alla att det övergripande målet om biologisk mångfald är viktigt, både på kort och lång sikt. Därför är EU:s involvering nödvändig och önskvärd anser jag.

Vi bör, i detta glest befolkade och avlånga land ha plats för dessa rovdjur och vi måste hitta vägar för hur och var de ska placeras. Jag har sagt det tidigare : det är inte rimligt att två tredjedelar av Sverige är helt varg- och björnfritt medan vi som lever i ett relativt tättbebyggt område ska ha majoriteten av vargstammen inpå husknuten.

Att leva med varg i närområdet innebär inskränkningar på olika sätt, alltifrån hur man stängslar in sina får, släpper iväg barnen till skolbussen till hur jakthunden kan släppas i markerna. För jägarkåren blir det påtagligt när höga arrenden skall betalas trots att rovdjuren finns på jaktmarken och delvis decimerar viltet. 

När människors vardagsliv blir så påverkat lokalt måste möjligheten till samtal och beslut involvera dem som är berörda. Vid sidan av detta är det viktigt att den licensjakt som skall tillåtas är noggrant kontrollerad och verkligen får avsedd effekt vad gäller genetiska defekter.

22 augusti 2011

Varför blåklinten?

Undrar du också varför Folkpartiet liberalerna har en blåklint som partisymbol? Blåklinten var från början rösträttsrörelsens symbol. I samband med att arbetet för kvinnlig rösträtt  drog igång användes blåklinten som symbol, vilket berodde på att rösträttsrörelsen startade i Östergötland. Blåklinten som är landskapsblomma fick bli rösträttsrörelsens symbol. Den blev senare Folkpartiets symbol.

Rösträtt för kvinnor infördes 1921, vilket innebär att vi i år firar 90 årsjubileum. Sverige blev faktiskt det sista landet i Norden med att införa den kvinnliga rösträtten. Före oss var Finland 1906, Norge 1913 och Danmark och Island 1915. 1921 valdes de första kvinnorna in i riksdagen, Kerstin Hesselgren i första kammaren och Elisabeth Tamm i andra kammaren.

90 år sedan, det är absolut värt att fira! Läs mer om firandet på Liberala kvinnors hemsida.

20 augusti 2011

Blir Centern med Annie Lööf som de "gamla moderaterna"?

Morgonens diskussion vid frukostbordet uppehöll sig en lång stund kring det kommande valet av ny partiledare i Centern. Det är ju ett val som är viktigt för oss i de övriga allianspartierna, även om vi inte är direkt berörda.
Anna-Karin Hatt har gjort ett tydligt avstamp i den historiska centermyllan när hon gav sig ut på sin "Hattresa", där hon tydligt deklarerat att Centern ska stå för en "varm, grön socialliberalism". Hon har även varit tydlig med  att Centern inte har några planer på att överge samarbetet i alliansen.

Annie Lööf förespråkar på många sätt en annan ideologi, främst stödd av den så kallade Stureplanscentern med Fredrick Federley i spetsen. Annie Lööf har personligen Margareth Thatcher som förebild och redan där blir jag personligen lite orolig...I mina ögon stod Thatcher för en stark nyliberalism med nattväktarstaten som ideal. Långt ifrån min egen förankring i socialliberalismen.

Ofta går Annie Lööf längre än partiet, det visar några exempel ur hennes riksdagsmotioner, hon vill:
införa plattskatt
avskaffa las
införa marknadshyror
avveckla spelmonopolet
sälja SVT och Sveriges Radio
att Sverige går med i Nato
avskaffa alkoholmonopolet
hon vill bygga ut kärnkraften men inte öka kvoteringen i föräldraförsäkringen.

Annie Lööf står för en tydligt uttalad nyliberalism, vilket innebär att hon är långt till höger i centerfåran, där hon vill ha så få pekpinnar från staten som möjligt. Vi kan förvänta oss ett ganska tydligt ideologiskt vägval inom Centern.

19 augusti 2011

Nya regler för demensvården...

Först 2012 räknar man med att de nya reglerna för bemanning inom demensvård kommer att vara på plats...

De nya reglerna som Socialstyrelsen vill införa ska säkra bemanningen på demensboenden. Idag får vart fjärde boende ingen förstärkning när behov uppstår och sex av tio boenden är obemannade periodvis nattetid. Detta sliter naturligtvis oerhört på personalen och skapar en osäkerhet för de boende.

Att ett demensboende är obemannat nattetid kan jämföras med att lämna tvååringar utan uppsikt säger sakkunniga, då en demenssjuk ofta kan befinna sig mentalt på den nivån. Skulle vi lämna våra tvååringar utan uppsikt och tillsyn under natten undrar jag? Nästa fråga blir då givetvis hur vi prioriterar, de demenssjuka är sannolikt inte den röststarkaste gruppen, eller hur?

18 augusti 2011

Rojalistiska gratulationer!

Idag var framsidan på de allra flesta lokal- och rikstidningar täckta av en bild på en leende kronprinsessa och prins efter att hovet gett besked om att familjen väntar tillökning.

Som rojalist vill jag självklart skicka mina varmaste gratulationer till Victoria och Daniel!

Jag unnar dem verkligen att få känna babylycka, de fick vänta länge, hela åtta år, innan de fick möjlighet att gifta sig, och har själva pratat om att de längtar efter att bilda familj, gärna med många barn. Nu kommer en ny liten prins eller prinsessa att se dagens ljus och skvallerpressen kommer givetvis att ha sitt på det torra för många år framöver. Direkt igår kraschade hovets server på grund av det hårda trycket...

Republikanerna är nu oroliga för att detta kommer att gynna sympatierna för monarkin och att det kommer att stärka kungafamiljens position. Kanske kan även republikanerna unna kungafamiljen det efter den stormiga tid som varit sedan bröllopet?

17 augusti 2011

De mobbade ska inte tvingas flytta...

Jag fortsätter idag att skriva på temat mobbing. Få saker kan göra mig så upprörd som mobbing och en vuxenvärld som inte tar sitt ansvar. Det som upprör mig mest i detta är det faktum, förutom att vuxna faktiskt deltar i mobbing aktivt eller passivt och försöker skuldbelägga offren, att de som mobbas tvingas att flytta för att bli kvitt sina plågoandar!

I dagens SvD håller Jan Björklund, utbildningsminister i regeringen och partiledare för Folkpartiet, med mig om att det finns brister i hanteringen och att bristerna är allvarliga. Det kan aldrig vara rätt att den som utsatts för mobbing är den som tvingas flytta, ofta mot sin vilja, för att de vuxna på skolan är oförmögna att ta sitt ledarskapsansvar. Det är de vuxna som måste agera när mobbing upptäcks och ta ett ansvar för att åtgärder vidtas. Det är även de vuxnas ansvar att förebygga och säga ifrån, helt enkelt visa civilkurage.

En skärpning av lagstiftningen har gjorts som innebär att skolorna är skyldiga att agera mot mobbing. Om det kriterier som ställts upp inte uppfylls kan skolan krävas på skadestånd. Utbildningsministern utesluter inte att det kan komma ytterligare lagskärpning, men det visar sig också att den lagstiftning som finns inte alls utnyttjas till fullo vilket är mycket märkligt med tanke på att ca 50 000 elever mobbas årligen!

Jag hoppas att det kan bli en väckarklocka för skolorna och att de inspektioner som Skolinspektionen gör följs upp snabbare med skarpa reaktioner.

16 augusti 2011

Vems är felet när någon blir mobbad?

Mobbing har jag skrivit om många gånger tidigare här på bloggen och det verkar vara ett outtömligt ämne. Alltifrån vilka metoder som är evidensbaserade, till hur det är möjligt att mobbing mot någon får fortgå utan vuxenvärldens ingripande.

Senaste gången vi fick en redovisning av den metod som används i Noras skolor - Olweusmetoden - var vi ett par stycken som frågade varför Olweusmetoden inte alls har med alternativet "jag känner mig mobbad av någon vuxen på skolan". Eftersom vi vet att det förekommer så ansåg vi att även detta borde mätas tillsammans med övriga parametrar. Rädda Barnens psykolog/psykoterapeut Åsa Landberg bekräftar att vi talar alldeles för tyst om att det, tyvärr, är ganska vanligt att vuxna både aktivt och passivt deltar i mobbing av barn.

Barn- och elevombudet (BEO) avgjorde förra året 104 fall där skolor får underkänt för sitt sätt att hantera elevers kränkningar av andra elever. Dessa fall har nu granskats av Svenska Dagbladet och det som är hårresande (!) och oerhört tragiskt är att skolor i två av tre fall hävdar att den som kränks, dvs offret, bär skuld till det som skett....Att inte bli trodd när man berättar om de kränkningar man utsatts för gör ju att dessa barn känner sig kränkta ytterligare en gång.

Sannolikt måste lagen skärpas för att vi vuxna ska inse våra skyldigheter. Framförallt är det viktigt att vi slutar skuldbelägga den som mobbas och riktar åtgärderna mot dem som mobbar! Jag har ju länge haft frasen "vem är vi till för" som mantra i mitt politiska engagemang. Om våra barn inte kan lita på de vuxna i sin omgivning, vem ska de då kunna lita på?

15 augusti 2011

Liberal eller feministisk kompass...forts

Igår skrev jag om vådan av att ha två kompasser, den liberala och den feministiska. Idag tänkte jag utveckla detta ytterligare, denna gång med fokus på föräldraförsäkringen.

Jag hör till dem som tydligt valt att rösta för att föräldrar själva ska få välja hur de vill dela upp föräldraförsäkringen. Med hjälp av min liberala kompass har jag kommit fram till att vi politiker inte ska detaljstyra människors liv, inte ens föräldrars liv, eftersom människor liv ser så olika ut och vi har olika förutsättningar för hur vi kan, och vill lösa saker och ting. Jämställdhetsbonusen har känts som en klok och gyllene medelväg...

Men så ser jag mig omkring, jag läser tidningen och olika undersökningar. Alla visar de på samma sak - kvinnor "förlorar" på att vara dem som tar ut mest föräldraledighet. För så är det, trots att vi idag skriver 2011 är det en försvinnande liten del av föräldraledigheten som tas ut av papporna. Då slår min feministiska kompass till...
Självklart kan man som förälder aldrig förlora i kärlek, omtanke, närhet eller på att vara en förebild för sitt barn. Det är inte så jag menar.

När jag skriver förlorar menar jag pengar, karriär, pensionspoäng och utveckling. Och det är här min feministiska kompass ger starkt utslag... Att vara den som tar ut mest föräldraledighet ger mig en sämre löneutveckling, det ger mig mindre frihet, det innebär att jag får en sämre karriärutveckling. Det jag förlorar är makten över mitt liv. För att jag ska ha makten över mitt liv är det allra viktigaste att jag har en egen ekonomi. Och om jag då vill ha barn, blir det viktigt att vi har en jämställd föräldraförsäkring. Eller...? 

14 augusti 2011

Liberal eller feministisk kompass?

Som feministisk folkpartist och socialliberal har jag två "kompasser" som då och då krockar med varandra. Det kan ibland orsaka viss vånda, men hittills har jag förhållit mig något öppnare mot den liberala kompassen, den har oftast fått "sista ordet", så att säga.
Den liberala kompassen säger att människan själv skall få göra sina livsval, att det är vår viktigaste uppgift som politiker att se till att människor får den möjligheten. Politiker skall inte ta besluten utan det ska människor själva få göra utifrån sin livssituation.
Som socialliberal kompromissar jag däremot aldrig bort att samhället skall tillhandahålla ett socialt skyddsnät för de allra mest utsatta... Nattväktarstaten är inget alternativ!

Men ju äldre jag blir och ju mer jag diskuterar jämställdhetsfrågor, ju mer inser jag hur långt ifrån den feministiska kompassen mina beslut ibland är.

Trots allt har vi inte kommit särskilt långt, för inte så länge sedan bloggade jag om det faktum att kvinnor ännu idag, 2011, är starkt underrepresenterade i bolagsstyrelser och än mer underrepresentade är antalet kvinnor som ordförande i bolagsstyrelserna. Trots att det är 90 år sedan kvinnor fick rösträtt så har vi inte kommit så långt...

Alldeles för stor andel av fast egendom ägs av män, alldeles för stor andel av förmögenheterna i världen är männens. Alldeles för många kvinnor har inte ens egen ekonomi, lever inte i ett jämställt förhållande. Om kvinnan inte har en egen ekonomi är hon aldrig fri, hon kommer alltid att få förhålla sig till vad mannen vill eller inte vill. Egen ekonomi får kvinnan genom att arbeta heltid, genom att inte vara borta långa perioder från arbetslivet, genom att dela föräldraledigheten.
Det är relativt säkert fastlagt att dagens par lever relativt jämställda fram till första barnet kommer. Sedan sker något...mer om det i morgon.

13 augusti 2011

Blankning på en orolig marknad...

Häromdagen krävde Tyskland ett förbud mot blankning - att spekulera i fallande aktiekurser - och ganska omgående stabiliserade marknaden sig. Flera länder har infört förbudet, i alla fall för en tid framöver.

För mig som inte är någon "börshaj" eller sakkunnig på området låter det helt galet att människor som har pengar, eller tom människor  med lånade pengar, spekulerar i fallande aktiekurser. Att som det idag står i Jacob Bursells artikel i SvD det kan få motsatt verkan är onekligen märkligt. Ett intressant utdrag ur artikeln: "Det är inte ovanligt, menar han, att blankning kombineras med försök att pressa ned berörda aktiekurser, vilket också gör själva blankningsaffären mer lönsam.
– Det kan ske genom att sälja små aktiemängder till låga priser och samtidigt utnyttja massmedierna till att tala negativt om företaget, förstora negativa nyheter och sprida rykten, säger Karl-Erik Wärneryd, författare till boken Stock Market Psychology".
 
Jag tror personligen att "marknaden" skulle må bra av en reglering på flera områden. Senaste veckans börsoroligheter har verkligen visat att den sk marknaden går i spinn och fungerar som en självuppfyllande profetia i vissa fall.

12 augusti 2011

Svältkatastrofen på Afrikas horn...

Som bloggare för varenda unge vill jag påminna om svältkatastrofen på Afrikas horn där miljontals kvinnor och barn riskerar att svälta ihjäl.
Se gärna filmen om varför det är så svårt att få bukt med svälten i Afrika, Hans Rosling som är professor i global hälsa berättar här: http://blog.unicef.se/2011/07/27/hans-rosling-om-katastrofen-pa-afrikas-horn/

En livsfarlig kombination av torka, pågående konflikter och eskalerande matpriser har lett till svår undernäring i Östafrika och miljontals barn och kvinnor riskerar nu att dö.
UNICEF finns på plats och gör allt vi kan för att rädda barnens liv genom att se till att de får rent vatten, näring, vård och mediciner.


Och du kan vara med och rädda liv. SMS:a LIV till 72 900 och skänk 50 kr. Det räcker till 13 påsar nötkräm mot undernäring eller 29 påsar vätskeersättning. Tre påsar nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda livet på ett undernärt barn.


Du kan även ge en gåva till Östafrikas barn här! (http://www.unicef.se/stod-oss/afrikas-horn)

Läs mer om vad UNICEF gör för barnen på Afrikas horn. (http://www.unicef.se/stod-oss/aktuella-insamlingar/katastrofhjalp-till-afrikas-horn)

11 augusti 2011

Upploppen i London

De senaste dagarna har vi fått följa upploppen i London och förundrats över den skadegörelse och de våldsamma upplopp som förekommit. Till att börja med trodde vi alla att upploppen berodde på dödskjutningen av fembarnspappan och att människor skulle visa sin upprördhet och solidaritet med mannens familj.
Men det visar sig att det är ungdomar födda på nittiotalet som är ute och slår sönder, plundrar, misshandlar människor och sätter eld på byggnader. Ungdomar som helt enkelt har för lite att göra, eller vill de visa sin makt...? Man undrar stillsamt hur de tänker, och inte minst, var deras föräldrar är...

Till råga på allt har man nu kommit underfund med att upploppen spreds med blixtens hastighet via bland annat twitter. Premiärminister Cameron vill nu följdaktligen begränsa sociala medier för att förhindra en upprepning...

10 augusti 2011

Skollagen om skolbibliotek

I sommar har jag varit på Nora stadsbibliotek flera gånger för att låna böcker. Min sommarläsning består gärna av deckare och varje gång imponeras jag av utbudet på vårt förhållandevis lilla bibliotek. Förutom att låna böcker så kan man läsa tidningar, låna datorer eller titta på utställningen i konsthallen.

Den nya skollagen som trädde i kraft första juli i år stadgar att varje skola ska ha tillgång till ett skolbibliotek. Detta gäller alla skolor oavsett skolform och huvudman. Utan att föregripa något så antar jag att Noras skolor kommer att utnyttja vårt stadsbibliotek. Det kommer att ställa en del nya krav på biblioteket då det i nya skollagen står:
Med skolbibliotek brukar vanligtvis avses en gemensam och ordnad resurs av medier och information som ställs till elevernas och lärarnas förfogande och som ingår i skolans pedagogiska verksamhet med uppgift att stödja elevernas lärande. Regeringen anser att skolbiblioteken spelar en så viktig roll för att stimulera elevernas intresse för läsning och litteratur samt för att tillgodose deras behov av material för utbildningen att det är motiverat med en egen bestämmelse i skollagen".

Att bibliotekariens roll kommer att förändras när kravet höjs på att skolbiblioteket skall spela en viktig roll för lärandet och för möjligheten att nå kunskapsmålen är ställt utom allt tvivel. Troligen kommer det att ställa krav på en skolbibliotekarie på Noras bibliotek.

09 augusti 2011

Behov av kvällis & nattis i Nora?

Folkpartiet liberalerna i Nora har i sitt valmanifest sagt att vi vill skapa barnomsorg på kvällar och nätter. Det finns många småbarnsföräldrar som arbetar på oregelbundna tider, dessutom har vi i Nora många föräldrar som pendlar till sina arbeten i Karlskoga, Lindesberg eller Örebro vilket innebär att restid måste läggas till arbetstiden. Om förskolan stänger klockan sex kan det vara svårt att hinna hem i tid.
Jobbar man skift eller i butik så slutar man oftast inte klockan fem, men barnomsorgen i Nora och de flesta andra städer är till stora delar anpassad till arbetstider mellan åtta och fem. Folkpartiet liberalerna menar att vi måste anpassa barnomsorgen till föräldrar och barns verklighet.

Barnomsorg på nya tider kräver naturligtvis nya lösningar och som vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden skulle jag vilja komma i kontakt med föräldrar som är i behov av kvällis och/eller nattis i Nora för att lyssna på vilka behov ni har och för att påbörja en dialog om hur vi kan hitta lösningar som funkar bra för er och barnen. Du når mig via bloggen, facebook eller twitter se mina kontaktuppgifter. Min epost är gabrielle.peteri@nora.se

08 augusti 2011

Huvudman för skolan

Det är ingen hemlighet att Folkpartiet liberalerna vill förstatliga skolan igen. Det är heller ingen hemlighet att det (ännu) inte finns något gehör för detta i alliansregeringen.
Tills vidare får vi alltså se en alltmer detaljstyrd kommunal skola. På något sätt måste vi säkerställa att den utbildning som erbjuds våra barn och ungdomar är likvärdig över landet. 

