Vems är felet när någon blir mobbad?

Mobbing har jag skrivit om många gånger tidigare här på bloggen och det verkar vara ett outtömligt ämne. Alltifrån vilka metoder som är evidensbaserade, till hur det är möjligt att mobbing mot någon får fortgå utan vuxenvärldens ingripande.

Senaste gången vi fick en redovisning av den metod som används i Noras skolor - Olweusmetoden - var vi ett par stycken som frågade varför Olweusmetoden inte alls har med alternativet "jag känner mig mobbad av någon vuxen på skolan". Eftersom vi vet att det förekommer så ansåg vi att även detta borde mätas tillsammans med övriga parametrar. Rädda Barnens psykolog/psykoterapeut Åsa Landberg bekräftar att vi talar alldeles för tyst om att det, tyvärr, är ganska vanligt att vuxna både aktivt och passivt deltar i mobbing av barn.

Barn- och elevombudet (BEO) avgjorde förra året 104 fall där skolor får underkänt för sitt sätt att hantera elevers kränkningar av andra elever. Dessa fall har nu granskats av Svenska Dagbladet och det som är hårresande (!) och oerhört tragiskt är att skolor i två av tre fall hävdar att den som kränks, dvs offret, bär skuld till det som skett....Att inte bli trodd när man berättar om de kränkningar man utsatts för gör ju att dessa barn känner sig kränkta ytterligare en gång.

Sannolikt måste lagen skärpas för att vi vuxna ska inse våra skyldigheter. Framförallt är det viktigt att vi slutar skuldbelägga den som mobbas och riktar åtgärderna mot dem som mobbar! Jag har ju länge haft frasen "vem är vi till för" som mantra i mitt politiska engagemang. Om våra barn inte kan lita på de vuxna i sin omgivning, vem ska de då kunna lita på?