Föräldrarna ställs nu inför rätta för grova våldtäkter, samtidigt som socialen berättar att de har haft kontakt med familjen i tio år och nu säger att "vi borde ha ingripit tidigare". Personligen förstår jag inte att de vill schavottera i media med det uttalandet...
Jag undrar naturligtvis hur den socialtjänsten har tänkt när man nu säger att man under så lång tid vetat att något inte står rätt till i familjen men trots det underlåtit att ingripa. Är föräldrarnas rättigheter så starka i förhållande till barnens att man av den anledningen underlåtit att ingripa? Vad har man väntat på?
Var har barnperspektivet funnits? Hur kan man överge barn i tio år? Den äldsta flickan har levt i stort sett hela sitt liv i detta helvete...
Jag tänker också som så att vi alla har ett ansvar, det är inte bara socialtjänstens ansvar, att anmäla, att ingripa som medmänniska, istället för att blunda och vända ryggen till när vi misstänker att något inte står rätt till i ett barns liv, i en kvinnas liv eller i en mans liv. Det sker ju övergrepp omkring oss hela tiden, många gånger tror jag att grannar, släktingar, skolpersonal och vänner ser och förstår att allt inte står rätt till. Ändå ingriper man inte, varför?
Hur kan vi underlätta för människor att våga visa mer civilkurage för att förhindra att fler barn blir förrådda av vuxenvärlden på samma sätt som nu skett i Jönköping?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar