Att sitta på läktaren är väl ingen konst...

Att vara politiker är att vara en offentlig person, det är att vilja ta ansvar för kommunen, dess verksamheter och dess utveckling. Det är att ta ett stort ansvar, som inbegriper ett budgetansvar.
Det är att kunna förhålla sig till vad som är kommunens kärnverksamhet - vård, skola och omsorg samt miljöfrågor - och ställa det i relation till vad som inte är lagstadgad verksamhet - driva café, badhus, bowlinghall, ishall mm. Det är givetvis, att förhålla sig till de lagar och regler som styr vårt parlamentariska system.

Ofta startar det politiska intresset med ett man engagerar sig i en fråga man brinner för, det kan vara ett nytt bostadsområde som ska byggas, en skola som ska läggas ner eller en ny väg som skall dras fram. Oftast när jag som person engagerar mig är det utifrån mitt privata och personliga perspektiv, kanske för att jag tycker att jag kan göra detta mycket bättre än de andra som är politiskt engagerade.

I en liten kommun, som Nora, blir det extra viktigt att skilja på roll och person då man ofta är släkt eller bekant på ett eller annat sätt med dem som man sedan måste ta beslut om och kring. Det innebär att risken för jäv är ännu större i en liten kommun än i en större.
Att kunna "lyfta" sig en nivå när det är dags att lägga ner skolan där mina barn går för att se till kommunens bästa, att kunna höja sig över det privata när en besparing jag ska vara med och ta beslut om drabbar någon av dem jag umgås med eller till och med min släkting, är något av vad man kan råka ut för som politiker.

Det är självklart inte helt enkelt, och alla klarar inte att kunna se i ett övergripande helikopterperspektiv vad som är det bästa för kommunen utifrån sin roll som politiker. För det är nämligen kommunens bästa man ska ha för ögonen som politiker och inte sitt eget eller sina närståendes bästa.
Som kommunpolitiker styrs man av Kommunallagen.Där stadgas det att alla kommunens invånare skall behandlas lika.
Kritiken man får som politiker och offentlig person är inte alltid nådig, då blir det än viktigare att det inte är mina privata intressen som styrt hur jag agerat i styrelser och nämnder.

Det är ett stort ansvar och många gånger svårt uppdrag att vara politiker, det kräver tid och engagemang. Ibland kan det vara ganska frustrerande med alla "förståsigpåare" som uttalar sig på olika sätt i samband med att ett kommunalt beslut skall tas.
Dessa personer är dessvärre mer sällan villiga att ta på sig ansvaret och själva engagera sig "på riktigt" i politiken med allt vad det innebär, vilket är synd. Ibland påminner det mig om den gamla tv-serien "The muppet show" där de som visste bäst var de två "herrarna" som satt i publiken...