23 augusti 2011

Rovdjurspolitik och vargjakt

Instämmer i den debattartikel som Smålandsposten publicerar idag. Den svenska rovdjurspolitiken bör kännetecknas av en stark delaktighet av dem som berörs av rovdjuren, dvs som har varg och björn tätt inpå sina hus och gårdar. Det finns ingen annan framkomlig väg om vi långsiktigt ska kunna behålla rovdjuren i vårt avlånga land.

Däremot måste det stå klart för alla att det övergripande målet om biologisk mångfald är viktigt, både på kort och lång sikt. Därför är EU:s involvering nödvändig och önskvärd anser jag.

Vi bör, i detta glest befolkade och avlånga land ha plats för dessa rovdjur och vi måste hitta vägar för hur och var de ska placeras. Jag har sagt det tidigare : det är inte rimligt att två tredjedelar av Sverige är helt varg- och björnfritt medan vi som lever i ett relativt tättbebyggt område ska ha majoriteten av vargstammen inpå husknuten.

Att leva med varg i närområdet innebär inskränkningar på olika sätt, alltifrån hur man stängslar in sina får, släpper iväg barnen till skolbussen till hur jakthunden kan släppas i markerna. För jägarkåren blir det påtagligt när höga arrenden skall betalas trots att rovdjuren finns på jaktmarken och delvis decimerar viltet. 

När människors vardagsliv blir så påverkat lokalt måste möjligheten till samtal och beslut involvera dem som är berörda. Vid sidan av detta är det viktigt att den licensjakt som skall tillåtas är noggrant kontrollerad och verkligen får avsedd effekt vad gäller genetiska defekter.

1 kommentar:

DagL sa...

Jag kommenterade i smålandsposten och sänder kommentaren till dig också:
Bryssel får nog ha synpunkter enligt fördraget med EU, men i det här ärendet kändes det bättre om Bryssel låg lägre. EU-processen bidrar inte till att öka acceptansen för varg. Ett liknande förfarande av EU i Finland resulterade visserligen i en (mild) dom mot Finland, men vargantalet minskade pga ökande tjuvjakt.
Sveriges vargstam är en framgångshistoria, den har gått från 0 för tre decennier sedan till >300 (inkl valpar) idag. Varje år har bevarandestatus ökat. Kraftfulla åtgärder har initierats för att nå en ytterligare ökning. Jag ser inte svensk varg som akut hotad idag, uppfattar därför debatten som skruvad och överdriven. Sverige (inklusive dess regering och ansvariga politiker) borde få ros och fortsatt förtroende istället för ris i den gnälliga och byråkratiska form EU levererar.
Men mer borde göras, vargens geografiska utbredning borde ökas, men det sätter skyddsjakt oftast stopp för, senast idag. En SOU om rovdjurs bevarandestatus har kommit alldeles nyligen, där står att det viktigaste för att öka vargens bevarandestatus är att sänka inaveln. Licensjakt har fullständigt skyddat de genetiskt värdefulla vargarna och sänker inaveln, vilket är ett högre betyg än andra förvaltningsaktiviter med varg förtjänar (såsom skyddsjakt). Citat:"I ett andra steg, när inavelsgraden har sänkts, bör det skandinaviska vargbeståndet öka i storlek", dvs rovdjursutredningen tycker att taket bör bevaras. Istället tas utredningen som en förevändning för att ta bort taket!!!! Skyddsjakt kan ge lika stor inavelssänkning som licensjakt och tak, men detta måste beaktas i skyddsjaktens utformning, och med regeringens instruktioner till naturvårdsverket finns risk att rovdjursutredningens förslag inte beaktas.