Jag hör till dem som tydligt valt att rösta för att föräldrar själva ska få välja hur de vill dela upp föräldraförsäkringen. Med hjälp av min liberala kompass har jag kommit fram till att vi politiker inte ska detaljstyra människors liv, inte ens föräldrars liv, eftersom människor liv ser så olika ut och vi har olika förutsättningar för hur vi kan, och vill lösa saker och ting. Jämställdhetsbonusen har känts som en klok och gyllene medelväg...
Men så ser jag mig omkring, jag läser tidningen och olika undersökningar. Alla visar de på samma sak - kvinnor "förlorar" på att vara dem som tar ut mest föräldraledighet. För så är det, trots att vi idag skriver 2011 är det en försvinnande liten del av föräldraledigheten som tas ut av papporna. Då slår min feministiska kompass till...
Självklart kan man som förälder aldrig förlora i kärlek, omtanke, närhet eller på att vara en förebild för sitt barn. Det är inte så jag menar.
När jag skriver förlorar menar jag pengar, karriär, pensionspoäng och utveckling. Och det är här min feministiska kompass ger starkt utslag... Att vara den som tar ut mest föräldraledighet ger mig en sämre löneutveckling, det ger mig mindre frihet, det innebär att jag får en sämre karriärutveckling. Det jag förlorar är makten över mitt liv. För att jag ska ha makten över mitt liv är det allra viktigaste att jag har en egen ekonomi. Och om jag då vill ha barn, blir det viktigt att vi har en jämställd föräldraförsäkring. Eller...?
3 kommentarer:
Gabriella, jag hoppas att du kommer fram till slutsatsen att föräldraledigheten bör delas lika.
Som du säkert vet förlorar kvinnor inte bara lönemässigt utan också i fråga om pension. Kvinnor får 2/3 av mäns pension. Dessutom blir kvinnor fattigare - äger mindre - än jämfört med män med stigande ålder. Lika när de flyttar ihop ungefär men sen ökar gapen successivt.
Jag tror att det är bra om man tar ett steg till med ytterligare en pappamånad. Totalt är ju f-försäkringen på 470 dagar och nu talar vi alltså om att reglera 90 av dessa - 20 procent. Är det så dramatiskt? 60 är redan reglerade. Du vill väl ha dem kvar.
Du skriver att föräldrar ska få välja själva. Gör dom det nu med den övriga tiden?
Föräldrar väljer rationellt. Det tror jag att vi är ense om men det betyder långt ifrån att valet är fritt. Om han tjänar mer pengar och arbetsgivaren på olika sätt signalerar ogillande till pappaledighet och polarna tycker att det är "kärringgöra" att byta blöjor - hur fritt är då valet? Vems ärende går då s k liberalismen? Jag skulle vilja säga att det är en förtäckt konservatismen. Som liberaler fattar vi beslut med utgångspunkt från våra värderingar i kombination med kunskap. Och kunskapen säger precis det du skriver att det blir ingen jämställdhet för kvinnor. Som liberaler är vi faktiskt för jämställdhet.
Tack för din kommentar Bonnie! Visst vill jag dagarna kvar som det är nu, minst...det är ju där det finns en viss diskrepans mellan min liberala och min feministiska kompass. Som liberal vill jag ge människor chansen att göra egna val, som feminist inser jag ju precis det du påpekar - är valen så "egna" alla gånger...? Och, inte minst hur länge ska vi vänta på lika lön för lika arbete ex?
Just så! Som liberaler vill vi skapa förutsättningar för människor att göra egna val. Men konservatismen vill inte skapa de förutsättningarna. F-säkringen är inte obligatorisk. Man kan välja bort i teorin. Men i verkligheten de flesta kan inte göra ett sånt val. Det är alltså egentligen inte fritt. På samma sätt är det med pappaledighet. Idag kan de flesta bara välja bort därför att strukturer och ekonomi hindrar det fria valet. För mig är det just detta som är liberalism. jag tycker inte att det är en konflikt mellan feminism och liberalism i denna fråga. De hänger verkligen ihop.
Skicka en kommentar