En av de saker som kommunaliseringen förde med sig var att läraryrket fick en lägre status vilket i förlängningen har inneburit att färre söker sig till lärarutbildningarna. Detta tillsammans med att vi under tidigare socialdemokratiskt styre har fått en lärarutbildning som inte har ens de mest elementära ämnen, såsom exempelvis pedagogik, som obligatoriskt, har spätt på den statusförsämring som lärarna har fått känna på.

Lönelyft för lärarna är på sin plats då lärarna hör till den grupp som får sämst utväxling på sin universitetsutbildning när en jämförelse görs med andra grupper. Tillsammans med de förändringar som nu sker med ny skollag, en förändrad lärarutbildning och lärarlegitimation bör ett lönelyft för lärarna vara prioriterat. Då möjliggörs en statushöjning av ett av de absolut viktigaste yrken som finns. 

07 augusti 2011

Liberalt sommarprat

Idag håller vice statsminister Jan Björklund sitt traditionsenliga tal i Marstrand. Jag har inte själv haft möjlighet att delta på plats men ska ändå försöka mig på en liten summering av talet här på min liberala blogg.

Självklart handlar mycket i talet om traditionella liberala värden men även världsekonomin och hur den kommer att påverka Sverige, som är ett litet, exportberoende land är en viktig beståndsdel. Att det som sker just nu i USA och Europa kommer att påverka Sveriges budgetarbete i höst är givet. Allt som tidigare aviserats i budgeten kommer sannolikt inte att genomföras.

Det som Jan Björklund lyfter fram som en av tre viktiga områden att prioritera är de förändringar som behöver göras i sjukförsäkringen. Vi är väl medvetna om att de förändringar som alliansregeringen gjort i sjukförsäkringen behöver kompletteras för att reformarbetet skall ge den trygghet vi kan kräva av en sjukförsäkring. Att inte utförsäkra dem som är för sjuka för att arbeta trots att tidsgränsen två och ett halvt passerat är för mig som socialliberal en självklarhet!
Det är positivt och klokt att Jan Björklund lyfter just frågan om de viktiga förändringarna i sjukförsäkringen som det som måste prioriteras i höstens budgetarbete.

Om du vill läsa Jan Björklunds tal i sin helhet kan du göra det här.

06 augusti 2011

Under Regnbågsflaggan

Idag var det Prideparad i Stockholm. Det är en mäktig känsla att befinna sig under Regnbågsflaggan och manifestera respekt för alla människors lika värde. För mig är alla i första hand människor och inte sitt kön eller sin sexuella läggning.

Helgen inledde jag med att delta i judiska församlingens Regnbågs-kabbalat shabbat i synagogan. Det var en sällsam och mycket positiv upplevelse och vi har pratat mycket om just judendomen hemma idag.
Kanske för att det är en religion och en identitet som är och alltid har varit mycket förföljd i olika delar av världen men  även för att vi inser att judendomen faktiskt är en religion som är "uppdaterad" till version 2011.
Frågeställningar om organdonation, abort och homosexualitet etc verkar ha diskuterats och rabbinerna har kommit fram till svar som motsvarar den tid vi lever i, det imponerar på mig.
Kanske var det just för judendomens erfarenhet av förföljelse under många hundra år som rabbinen i Stockholms synagoga inbjöd till en gemensam regnbågs-kabbalat inför sabbaten där alla var välkomna. Det är dock den första kyrka/synagoga/tempel/moské som jag har besökt där jag var tvungen att legitimera mig och gå igenom en säkerhetskontroll. Djupt tragiskt att människor inte får ha sina heliga platser fredade.

Lika självklart som det är för mig och familjen att kunna visa vår respekt och lämna heteronormen utanför Pridefestivalsområdet, lika lite självklart är detta för människor i andra länder runt om i världen. Fortfarande är förföljelse på grund av könsidentitet eller sexuell läggning vardagsmat i många länder och inte heller i Sverige är alla människors lika värde självklart för alla.
Därför behövs Pridefestivalen även fortsättningsvis. Är det något jag skulle önska är det kanske att det blir lite mindre festival och lite mera Pride för att understryka allvaret i hbtq- frågorna.

04 augusti 2011

Kliv av mitt tåg...

Ett drygt dygn efter händelsen med den elvaåriga Noraflickan som slängdes av tåget i Kumla nås vi av nyheten att två konduktörer på ett av SJ:s tåg från Stockholm mot Göteborg gemensamt har slängt av ytterligare en passagerare. Denna gång dock en vuxen kvinna vars biljett inte registrerats elektroniskt, troligtvis på grund av något fel. Konduktören sa till kvinnan "kliv av mitt tåg...". Du kan läsa mer här.

Passagerarna som ifrågasatte det hela fick till svar att de inte skulle tro allt som står i tidningen och att de inte hade med att göra vem som var personalansvarig ombord. Verkar som om SJ har en del att arbeta med vad gäller bemötande, kundperspektiv och förankring av interna policys!

03 augusti 2011

SJ, SJ, hur tänkte ni nu...?

Idag började dagen med att jag lyssnade på nyheterna och fick veta att en av SJ:s konduktörer avvisat en elva - 11 - årig flicka från tåget då hon inte kunde göra sig förstådd eller visa upp biljett....

Trots att kommunikationsansvarig menar att det finns tydliga rutiner för hur konduktörerna skall hantera en sådan här situation så lämpar man alltså av en elva årig flicka i Kumla och åker vidare. Hennes äldre syster som hade hand om biljetterna befann sig på toaletten...men varken konduktören eller någon annan i vagnen kunde alltså tänka tanken att vänta lite, eller att använda högtalarsystemet och fråga om någon saknade en flicka...Nej, helt resolut avvisar SJ:s konduktör henne.

Men kan det vara så att konduktören antar att afrikanska barn alltid åker tåg utan biljett? I tidningen uttalade sig SJs presschef med orden "Jag tror inte etnicitet spelat ngn roll" Borde han inte sagt hoppas....

02 augusti 2011

Folkpartiet vill sopa framför egen dörr!

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni kom i dagarna med ett klokt förslag som även jag som egentligen inte är för kvotering kan ställa mig bakom.

Vi vet att det nomineras alldeles för få kvinnor till bolagsstyrelserna runt om i näringslivet. Men frågan om kvinnors representativitet i företagens bolagsstyrelser är inte politikens utan ägarnas. Endast ägarna kan bestämma detta.
Däremot gäller tyvärr samma låga kvinnorepresentation för de kommunala bolagsstyrelserna där knappt 25 procent av ledamöterna är kvinnor. Knappt 12 procent av ordförandeposterna i kommunala bolag innehas av kvinnor!

Detta är givetvis också en ägarfråga...

Kommunala bolag ägs av oss medborgare tillsammans och jag har svårt att tro att medborgare i Sverige generellt anser att de låga siffrorna för kvinnors representation i bolagsstyrelserna är acceptabel...Klokt förslag från regeringens jämställdhetsminister att föreslå en ändring av detta tillstånd! Exakt hur förslaget kommer att se ut kommer att presenteras senare och förhoppningsvis ställer sig Folkpartiet liberalernas landsmöte bakom detta i höst.

01 augusti 2011

Demokrati och mänskliga rättigheter...

Har idag lyssnat på vår EU-minister i "Sommar". Programmet genomsyras av Birgitta Ohlsons engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter, för feminism och för hbtq-frågor.

Birgitta är en förebild på många sätt, hennes engagemang, hennes oförtröttliga arbete för de frågor som ligger henne närmast om hjärtat. En av hennes förebilder är Bengt Westerberg, tidigare ledare för Folkpartiet. Med sitt engagemang för solidaritet, humanism och mänskliga rättigheter, och som en tydlig förespråkare för att regeringen skulle hålla fast vid målet 1 % av BNP i bistånd fick han även mig att bli liberal.

Vikten av feminism och frågan om jämställdhet mellan könen beskriver Birgitta på ett strålande sätt i meningen: "Jag tar hellre lika lön för lika arbete än att männen håller upp dörrar för mig". Jag instämmer till fullo!