Lärarförbundet menar att de i en undersökning fått svar som visar att så många som åttio procent av grundskolelärarna menar att de inte kan ge tillräckligt med stöd åt de elever som behöver det. Lärarna får helt enkelt inget gehör när de efterfrågar resurser för särskilt stöd.
Jag kopplar samman detta med ett radioprogram jag hörde nyligen om en pojke som felaktigt satts i särskola i flera år trots att ingen ordentlig utredning gjorts som visade på behovet av en sådan placering. Pojkens juridiska ombud menade att det inte var så konstigt att kommunen tog denna möjlighet då detta är en mycket "billigare" placering än att ombesörja att särskilt stöd i skolan sätts in.
Ska det vara så här - att kommunens ekonomi avgör om barn får de stöd de har rätt till eller inte? Som Eva-Lis Sirén skriver i artikeln: "Varje elev som misslyckas med att nå målen är ett misslyckande för samhället. Och det är ett brott mot skollagen".
Lärarförbundet efterfrågar nu en ordinationsrätt i samband med att lärarna får sin legimitation. Att få rätt att ordinera det stöd som krävs för att elever ska nå målen är kanske rätt väg att gå för att undvika att en elev inte klarar skolan. Forskning visar att en elev som inte klarar skolan och följdaktligen inte kommer in på arbetsmarknaden kostar samhället 12.5 miljoner...
Ett tungt vägande skäl för att skolan och ytterst kommunen ska ta sitt ansvar. Det tyngsta skälet ligger dock i att kunna ge eleverna möjlighet till utveckling och lärande som i förlängningen ger ett personligt självförtroende.
Personligen tror jag att så länge ansvaret för ekonomin ligger på kommunerna och mål och uppföljningsansvaret ligger på staten så kommer problemen att bestå. Ett förstatligande av skolan skulle på många sätt ge en rättvis och likvärdig skola för alla elever i Sverige!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar