31 januari 2012

Övningsskolor för lärare

Regeringen kommer att utreda om det är lämpligt att införa övningsskolor för lärarstudenter enligt liknande modell som det finns i Finland. Förslaget skall presenterars i juni i år och hänger samman med den nya lärarutbildningen som gick igång i höstas.

Lärarutbildningen har sedan hösten 2011 fått ett skärpt regelverk och en tydligare struktur. Dessutom tillför regeringen nu ytterligare ekonomiska medel för att utveckla metoder och förbättra kvaliten på den lärarledda handledningen ute på skolor. Tidigare praktik för lärarstudenter har ofta haft stora brister i uppföljning och handledning.

Tanken med övningsskolorna är att de ska samla en större grupp lärarstudenter som får handledning av en grupp av erfarna, duktiga pedagoger. Dessa kvalificerade handledare skall efter lektionerna ge feedback till lärarstudenterna på vad som var bra och vad som behöver förbättras. "Om vi i Sverige menar allvar med att höja resultaten i skolan måste vi lyfta kvalitén i lärarutbildningen", säger utbildningsminister Jan Björklund.

Eva-Lis Sirén som är ordförande i Lärarföbundet tycker det är ett intressant initiativ. Hon pekar på vikten av att som lärarstuderande få en inblick i "skolvardagen" så att skolans verklighet inte blir en chock för nyutexaminerade lärare. Hon menar också att det är viktigt att dessa övningsskolor i så fall placeras över hela Sverige.
Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund har inte kommenterat. Själv tycker jag att det är ett spännande förslag. Om vi ska komma tillrätta med resultaten i svenska skolor måste vi jobba på alla fronter...

29 januari 2012

Vad Folkpartiet liberalerna vill med skolan i Nora

På Lärarförbundets hemsida går det att läsa vilka skolfrågor respektive parti gick till val på lokalt 2010. Folkpartiet liberalerna i Nora skrev som ett av tre löften "att förbättra resultaten i skolan". Resultaten på Nora kommuns skolor står dessvärre inte i relation till de medel som avsätts, så enkel är inte ekvationen...

Skolverkets senaste granskningsrapport visar att 33 procent av eleverna som gick ut årskurs nio mellan åren 2008 till 2010 inte klarade läsförståelsen. Fler pojkar än flickor klarade inte målen. Samtidigt visar Skolinspektionens rapport att jämfört med de nationella proven i svenska som genomförs på Karlsängskolan får eleverna högre slutbetyg än vad proven motiverar.
Att en så stor andel av eleverna inte klarade målen i läsförståelse får naturligtvis direkt en påverkan på dessa elevers möjlighet att läsa vidare på gymnasiet och i nästa steg universitet. Att ge eleverna ett högre betyg i ett ämne än vad de nationella provens resultat visar är givetvis inte ett sätt att komma åt problemet.  

I rapporten går det att utläsa flera saker, ex att eleverna inte på ett tydligt sätt får information om vilka lärandemål som finns för det arbete de ska prestera. Skolan är duktig på att fånga upp de elever som behöver hjälp för att nå målen, däremot är det inte lika självklart att elever som uppnått målen får hjälp för att nå sin fulla potential inom, i detta fall, läsförståelse.
Det är främst inom tre områden som Skolinspektionen bedömer att det finns förbättringspotential för att nå målen med en högre andel elever som klarar läsöförståelsen:
  • struktur och organisation - där bl.a variationen på lektionerna behöver öka.
  • individanpassning, variation och utmaning - där bl. a anpassningen till elevernas olika behov behöver stärkas och tillgången till material för elever med särskilda behov behöver förbättras.
  • elevernas medverkan och aktivitet, feedback och feedforward - här behöver lärarna utveckla elevernas  möjlighet till inflytande och förutsättningarna för eleverna att engagera sig i sitt arbete behöver öka.
Karlsängskolan har nu på sig fram till mitten på juni 2012 att presentera de åtgärder som Skolinspektionen efterfrågar. Om du vill läsa rapporten i sin helhet hittar du den här.

28 januari 2012

Jan Björklund har ordet

Idag låter jag dig ta del av Jan Björklunds senaste nyhetsbrev:


Det finns nu en majoritet i Sveriges riksdag som vill att Sverige ska förhandla för att ansluta sig till den europeiska finanspakten. Det framkom när EU-nämnden idag sammanträdde inför toppmötet på måndag. Jag välkomnar detta. 

Socialdemokraternas ställningstagande att Sverige medverkar i stabilitetspakten är bra för Sverige och återknyter till partiets tidigare ställningstaganden i europafrågor. Jag välkomnar socialdemokraternas omsvängning i frågan.

Det europeiska samarbetet står inför sin största utmaning i modern tid. Finanskrisen gör att ett antal länder står inför stora omställningar. I det arbetet måste Europas länder hålla ihop. Samarbete mellan de europeiska länderna är vägen ut ur krisen.

Finanspaktens förslag innebär att varje land skall ha balans i sina statsfinanser och att ländernas statsskulder ska begränsas. Dessutom ska EU:s förmåga att gripa in mot länder som inte sköter sig ekonomiskt öka.

Att Sverige finns med där de viktiga frågorna om Europas framtid diskuteras är viktigt. Vi ska vara med europavännerna och prioritera ekonomiskt samarbete. Sverige är ett litet land och vi är beroende av vår omvärld. En anslutning till stabilitetspakten innebär att Sveriges inflytande över den europeiska ekonomiska politiken ökar. För Sverige är det avgörande att det går bra för Europas länder. Svenska jobb är beroende av att vi har kunder i Europa. Vi är beroende av vår export. 

Vi ska vara med och hjälpa till men också vara med och påverka hur Europa löser sina problem. Alternativet hade varit att vi ställde oss utanför samarbetet, tillsammans med europaskeptikerna, och tittade på. Att välja utanförskap är riskfyllt för Sverige.

Sverige ska tillhöra Europas kärna.

Välkommen Löfven

Jag vill också passa på att hälsa Stefan Löfven välkommen till partiledarkretsen. Jag ser fram emot bra och tydliga debatter men också mot en bra dialog, framförallt på områden som gäller jobb och tillväxt. Stefan Löfven och jag delar uppfattningen att kärnkraften är viktig för svensk basindustri och svenska jobb. Även Löfvens positiva inställning till europasamarbetet och euron, som viktiga förutsättningar för svensk tillväxt, är en bra grund för en dialog mellan regeringen och socialdemokraterna.

Liberala hälsningar,   

Jan Björklund

27 januari 2012

Fler avslöjanden i Nora...

Gårdagens avslöjande i lokalpressen Na/Nora om att kommunen, främst  bildningsförvaltningen, skickat medarbetare till en tveksam kursgård är ännu ett i raden av de händelser som nu blir offentliga när det finns en ny majoritet i Nora.

De avslöjanden som kommit fram visar att det är på sin plats att se över vilka riktlinjer som finns för medel som är avsatta för fortbildning av Nora kommuns medarbetare. En del av dessa pengar fortbildningpengar styrs av arbetsgivaren, som erbjuder ett utbud att välja ur,  relaterat till den tjänst man har och de behov som verksamheten har, en viss del styr medarbetarna själva över.
Riktlinjer kan behövas för på vilket sätt en sådan ersättning skall användas, inom vilka områden och/eller ramar. Detta gäller även den del medarbetaren själv styr över.

Om det är förvaltningschefen som tagit beslutet att skicka medarbetare som mår psykiskt dåligt till en kursgård som BaraVara tyder det på extremt dåligt omdöme anser jag, men det är högst troligt då förvaltningschefer har delegation på denna typ av beslut, om inte beslutet ligger inom ramen för det medarbetaren själv påverkar. Det är inget som styrs av personalchefen.

Personlig utveckling är en sak och det är BaraVaras mission såvitt jag förstår. Att däremot hjälpa medarbetare som av olika skäl mår dåligt är en annan.
Om jag som privatperson anser att en kursgård som BaraVara har en inriktning som jag är intresserad av så är det helt OK, då kan jag betala en kurs där för mina egna pengar, men jag anser inte att utbildningspengar som ytterst är skattekronor skall användas för detta.

"Det måste alltid stå klart att skattepengar kräver en betydligt mer varsam hantering än de pengar som är mina egna" menar jag. Portalparagrafen för medarbetare och politiker måste vara "vem är vi till för"...

26 januari 2012

Rekordsnabbt!

Så ser det ut som om socialdemokraterna har fått en ny partiledare i en oerhört snabb process, det tog inte ens en vecka så var Juholt ersatt med Stefan Löfven! Det jag ser är en medelålders, vit man som känns stabil och har en stadig förankring inom fackföreningsrörelsen men med en tveksam inställning till jämställdhet och kvinnolöner.

Jag måste säga att jag är förvånad över den hastighet som denna process har haft samtidigt som jag är förvånad över att man plockar in någon helt oprövad inom rikspolitiken utan rejäl research. Tror knappast att man har hunnit gå igenom alla garderober i jakt på eventuella skelett...

Men främst är jag förvånad över att man inte skyndar långsamt och låter medlemmarna vara med och välja ledare i ett redan svårt sargat och djupt splittrat parti. Flera socialdemokrater vittnar om att det inte bara är partiledarfrågan som socialdemokraterna behöver processa internt. 

Visst hade det kunnat få ta tid, med en tydlig förankrad process som inneburit inflytande för de enskilda medlemmarna ute i respektive arbetarkommun. Carin Jämtin som tog stafettpinnen med den äran i söndags hade sannolikt kunna vara en utmärkt tillförordnad partiledare fram till ordinarie kongress.

Istället så väljer folkrörelsepartiet nr 1 att låta ett antal personer i partiets verkställande utskott på mycket kort tid, i stort sett helt utan möjlighet för medlemmarna att påverka, välja en ny ledare som skall föra dessa medlemmars talan. Partistyrelsen förväntas ta beslutet om Stefan Löfven i morgon, fredag.

25 januari 2012

Nora välkomnar intraprenader!

Igår bloggade jag om employer branding, hur viktigt det är både för ett företag och en kommun att stärka sitt varumärke för att vara en attraktiv arbetsgivare.
Ett sätt att stärka sitt varumärke som kommun kan vara att som arbetsgivare vara öppen för olika typer av initiativ från medarbetarna. Jag är övertygad om att de bästa idéerna för verksamheterna i Nora kommun finns ute bland våra medarbetare. Vilket är helt naturligt då det är dessa människor som kan verksamheten bäst.

Det är inget politiskt uppdrag att komma med verksamhetsidéer, däremot är det ett politiskt uppdrag att göra det möjligt för medarbetarna att förverkliga sina idéer på olika sätt.
För flera år sedan, jag minns inte nu om det var 2007 eller 2008, lämnade Folkpartiet i Nora in en motion om att göra det möjligt för Nora kommuns anställda att starta det som kallas intraprenader. Intraprenad innebär att medarbetarna tar över delar av verksamheten med ett eget drifts och resultatansvar, men behåller sin anställning i kommunen.
Motionen var politikens sätt att visa på möjligheter. Motionen beviljades av den dåvarande socialdemokratiska majoriteten. Men ännu har inga intraprenader kommit igång vilket jag tror beror på att informationen kring detta är knapphändig.

Att starta en intraprenad innebär att du tar ett ökat ansvar för en enhet när det gäller personal, ekonomi och verksamhet. Beroende på hur överenskommelsen tecknas så kan det innebära en egen investeringsbudget och en egen balansräkning. Det är brukligt att intraprenaden får ansvaret att hantera verkställighet- och förhandlingsansvar när det gäller medarbetarna. Även eventuella under- och överskott i intraprenaden brukar intraprenaden hantera självständigt.
Kort och gott kan man säga att intraprenad, som skall likställas med en resultatenhet innebär att du som medarbetare får/har:
  • Ökat ansvar för enheten och dess resultat
  • Långsiktigt ekonomiskt tänkande
  • Ökad handlingskraft för anställda
Om du vill veta mer om vad intraprenad skulle innebär för dig som är intresserad av att ta ett större ansvar för exempelvis en äldreomsorgsavdelning eller en förskola så har Västra Götalandsregionen en utmärkt handbok som du kan hitta här. Den utgår givetvis inte från Nora kommuns verksamhet men kan kanske ge dig idéer. Sen är jag säker på att du har massor av egna goda förslag och idéer! Att förverkliga dem i intraprenadform är ett utmärkt exempel på att få utrymme för din egen kreativitet.

Tveka inte att höra av dig till mig om du vill bolla eller ställa frågor.

24 januari 2012

Dags för Nora kommun att jobba med "employer branding"!

Employer branding handlar om en arbetsgivares varumärke gentemot potentiella, nuvarande och tidigare anställda. Ett arbetsgivarvarumärke innehåller precis som ett konsumentvarumärke en mängd olika associationer och genom att påverka dessa associationer kan man modifiera sitt employer brand (källa Wikipedia).

Emplyer branding är stort inom det privata näringslivet där varje företag med självaktning jobbar med sitt varumärke för att kunna presentera det på ett attraktivt sätt för blivande medarbetare. Det är inte minst viktigt i takt med att den arbetsföra delen av befolkningen kommer att minska i takt med att allt fler svenskar går i pension.
SKL (Sveriges kommuner och landsting) hävdar att den svenska välfärdssektorn måste rekrytera 42 000 människor årligen för att kunna fylla de luckor som pensionärerna lämnar efter sig och för att klara den ökande andelen äldre som behöver omsorg.
SKL:s rapport visar att mer än var tredje medarbetare i välfärdssektorn kommer att gå i pension mellan 2010 till 2019. Detta samtidigt som många av dem som arbetar inom vård och omsorgsyrken ser det som ett tillfälligt arbete.

Hur kan vi i Nora attrahera fler medarbetare som är engagerade, kunniga och vill stanna och utveckla både arbetsplatsen och sig själva? Vad kan vi göra för att få ett starkare varumärke?
Jag tror det handlar om att skapa utvecklingsmöjligheter, att förskjuta makten för verksamheterna från politiken till medarbetarna men även om att bryta monopol och släppa in andra aktörer på marknaden. Det handlar mycket om att bryta stela och föråldrade strukturer och släppa fram människor kreativitet. Vad tror du?

23 januari 2012

Nu räcker det

Tredje dagen sedan Håkan Juholt meddelat sin omedelbara avgång är tidningar och övrig media fortfarande fulla av "nyheten" och därtill spekulationerna om hans efterträdare på bästa förstasidesplats. Nu tycker jag att vi måste ha lite distans till händelsen. Med all respekt för att socialdemokraterna tidigare har varit "the one and only" det statsbärande partiet i decennier så måste det finnas annat att rapportera om...?

Låt nu socialdemokraterna i lugn och ro bestämma sig för vilken process de vill ha för att ta fram en ny partiledare. Låt dem ta den tid de behöver för att hitta den person som kan ena partiet igen. Socialdemokraterna har en lång och bitvis säkerligen svår resa framför sig för att få partiets olika falanger att gå i takt igen. Kanhända kommer de att klara detta, kan hända inte. Men låt "nyheten" om detta nu få lite andra proportioner, det är ett oppositionsparti det handlar om och inte ett parti som innehar regeringsmakten.

Hög tid att regeringen och allianspartierna nu tar taktpinnen och börjar prata reell politik igen. Det finns flera frågor som är viktiga att belysa och lyfta fram som bör kunna vara förstasidesstoff.

22 januari 2012

För sex månader sedan

Idag, för sex månader sedan satt jag klistrad framför twitter och följde händelserna i Oslo och på Utöya. Med stigande fasa insåg jag vad det var som egentligen hände samtidigt som det var svårt att ta in det fruktansvärda, att förstå att det hände i vårt närmaste grannland.

22 juli 2011 är ett datum som kommer att vara fastetsat i mitt och många andras minne för lång tid framöver. De som på olika sätt drabbades och överlevde, kämpar än idag med sviterna och minnena av den fasansfulla dagen. I stort sett alla i det till invånarantal lilla landet Norge känner någon som drabbats av terrorattacken. Den man som gjorde sig skyldig till dåden är ännu inte dömd men utreds av läkare, psykologer och andra sakkunniga parallellt med att han förhörs av polisen. Så småningom börjar rättegången, då allt kommer att rivas upp på nytt.

Mina tankar går idag till dem som drabbades...och jag minns "om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi kan visa tillsammans", ett starkt kärleksbudskap av en AUF tjej som var med.

21 januari 2012

Juholts korta karriär

Idag meddelade Håkan Juholt sin omedelbara avgång från partiledarposten. Det kom, inte helt oväntat efter ytterligare en period med rena sakfel i debatter och uttalanden och efter de fakta som kom fram gällande riksdagens "bidrag" till hans och sambons gemensamma bostad.
Det blev till slut omöjligt för Håkan Juholt att sitta kvar efter all turbulens och dessutom ganska omfattande, öppna kritik internt. Inte desto mindre är det sorgligt, för honom själv som person främst men framförallt för det socialdemokratiska partiet som nu står utan ledare.Läs även Paul Ronges debattartikel på Newmill där han menar att medierna mobbade ut Håkan Juholt på ett sätt som aldrig skett tidigare.

Men precis som så många andra vill jag mena att det inte bara handlar om partiledaren, det finns fler orsaker till att socialdemokraterna idag är ett vilset parti som inte hittar en politik att föra. Dels beror det på interna stridigheter mellan de olika falangerna inom socialdemokratin, dels beror det på att det inte riktigt finns något "ledigt" utrymme inom politiken att annektera.
Den liberala mittfåran är redan välfylld, till vänster ligger ett alternativ som i mångt och mycket tagit socialdemokraternas gamla ledartröja. Till höger om socialdemokraterna finns Miljöpartiet som attraherar de väljare som ligger mer i mitten inom socialdemokratin. Medan falangerna strider inbördes om höger/vänster perspektiv på politiken, kvinna/man på partiledarposten, så tar dessa två partier sannolikt varje dag ytterligare mandat ifrån socialdemokraterna.

Socialdemokraterna måste nu skapa en trovärdig politik som attraherar, som inte påminner om sextio- och sjuttiotalets retorik där arbetare ställs mot företagare som om det finns en inboende konflikt mellan dem, och där staten och inte individen tar besluten. Socialdemokraterna måste skapa en politik för framtiden, där framtidens människor känner igen sig.

20 januari 2012

Lagstiftning mot tvångsäktenskap, så självklart!

Jag välkomnar den utredning som nu föreslår att Sverige ska ha en lagstiftning som förbjuder tvångsäktenskap, för mig är det självklart att sådant inte på några villkor ska sanktioneras av det svenska samhället.

Tvångsäktenskap och barnäktenskap är förbjudna redan idag men ordentliga och tydliga sanktioner behövs för att markera allvaret. Advokat Elisabet Massi Fritz som är specialiserad på hedersrelaterade brott menar att det är dags att hedersbrotten förs in i lagstiftningen och att utvisning kan vara en lämplig påföljd då den har en stark avskräckande effekt.

Lagstiftningen är en kring att komma tillrätta med denna typ av kriminalitet, där föräldrar fortsätter att tro och agera som om de har rätten till barnens liv.
Parallellt med detta måste arbetet med hedersrelaterade brott fortsätta inom skolan, socialtjänsten och inom polisen. De flickor och pojkar som drabbas av detta måste våga anmäla och känna en trygghet i att bli förstådda och trodda på.

Ungdomsstyrelsen menar att så många som 70 000 unga tjejer och killar lever under hedersförtyck, varav ca 8500 av dem är rädda för att bli bortgifta. Tänk dig den känslan, den skräcken...
Det svenska samhället måste bli ännu tydligare med att vi inte accepterar hederskulturen. Nittonåriga Pelas mördare dömdes i Sverige trots att mordet begicks i Kurdistan,det var en tydlig markering som sannolikt avskräckt många från att göra samma sak, menar Nalin Pekgul.

På lördag 21 januari är det tio år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far. På dessa tio år har vi lärt oss mycket men mer finns att göra. Låt oss sluta tassa på tå kring hederskulturen och markera vårt avståndstagande.
(källa)

19 januari 2012

En sorglig dag...

Idag går mina tankar till Sigtuna, till en rättegång där en mamma sitter anklagad för att ha mördat sina två barn. En trettioettårig mamma som i september tog med sig sina två söner ner till vattnet och dränkte dem kallblodigt. I sin desperation såg hon ingen annan utväg utan menade att barnen skulle få det bättre "i himlen än på jorden"...

Det mest tragiska i allt detta är att ingen upptäckte hur illa det var ställt i den lilla familjen, flera veckor gick utan att barnen kom till skolan, men de sjukanmäldes av mamman. Flera veckor gick utan att socialen tog kontakt.

Hur kan det få vara så här i landet Sverige? Hur är det möjligt att jag som mamma kan må så psykiskt dåligt utan att någon ser och ingriper, så att jag till sist inte ser någon annan utväg än att ta mina barns liv? Är vi så invaggade i tryggheten i Sverige så att vi helt enkelt inte kan tänka oss att sådant faktiskt kan förekomma bakom grannens dörr eller i villan bredvid?

