Oavsett vilket så handlar det ytterst om en missnöjesyttring över något. Det kan vara alltifrån att man har åsikter om att kommunen drivs bättre och effektivare som om det vore ett företag eller att ett sjukhus, ett äldreboende eller en skola inte ska läggas ner.
Det handlar alltså oftast om särintressen, inte om att ta ansvar för en helhet. Stora stats- eller kanske kommunbärande partier kanske har sett sin bästa tid? Kanhända måste de nu ge vika för många små partier som alla har en hjärtefråga som de brinner för, utan tanke på helhet och utan tanke på att varje stat och kommun existerar i ett sammanhang, finns i en kontext där samexistens är ett nyckelord. Där samarbete, lyhördhet och respekt är viktiga begrepp.
Om det är så att det politiska landskapet fortsätter att förändras i den riktningen fordrar det kanske en annan sorts politiker? En sorts politiker som inte har en ideologisk kompass utan en mer pragmatisk? Men jag undrar då, vad ska de bottna i, i det långa perspektivet? I det korta klarar dessa nya partier det säkert, men när det gäller att tänka långa, strategiska tankar som inte bara går ut på mesta möjliga makt?
Och hur blir det för oss med en politisk kompass, har vi inget att tillföra, varken i det korta eller långa perspektivet? Eller kanske blir det som Dag Hammarskjöld skrev: ”Pröva icke vart varje ditt steg för dig: endast den som ser långt hittar rätt.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar