01 mars 2012

Politik är att vilja

Idag känner jag mig lite filosofisk igen, så ni får stå ut med lite politiskt filosoferande...

Min tro är att det för alla som engagerar sig politiskt finns en vilja att skapa något, en önskan om att få göra skillnad och i de allra flesta fall en ideologi som förenar.
Den ideologin utgör en gemensam värdegrund att stå på och blir en sorts kompass att alltid utgå ifrån när beslut skall tas eller när du inte riktigt vet hur du ska ställa dig i olika typer av politiska frågor. Engagemanget innebär givetvis också att du möts av likasinnade med samma värdegrund, samma kompass. Den underlättar när ni ska komma överens om de politiska frågorna. Enklast är detta givetvis inom det egna partiet eller med dem som ligger ens egen ideologi närmast.

Som medlem i ett parti finns du även i ett större sammanhang, det finns en distriktsnivå som berör mer av det regionala arbetet, ingen människa är en ö, inte heller är en kommun en isolerad ö. Det finns en nationell nivå att förhålla sig till där regering och riksdag sätter agendan, stiftar lagar och skapar nationella dekret som politiker på kommunal nivå har att förhålla sig till. 
Det parti du som nybliven politiker valt ser givetvis även till att du får utbildning i mötesteknik, hur den svenska parlamentariska modellen fungerar och demokratins spelregler. Att ställa upp på en valsedel innebär i någon mån att sticka ut hakan, du blir en offentlig person och får allmänhetens strålkastarljus riktat mot dig, på gott och på ont.

Ofta är det en speciell fråga som triggar igång det politiska intresset, det kan vara engagemanget för en skola, ett allmänt intresse för den lokala utvecklingen eller ett intresse av att visa att du inte gillar den majoritet som för tillfället sitter vid makten.
Att bara vara emot i största allmänhet är däremot en tunn politisk värdegrund i längden.

Att vara ödmjuk inför uppgiften du får som vald politiker gör det lättare att känna stolthet över det du uträttar. Ola Ström, tidigare redaktör för ledarsidan på NA, skrev 2006-08-12 en krönika med "Tio budord till politikerna" som jag har sparat sedan dess som en del av det rättesnöre jag lever efter som politiker. Jag tänkte idag citera det tionde budordet:

Du skall icke ha begär till din nästes uppdrag, hans arvode eller hans maktposition. Sköt det uppdrag du är satt att sköta. Sträva aldrig efter makt för maktens skull, utan för vad du vill göra med den. Att vara suppleant i en skolnämnd är ett lika hedervärt och viktigt uppdrag som att vara utbildningsminister.

Fortsättning följer i morgon...

1 kommentar:

Anonym sa...

Det där budordet är bra. Men ack så svårt att leva efter eller hur?