Snälla VAKNA, för barnens skull!!

18 januari 2012

Behövs skyddsjakt på valfriheten?

Just nu verkar det som om det bedrivs skyddsjakt, inte bara på varg, utan även på friskolor och privata alternativ inom äldreomsorgen. Alltför ofta hörs ropen om en återgång till hur det var innan Alliansen gav valfrihetens möjligheter till människorna i Sverige. Precis som om människor inte har kompetens att göra egna val. 

Jag tror det är viktigt att vi inte "kastar ut barnet med badvattnet" utan tar tillvara allt det goda som dessa reformer fört med sig. Valfriheten för den enskilda individen är naturligtvis det första jag som liberal tänker på i sammanhanget, men även t.ex. den delaktighet som föräldrar till friskolebarn får chans till på ett helt annat sätt än föräldrar i de flesta kommunala skolor.
Att få chansen att välja en skola/förskola med en viss inriktning, att få möjlighet att välja en skola som kanske ligger närmare hemmet, en skola som bedriver undervisningen med en speciell pedagogik, allt detta är friheter att välja för föräldrar och barn idag.
Att även som äldre få fortsätta att vara en individ och bestämma själv vem som ska sköta städning och omvårdnad om mig i mitt hem känns så självklart. Även här kan de handla om att välja boende med en särskild inriktning, ett boende med mer aktiviteter, eller kanske till och med speciella aktiviteter som just jag gillar. Hela grundtanken är ju att möjligheterna till ett större utbud ska leda till kvalitetshöjningar!

Nej, låt oss i stället se till att vi skapar kompetenta och dugliga upphandlingsunderlag för denna typ av mjuka tjänster. Stärk kommunernas kontroll- och uppföljningsansvar i avtalen.
Låt oss se över riskerna med riskkapitalbolag som tar sig friheter och dessutom inte sköter sina skatteaffärer i Sverige som de ska. Låt oss se till att det finns sanktionsmöjligheter att ta till för dem som inte sköter sig och se till att det finns en skarpare lagstiftning än idag.

Men låt oss behålla valfriheten! Jag hoppas och tror att inte ens Socialdemokraterna vill tillbaks till hur det var tidigare...

17 januari 2012

Varför Vård- och omsorgscollege?

I vårt län kommer antalet ålderspensionärer om ca tjugo år att ha ökat med omkring tjugotusen personer. Detta samtidigt som befolkningsprognoserna tros vika i de allra flesta av länets kommuner.
Det innebär en utmaning när det gäller att trygga kompetensförsörjningen inom vård och omsorg och samtidigt få resurserna att räcka till. Det ger naturligtvis även möjligheter till utveckling och innovationer inom både den privata och den offentliga omsorgen.

För att samla resurerna i länet, samordna och effektivisera samarbetet mellan arbetsgivare inom omsorgssektorn och de ansvariga för utbildningen så har länet bildat ett Vård- och omsorgscollege. Länet är certifierat sedan 2008, norra länsdelen sen 2010. Detta ska inte förväxlas med en skola utan är snarare flera lärosäten där utbildning ges inom omsorgsyrken och är ett sätt att konkret sammanföra arbetsgivare och arbetstagare.

Syftet är självklart att få fler att utbilda sig inom vård- och omsorgsyrken men även att höja statusen på yrkesgruppen. Även de som redan har en anställning ska kunna vidareutbilda sig på vård- och omsorgscollege. Målet är att uppnå en god vård och omsorg för Örebro läns invånare.
Ett stort arbete pågår för att öka attraktiviteten genom en strategi som bl.a.
  • inventerar kompetensbehovet hos arbetsgivarna
  • samverkar för att så snabbt som möjligt få eleverna från utbildning till anställning genom traineeplatser och garanterad sommarpraktik
  • skapar kriterier för attraktiva arbetsplatser som följs upp årligen
Med tanke på hur andelen gymnasieelever kommer att minska fram till 2020 samtidigt som andelen äldre i länet ökar är arbetet med Vård- och omsorgscollege oerhört viktigt. Om du vill läsa mer om denna satsning kan du göra det på Regionförbundet Örebros hemsida

16 januari 2012

Integrationsministern om medborgarskap

Idag är jag stolt och glad över att Folkpartiet och regeringen har en så klok integrationsminister! Därför låter jag dig ta del av Erik Ullenhags artikel om hur vi kan uppgradera medborgarskapet i Sverige:

Det svenska medborgarskapet bör bli mer symboliskt och användas som ett verktyg för integration. En ceremoni är ett sätt att markera detta, skriver integrationsminister Erik Ullenhag, som i dag presenterar en ny utredning.
När någon invandrar till vårt land ska signalen vara tydlig – vi vill att du ska bli en del av Sverige, snabbt komma i arbete och lära dig svenska. En del av en sådan signal är att tydligare än tidigare använda medborgarskapet som ett verktyg för integration. Målet är att invandrare ska känna tillhörighet till och bli en del av det svenska samhället och förhoppningsvis också bli svenska medborgare. Mot den bakgrunden presenterar jag i dag en ny medborgarskapsutredning.

Sverige är inte och bör inte förminskas till en samling olika etniska eller religiösa enklaver som lever i parallella världar utan ömsesidig kontakt med varandra. Ett samhälle som vill utvecklas måste våga diskutera, ompröva och värna om sina värderingar, våga ta konflikt och debatt om det önskvärda. I strävan efter gemenskap och bättre integration är det dags att vi även i Sverige börjar se medborgarskapet som en viktig del av integrations- processen.

Det är ur flera aspekter viktigt att vara medborgare i ett land. Medborgarskapet har en rättslig betydelse som bland annat innebär en ovillkorlig rätt att arbeta och bo i Sverige samt att ställa upp i och rösta i riksdagsval. Men medborgarskapet har också en annan, mer symbolisk, betydelse som handlar om att på ett djupare plan ha en tillhörighet till ett visst samhälle. Skapandet av denna känsla av samhörighet med det nya landet har vi varit dåliga på i Sverige.

I flera framgångsrika invandringsländer, som exempelvis Kanada, USA och Australien, är medborgarskapet det främsta verktyget i integrationsprocessen. I dessa länder försöker man medvetet fylla medborgarskapet med ett innehåll som kan sammanfattas med sammanhållning, mångfald och delaktighet. Här är till exempel medborgarskapsceremonier en självklarhet. Det handlar om att medborgarskapet symboliserar något viktigt. Signalen till nyanlända från första dagen är att hon eller han välkomnas och den uttalade ambitionen är att nyanlända ska sträva efter medborgarskap.

Vill du läsa artikeln i sin helhet kan du göra det här.

15 januari 2012

För varenda unge!

Jag är medlem i nätverket "Bloggare för varenda unge" som Unicef initierade för drygt ett och ett halvt år sedan.

Unicef arbetar för barns rättigheter över hela världen, både i länder utanför Sveriges gränser men även här hemma. Inte minst arbetar de för att Barnkonventionen skall bli svensk lag, något som Folkpartiet liberalerna krävt sedan landsmötet 2010. Du kan läsa mer om Unicefs arbete på Unicefs hemsida

Det senaste exemplet på Unicefs arbete i Sverige är den kampanj som gick i november "Unicef accepterar inga undanflykter" där resultatet på ett tydligt sätt visade att även barn i vårt eget land far illa på olika sätt. Vart femte barn lever exempelvis i en familj med missbruksproblem - i en klass om tjugofem barn är det alltså statistiskt sett fem barn som lever i en oacceptabel hemmiljö som i allra högsta grad påverkar deras möjligheter att prestera i skolan...

Kampanjen visade på många oacceptabla exempel:
Dagispersonal anmälde inte misstänkt barnmisshandel: Vi tänkte anmäla men hann inte”.

”14-årig flicka blev våldtagen på skolan och trakasserades av elever. Skolan: Vi gjorde vad vi kunde”.
Alltför ofta väljer vi vuxna att blunda eller att vända bort blicken trots att vi innerst inne ser och förstår att barnet inte har det bra. Som granne, lärare, förskollärare, fritidsledare eller bara "vanlig vuxen" som ser och hör och egentligen förstår att allt inte står rätt till väljer vi av någon orsak att inte ta barnets parti utan den vuxnes. Varför är det så undrar jag? Varför är vi så rädda att lägga oss i? Borde det inte vara självklart för oss vuxna att ingripa när vi ser att barn far illa? Om barn inte kan lita på vuxna i sin omgivning, vem kan de då lita på?

För att du ska veta vart du ska vända dig nästa gång du ser att ett barn inte har det bra väljer jag nedan att upprepa viktiga telefonnummer att ha till hands:

Vid misstanke om att ett barn far illa eller om du själv är ett barn som far illa kan du vända dig hit:

Socialtjänsten i varje kommun har det yttersta ansvaret att skydda barn som far illa.
För kontaktuppgifter kontakta respektive kommun www.skl.se.
Bor du i Nora och behöver hjälp kontaktar du Socialtjänsten via kommunens växel 0587 810 00. Om du behöver akut hjälp under kvällar och helger ringer du 112.

Landstingen ansvarar för hälso- och sjukvårdsfrågor. För kontaktuppgifter kontakta respektive landsting www.skl.se.

BRIS Barnens Rätt i Samhället
www.bris.se
BRIS telefon för barn 116 111
BRIS vuxentelefon om barn – 077 150 50 50

Polisen
www.polisen.se
Tel: 114 14

Barn och elevombudet
www.skolinspektionen.se/sv/BEO/
Tel: 08-586 080 00

Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar (erbjuder kostnadsfri juridisk rådgivning i frågor om asyl, familjeåterförening, svenskt medborgarskap och övriga frågor som rör den svenska utlänningslagen).
www.sweref.org

Tel: 0200-88 00 66 (telefontid mån-tors 09.00 – 10.30)
Rädda Barnens kriscentrum
Tel: 08-698 90 00
www.rb.se

Barnrättsbyrån
http://www.erstadiakoni.se/barnrattsbyran
Tel: 08- 714 61 00

14 januari 2012

Bästa kvinnolandet!

Tidningen Dagens Industri presenterar idag en forskningsundersökning som visar att Sverige är det bästa landet för kvinnor att bo i. De fem nordiska länderna placerar sig alla i topp:
  • Sverige
  • Norge
  • Finland
  • Danmark
  • Island
Sedan kommer i tur och ordning: Nederländerna, Tyskland, Nya Zeeland, Belgien och Australien.(Källa Martin Prosperity Inst)
Forskarna har sammanställt uppgifter från nittioåtta länder runt om i världen. Faktorer som man tittat på i undersökningen är bland annat jämställdhet och inkomstskillnader.

Det är alltså länderna i Västeuropa som dominerar som bästa länder för kvinnor att bo och verka i. Längst ner på listan kommer länder som Jemen, Saudiarabien, Pakistan och Iran.
Forskarna menar att det är länder med hög utbildningsnivå och många tjänstemannajobb som är de mest jämställda.

Det känns tryggt förstås, även om jag tycker att det fortfarande finns en hel del kvar att göra på jämställdhetsområdet.

13 januari 2012

Minst sagt omdömeslöst!

En tränare för ett pojklag (P14) i innebandy i Ängelholm har använt sig av minst sagt märkliga och kränkande metoder i sin teknikträning. Distriktsförbundet har tagit avstånd från det inträffade och Svenska Innebandyförbundet har gjort detsamma.

Så långt är allt väl, men jag kan inte sluta förundras över hur någon ens kan komma på tanken att förknippa kvinnliga namn med våld och sexistiska uttryck för att skapa spelglädje och pepp i ett ungdomslag? Hur tänker man som ledare?
Nu föreslås att ett grundläggande värdegrundsarbete startas i föreningen.

12 januari 2012

"Fler kommuner måste utveckla sitt boendestöd för samhällets mest utsatta"

Barbro Westerholm, Fp:s socialpolitiska talesperson får idag utrymmet på min blogg.Hur ser det ut i din kommun?

Det är allvarligt att Socialstyrelsens kartläggning av hemlösheten visar att så många människor lever i stor social utsatthet, säger Barbro Westerholm, riksdagsledamot och socialpolitisk talesperson (FP). Kartläggningen bekräftar behovet av att landets kommuner utvecklar sitt boendestöd för att minska hemlösheten. Fler kommuner måste dra lärdom av det så kallade "Bostad först"-konceptet, som har visat sig framgångsrikt.

Hemlösheten är komplex och en stor utmaning för det svenska välfärdssamhället. Socialstyrelsens kartläggning visar att minst 34 000 människor står utanför bostadsmarknaden. Nästan hälften av dem har mer långsiktiga boendelösningar i olika former av sociala kontrakt via socialtjänsten. Men omkring 4 500 personer bor på härbärgen eller i andra mycket akuta boenden. En annan stor grupp befinner sig på institution, ofta på grund av missbruk och/eller psykisk ohälsa, men vet inte var de ska ta vägen om tre månader.

Där ”Bostad först”-konceptet används har det visat att också människor med svåra missbruksproblem och psykisk ohälsa klarar att bo i en egen lägenhet om de får rätt anpassat stöd utifrån sina egna behov. Det kräver dock ett aktivt stöd från kommunen, samordnade insatser från psykiatri, missbruksvård och hyresvärdar samt meningsfull sysselsättning på dagarna och god tillgång till vård. Så bör fler kommuner arbeta för att minska påfrestningarna för samhällets mest socialt utsatta människor.

11 januari 2012

Genialt eller? Forts. om proffspolitiker...

Dagens blogginlägg blir en fortsättning på gårdagens diskussion om "politiska broilers" .Vad är det Sverige behöver, vad är det Sveriges folk vill ha för representanter undrar jag idag?
I praktiken fungerar det så att väljarna väljer parti och partiet väljer vilka politiker som får uppdragen. Vi har ett personvalssystem som dock får litet genomslag i praktiken.

Det finns självklart för - och nackdelar med att Sveriges befolkning i riksdagen representeras av proffspolitiker, en del av detta beskrev jag igår. Vi ska dock komma ihåg att dessa proffspolitiker är ute och träffar många "vanliga" människor vid sidan av sitt riksdagsarbete, allt för att bilda sig en uppfattning om sakfrågor och stämningar i olika frågor. Om man frågar "mannen på gatan" så vill man nog ha kompetenta politiker men de ska vara begåvade med det vi kallar för "sunt förnuft".
Vi ska heller inte glömma bort att nittiosju procent (97 %) av alla politiker i Sverige faktiskt är fritidspolitiker som avstår både arvoden, lön och fritid för politiken. Dessa återfinns  främst inom kommunerna.

Igår var jag inne på att risken finns att man som proffspolitiker blir ekonomiskt beroende av sitt uppdrag. Så sent som i slutet på åttiotalet sattes en riksdagsmans lön utifrån lärarnas lön, en norm som då funnits ända sedan 1960-talet. De senaste tjugo åren har en riksdagsmans arvode gått upp från 259 500 kr till 684 000 kr.

Jag har en tanke när det gäller arvodering och arbetslivserfarenhet för riksdagsledamöter som jag skulle vilja lyfta här på bloggen. Tidigare var riksdagsledamöternas arvode kopplat till ett yrke - lärarnas som då skulle räknas som norm. Men, varför inte koppla arvodet till det yrke som du har när du väljs till riksdagsledamot? Alltså, ditt civila yrke får "stå mall" för hur mycket arvode du får som riksdagsledamot. Med tillägg för kostnadsutlägg och traktamenten givetvis. Eftersom riksdagsledamöter räknas som att de arbetar 365 dagar om året får lönen räknas upp i motsvarande mån.

Att beräkna allt detta skulle säkert kräva en del arbete. Det skulle sannolikt innebära att politikerkostnaderna skulle minska i Sveriges riksdag. Vi skulle troligtvis minska risken för riksdagsledamöter att bli ekonomiskt beroende av sitt uppdrag.

Men för att uppnå det kanske viktigaste av allt - en ökad spridning av kunskap och erfarenheter bland ledamöterna i Sveriges riksdag - så är det partierna som måste göra sin hemläxa genom att bredda rekryteringen och stärka inslaget av personval för att ge väljarna ett tydligare mandat. Genom att låta personrösterna slå igenom starkare skulle vi skapa en större möjlighet för väljarna att påverka vilka politiker de vill ha.

10 januari 2012

Det är proffsen som styr Sverige!

Idag tänkte jag ägna några rader åt den artikel som Svenska Dagbladet hade idag under vinjetten SvD granskar, som du kan läsa i sin helhet här. Den ägnar sig åt att granska vilka av våra folkvalda politiker som har sk. vanlig arbetslivserfarenhet. Det visar sig inte vara så många, den övervägande delen av våra riksdagspolitiker har gjort karriär inom politiken och har få års erfarenhet från ett liv utanför politikens korridorer.

Det här kan man naturligtvis ha åsikter om... Är det bra eller dåligt med "politiska broilers" kan man undra? I Sverige vill vi gärna vinnlägga oss om att vi har politiker som är "som oss andra" men så visar det sig nu att det inte förhåller sig. I snitt har en politiker tillbringat 17,44 år som heltidsarvoderad politiker, arbetat 7,1 år och studerat 3,75 år.
Det finns naturligtvis för- och nackdelar med att vara politiskt skolad, likväl som att inte vara det. Att ha erfarenhet av hur partierna fungerar eller departement och regeringskansli kan vara positivt i rollen som statsråd. Att vara förberedd på och ha fått en skolning i hur journalister och media skall hanteras är en annan del.

Men, visst finns det risker med att inte ha erfarenhet av ett liv utanför politiken: din egen anställningsbarhet när du enbart arbetat som politiker, dina referensramar som blir snävare när du inte har någon erfarenhet från näringslivet och att du gör dig beroende av politiken för din försörjning.
Riskerna finns även på andra sätt: de politiska pensionerna kommer att kosta samhället och det blir svårt för andra att få en chans att visa vad man går för som förtroendevald politiker vilket gör att intresset för att ägna sig åt politik minskar.

Johanna Graaf är en socialdemokratisk politiker och bloggare som skrivit om detta med heltidspolitiker, jag är beredd att instämma i hennes personliga regel "var tredje mandatperiod utanför politiken". Du kan läsa ett av Johannas blogginlägg här. Hör gärna av dig med synpunkter!

09 januari 2012

Delar du våra liberala värderingar? Engagera dig!

Delar du Folkpartiet liberalernas värderingar och är intresserad av att engagera dig i lokalpolitiken i Nora? Är du intresserad av skolfrågor, demokratifrågor eller äldreomsorgsfrågor?

Vi har alltid plats för fler liberaler och har just nu även möjlighet att erbjuda dig en plats där du får chans att påverka politiken i praktiken. Mer om Folkpartiet liberalerna och vilka värderingar vi har kan du läsa på www.folkpartiet.se, är du intresserad av att veta mer om oss i lokalföreningen i Nora och vilka frågor vi driver så klickar du på denna länk

Om du vill prata med någon av oss i styrelsen om hur det är att vara politiskt aktiv så är du välkommen att kontakta oss via telefon enligt nedan:

Bengt Nilsson, ersättare i socialnämnden, ersättare i kommunfullmäktige 070 630 7433

Birgitta Borg, ordförande i kultur- och fritidsnämnden, ersättare i kommunstyrelsen, ledamot i kommunfullmäktige 070 372 0068

Gabrielle Peteri, vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden, ledamot i kommunstyrelsen, ledamot i kommunfullmäktige 070 240 4137

Ulf Wilder, ledamot i Nora Bostäder, ledamot i kommunfullmäktige 070 637 3301


Välkommen att höra av dig till oss!

08 januari 2012

"Vagga till vagga"

Dagens blogginlägg får bli om skräp, konsumtion, råvaror och återvinning. Blir imponerad när jag läser om den rörelse som kallas "Cradle to cradle" eller på svenska "vagga till vagga"
Visionen för rörelsen är att allt skall gå att återföra till produktionen eller till naturen, inga restprodukter skall bli kvar efter produktionen, all energi som används ska givetvis vara förnyelsebar. Det kallas för den cirkulära ekonomin och är kanske vägen till framgång för oss människor och Moder Jord...

Det börjar med en design som bygger på att produkterna skall gå att ta isär, varje material skall sorteras och går sedan tillbaka till produktionen. Låter det som en saga? Nej då, det är verklighet, bland annat i staden Waalwijk som ligger söder om Amsterdam. Där finns ett företag som tillverkar mattor - Desso - som arbetar efter dessa principer och enligt detta kretsloppstänkande.

Mattorna som säljs hämtas sedan när kunden tröttnat på dem, mot en kostnad, och återvinns i produktionen för att bli nya mattor. Inte bara Desso har anammat det nya, miljövänliga sättet att tänka, i Nederländerna har nästan trehundra företag anslutit sig till Cradle to cradle rörelsen. Hela tanken är att "det är inte fel att konsumera, så länge du inte producerar några sopor".
Det finns fler företag som nappat på Cradle to cradletanken: Ford, Nike, Goodbaby och den svenska kläddesignern Matilda Wendelboe - företaget tillverkar både komposterbara kläder och tar tillbaka ditt plagg när du tröttnat på det, smälter ner det och gör nytt tyg.
Vill du läsa mer  om Cradle to cradle kan du göra det här.

07 januari 2012

Vem ska betala för friluftslivet?

I dagens Svenska Dagbladet finns en debattartikel skriven av två folkpartikollegor. Artikeln berör det faktum att allt fler kommuner redan tar ut avgifter, eller vill ta ut avgifter för skidspåren.
Jag instämmer i att det ur ett folkhälsoperspektiv är helt förkastligt och att det är tveksamt i relation till den för Sverige så unika allemansrätt. Rättsläget är dock högst oklart och ger inga tydliga direktiv, det är inte förbjudet att ta ut avgifter, men inte heller uttalat tillåtet.
Debattörerna menar att om kommuner kommer att fortsätta driva på för att ta ut avgifter för exempelvis skidspår så måste regeringen lagstifta för att förhindra detta. Man menar att det inte är kommunernas uppgift att bygga hinder för människor att kunna vistas spontant ute i naturen och att risken finns att detta blir en plånboksfråga om ingenting görs.

Som kommunalpolitiker har jag ett litet annat perspektiv på frågan, vid sidan av allaemansrätten och folkhälsoperspektivet som jag instämmer i. Den kommunala budgeten skall räcka till mycket, både de lagstadgade verksamheterna och andra satsningar. Den skall även räcka till för kommande pensionsutbetalningar.
Tidigare har det oftast varit så att föreningar har skött spårandet och så är det på många håll även idag. Kostnaden för detta har inkluderats i föreningsbidraget. Många frivilliga krafter har arbetat med detta runt om i Sverige.

I dag är det dock allt svårare för föreningar, att hitta människor som är villiga att ta på sig ansvar och uppgifter ideellt. Detta innebär i förlängningen att kostnaden för att hålla skidspåren preparerade i en kommun ökar rejält. Samtidigt som kostnaderna för vård, skola och omsorg ökar, ökar alltså även kostnaderna för verksamheter som är frivilliga för kommunen att driva.
För en kommunpolitiker blir det då en grannlaga uppgift att försöka prioritera mellan dessa olika verksamheter. Att då föreslå att skidspåren ska få bära sina egna kostnader är inte så långt borta i den kommunalpolitiska debatten.

Men kanske ska våra landsting och regeringen vara med och bidra ekonomiskt till att upprätthålla folkhälso- och allemansrättsperspektivet i Sverige? Det är en ambition för samhället att underlätta för människor att upprätthålla en hälsosam livsstil. Låt oss då tillsammans bära de kostnader detta för med sig.

06 januari 2012

Att sitta på läktaren är väl ingen konst...

Att vara politiker är att vara en offentlig person, det är att vilja ta ansvar för kommunen, dess verksamheter och dess utveckling. Det är att ta ett stort ansvar, som inbegriper ett budgetansvar.
Det är att kunna förhålla sig till vad som är kommunens kärnverksamhet - vård, skola och omsorg samt miljöfrågor - och ställa det i relation till vad som inte är lagstadgad verksamhet - driva café, badhus, bowlinghall, ishall mm. Det är givetvis, att förhålla sig till de lagar och regler som styr vårt parlamentariska system.

Ofta startar det politiska intresset med ett man engagerar sig i en fråga man brinner för, det kan vara ett nytt bostadsområde som ska byggas, en skola som ska läggas ner eller en ny väg som skall dras fram. Oftast när jag som person engagerar mig är det utifrån mitt privata och personliga perspektiv, kanske för att jag tycker att jag kan göra detta mycket bättre än de andra som är politiskt engagerade.

I en liten kommun, som Nora, blir det extra viktigt att skilja på roll och person då man ofta är släkt eller bekant på ett eller annat sätt med dem som man sedan måste ta beslut om och kring. Det innebär att risken för jäv är ännu större i en liten kommun än i en större.
Att kunna "lyfta" sig en nivå när det är dags att lägga ner skolan där mina barn går för att se till kommunens bästa, att kunna höja sig över det privata när en besparing jag ska vara med och ta beslut om drabbar någon av dem jag umgås med eller till och med min släkting, är något av vad man kan råka ut för som politiker.

Det är självklart inte helt enkelt, och alla klarar inte att kunna se i ett övergripande helikopterperspektiv vad som är det bästa för kommunen utifrån sin roll som politiker. För det är nämligen kommunens bästa man ska ha för ögonen som politiker och inte sitt eget eller sina närståendes bästa.
Som kommunpolitiker styrs man av Kommunallagen.Där stadgas det att alla kommunens invånare skall behandlas lika.
Kritiken man får som politiker och offentlig person är inte alltid nådig, då blir det än viktigare att det inte är mina privata intressen som styrt hur jag agerat i styrelser och nämnder.

Det är ett stort ansvar och många gånger svårt uppdrag att vara politiker, det kräver tid och engagemang. Ibland kan det vara ganska frustrerande med alla "förståsigpåare" som uttalar sig på olika sätt i samband med att ett kommunalt beslut skall tas.
Dessa personer är dessvärre mer sällan villiga att ta på sig ansvaret och själva engagera sig "på riktigt" i politiken med allt vad det innebär, vilket är synd. Ibland påminner det mig om den gamla tv-serien "The muppet show" där de som visste bäst var de två "herrarna" som satt i publiken...

05 januari 2012

Skamligt av Jägarförbundet!

Lyssnar med stigande förvåning på den jägare från södra länsdelen som berättar att han tillsammans med ytterligare fyra jaktkollegor nu bestämt sig för att vägra att delta i skyddsjakt och framförallt vägrar delta i eftersök.
Orsaken - man är missnöjd med regeringens rovdjurspolitik och det faktum att det inte kommer att bli någon licensjakt i år. Sen är man, förstås, orolig för sina jakthundar också...
Man vill helt enkelt inte släppa sina hundar i samband med eftersök av rädsla för vargattacker. Eftersök görs bland annat för att undvika att trafikskadat vilt får springa i skogarna, mer eller mindre skadade. Till de värsta exemplen kan nämnas vilt som fått ett eller två framben avklippta i en trafikolycka och som då får springa på benstumparna, alla förstår vilket lidande detta innebär för djuret...

Jägarförbundet står, såvitt jag förstår, bakom detta inspel i rovdjursdebatten vilket jag tycker är höjden av utpressning. Att en enskild jägare uttalar sig om Sveriges rovdjurspolitik med orden " det gör för stort intrång på sättet som jag vill leva mitt liv" kan jag förstå även om jag inte instämmer. Personligen anser jag att den biologiska mångfalden bör vara det övergripande målet för oss människor. I dagsläget finns det ingen i Sverige som behöver jakten för sin överlevnad...Tvärtom kostar jakt stora pengar om man inte har egen mark.

Att en etablerad organisation som Jägarförbundet som har bl. a följande uppdrag: Svenska Jägareförbundet bildades därför 1830 och vi har sedan dess arbetat för att ”jägaren måste förvandla sig till jagtvårdare” (enligt sin egen hemsida) tar till ett sådant grepp är skamligt. Var tar ansvaret för jaktvården vägen i denna aktion?
Jag brukar ställa frågan "vem är du till för" i många sammanhang. Jag tycker den är på sin plats även här!

04 januari 2012

Vill du vara med och utveckla Folkpartiet liberalerna?



Folkpartiet liberalerna arbetar just nu med att ta fram ett nytt partiprogram. Christer Nylander är den som leder det arbetet. Christer är vice ordförande i riksdagens kulturutskott och riksdagsledamot från Kristianstad. Partiprogrammet ska läggas fram på landsmötet 2013. Så här säger Christer Nylander om arbetet:

- Det är viktigt för ett regeringsparti att fundera över framtiden. Arbetslinjen och budgetbalans är fortsatt mycket viktigt, men med de utmaningar Sverige står inför behövs mer av nytänkande och en idé om hur vi vill att landet ska utvecklas på sikt.

- Bertil Ohlin stod för en liberalism som betonade eget ansvarstagande, bättre villkor för de välståndsbildande krafterna samtidigt som han var starkt engagerad för att förbättra för dem som har det svårast i samhället. Jag tror att vi i dagens Folkparti kan lära av honom, det han stod för är också ett framgångsrecept för Sverige i en alltmer globaliserad värld, avslutar Christer Nylander.


Arbetet med att ta fram det nya partiprogrammet kommer att vara en öppen process där det kommer att finnas goda möjligheter att vara med och påverka. Det ska vara en dialog både med medlemmar och aktiva men även med dem som inte är medlemmar i partiet idag, men betraktar sig som liberaler, säger partisekreterare Nina Larsson.

Här kan du läsa mer.
Vill du skriva och diskutera politik på Folkpartiet liberalernas blogg, klicka här.


 

03 januari 2012

Visst finns det skäl att förstatliga skolan!

Idag framför Lärarförbundets ordförande i en debattartikel ytterligare ett skäl - sett ur mitt folkpartistiska perspektiv -till varför skolan bör förstatligas igen. Denna gång ligger fokus på stödet till barn med särskilda behov.
Lärarförbundet menar att de i en undersökning fått svar som visar att så många som åttio procent av grundskolelärarna menar att de inte kan ge tillräckligt med stöd åt de elever som behöver det. Lärarna får helt enkelt inget gehör när de efterfrågar resurser för särskilt stöd.

Jag kopplar samman detta med ett radioprogram jag hörde nyligen om en pojke som felaktigt satts i särskola i flera år trots att ingen ordentlig utredning gjorts som visade på behovet av en sådan placering. Pojkens juridiska ombud menade att det inte var så konstigt att kommunen tog denna möjlighet då detta är en mycket "billigare" placering än att ombesörja att särskilt stöd i skolan sätts in.

Ska det vara så här - att kommunens ekonomi avgör om barn får de stöd de har rätt till eller inte? Som Eva-Lis Sirén skriver i artikeln: "Varje elev som misslyckas med att nå målen är ett misslyckande för samhället. Och det är ett brott mot skollagen".

Lärarförbundet efterfrågar nu en ordinationsrätt i samband med att lärarna får sin legimitation. Att få rätt att ordinera det stöd som krävs för att elever ska nå målen är kanske rätt väg att gå för att undvika att en elev inte klarar skolan. Forskning visar att en elev som inte klarar skolan och följdaktligen inte kommer in på arbetsmarknaden kostar samhället 12.5 miljoner...
Ett tungt vägande skäl för att skolan och ytterst kommunen ska ta sitt ansvar. Det tyngsta skälet ligger dock i att kunna ge eleverna möjlighet till utveckling och lärande som i förlängningen ger ett personligt självförtroende.

Personligen tror jag att så länge ansvaret för ekonomin ligger på kommunerna och mål och uppföljningsansvaret ligger på staten så kommer problemen att bestå. Ett förstatligande av skolan skulle på många sätt ge en rättvis och likvärdig skola för alla elever i Sverige! 

02 januari 2012

Andelen utbildad personal i äldreomsorgen

På senhösten kunde vi nästan varje dag läsa bedrövliga nyheter om läget inom äldreomsorgen på olika håll i Sverige, alltifrån skandalerna med Carema till det faktum att de allra sämsta äldreomsorgsboenden faktiskt drivs i kommunal regi.

En viktig del i att klara av sitt arbete inom äldreomsorgen är givetvis att man har fått utbildning för det arbete man förväntas göra. I Nora vill jag minnas att det finns ett beslut taget på att vi ska ha utbildade undersköterskor inom vår äldreomsorg. Jag anser personligen att det faktum att kräva rätt utbildning är en del i arbetet med att höja statusen på vård- och omsorgsyrken. Det är redan idag svårt att få människor med rätt kompetens att välja vård- och omsorgssektorn, attraktiviteten ökar inte för att inga krav ställs.

Idag är arbetet inom äldreomsorgen komplext och många av de boende har ofta ett stort vårdbehov och en omfattande sjukdomsbild vilket gör att medarbetarna måste ha rätt kompetens och känna sig trygga i sitt arbete. Desto mer förvånande då att det inte redan idag finns lagstadgade krav på att de medarbetare som arbetar inom omsorgen skall ha en viss utbildning!

01 januari 2012

Årets första inlägg

Ett oskrivet blad, första dagen på ett nytt år... Undrar just vad 2012 kommer att bära med sig till mig, till oss och till världen?
Första dagen på det nya året har jag tillbringat i soffan, zappandes mellan olika filmkanaler medan snön singlat ner utanför fönstret.

Ett nytt år känns stort, många är de önskningar jag har för egen del, för Noras bästa och för moder jord. Lite positiva nyheter så här första dagen på det nya året känns rätt, att ha ett större perspektiv än mig själv och Nora känns också viktigt. Därför tänker jag dela med mig av Marit Paulsens "vinst" i Europaparlamentet.

Marit som är en av Folkpartiets tre skickliga EU-parlamentariker har länge drivit frågan om ett europeiskt djurskyddsnätverk.
Tanken har varit att ett sådant nätverk skulle kunna ge stöd till EU-kommissionen och till medlemsstaterna när det gäller djurskyddsrelaterad utbildning, bästa praxis samt information och konsumentupplysning. Dessutom skulle nätverket kunna vara en  remissinstans och bedöma framtida lag- och policyförslag på djurskyddsområdet, utvärdera djurskyddskrav och samordna förprövning av ny teknik.
Problemet har hela tiden varit att det inte funnits ekonomiska muskler vilket har inneburit att Marit drivit på ifråga om just ekonomin för strategin kring djurskyddsarbetet. Detta fick hon nu i december gehör för då EU:s budget antogs. Projektet om djurskyddsnätverk ingår i budgeten och har fått en miljon euro till sitt förfogande.
Framtiden för Europas djurskydd tycks vara säkrad och förhoppningsvis kan vi inom en inte alltför avlägsen framtid se fram emot ett modernt och väl fungerande djurskydd inom EU tack vare Marits enträgna arbete.