Skamligt av Jägarförbundet!

Lyssnar med stigande förvåning på den jägare från södra länsdelen som berättar att han tillsammans med ytterligare fyra jaktkollegor nu bestämt sig för att vägra att delta i skyddsjakt och framförallt vägrar delta i eftersök.
Orsaken - man är missnöjd med regeringens rovdjurspolitik och det faktum att det inte kommer att bli någon licensjakt i år. Sen är man, förstås, orolig för sina jakthundar också...
Man vill helt enkelt inte släppa sina hundar i samband med eftersök av rädsla för vargattacker. Eftersök görs bland annat för att undvika att trafikskadat vilt får springa i skogarna, mer eller mindre skadade. Till de värsta exemplen kan nämnas vilt som fått ett eller två framben avklippta i en trafikolycka och som då får springa på benstumparna, alla förstår vilket lidande detta innebär för djuret...

Jägarförbundet står, såvitt jag förstår, bakom detta inspel i rovdjursdebatten vilket jag tycker är höjden av utpressning. Att en enskild jägare uttalar sig om Sveriges rovdjurspolitik med orden " det gör för stort intrång på sättet som jag vill leva mitt liv" kan jag förstå även om jag inte instämmer. Personligen anser jag att den biologiska mångfalden bör vara det övergripande målet för oss människor. I dagsläget finns det ingen i Sverige som behöver jakten för sin överlevnad...Tvärtom kostar jakt stora pengar om man inte har egen mark.

Att en etablerad organisation som Jägarförbundet som har bl. a följande uppdrag: Svenska Jägareförbundet bildades därför 1830 och vi har sedan dess arbetat för att ”jägaren måste förvandla sig till jagtvårdare” (enligt sin egen hemsida) tar till ett sådant grepp är skamligt. Var tar ansvaret för jaktvården vägen i denna aktion?
Jag brukar ställa frågan "vem är du till för" i många sammanhang. Jag tycker den är på sin plats även här!