Sverige har gott rykte när det gäller miljöfrågor. Delegationerna avlöser varandra för att besöka Stockholm som nyligen var Europas miljöhuvudstad. Därför är det extra tråkigt att just Östersjön sannolikt är ett av de mest miljöförstörda haven i världen.
Läget är allvarligt. Under den blå ytan döljer sig en ekologisk katastrof. Under somrarna, när algblomningen breder ut sig och det är farligt att bada i det giftiga vattnet, blir det uppenbart och tydligt.
Det finns visserligen positiva tecken på att läget i flera kustnära områden går åt rätt håll, men bottendöden i Östersjön expanderar. Syrebrist i haven förekommer visserligen naturligt, men enligt SMHI, som har gjort mätningar sedan 1960-talet, har utbredningen av helt syrefria områden aldrig varit så stora som under 2000-talet.
Övergödningen är huvudorsaken till Östersjöns dåliga status med algblomning och syrebrist. Användningen av konstgödsel inom jordbruket ökade länge dramatiskt samtidigt som utdikningar och sjösänkningar bidrog till läckaget av näringsämnen från åker till hav.
Visserligen har utsläppen av kväve och fosfor från det svenska jordbruket och de svenska utsläppen från avloppen minskat under senare år, men inte tillräckligt. Jordbruk, avloppsreningsverk, dagvatten och enskilda avlopp är alltjämt betydande utsläppskällor, liksom trafik och industri och ytterligare åtgärder krävs inom alla sektorer.
Östersjöns allvarliga läge beror också på överfiske. Torskens utsatta situation är ett illustrativt exempel på de täta sambanden i Östersjöns sköra miljö. Även om situationen för torsken i Östersjön ser något ljusare ut i dag än för några år sedan är faran inte över. När torsken minskar i antal, kan skarpsillen breda ut sig. Eftersom den framför allt äter djurplankton får växtplankton möjlighet att expandera och på så sätt gynnas algblomningen. Och i de syrefattiga miljöerna får torskens yngel allt svårare att överleva. Kopplingen illustrerar tydligt behovet av en helhetssyn på våra ekosystem.
Till detta kommer problematiken med höga halter av dioxin och PCB i fisk från Östersjön som gör att människor rekommenderas att inte äta fisken så ofta. Under senare år har även förekomsten av exempelvis bromerade flamskyddsmedel och vissa ämnen som bland annat finns i impregneringsmedel (fluorerade organiska ämnen) uppmärksammats.
Det krävs nu både konkreta åtgärder i form av rening och minskade utsläpp från olika verksamheter och en skärpning och bättre efterlevnad av den europeiska kemikaliepolitiken för att långsiktigt rädda Östersjön. EU:s fiskepolitik måste utgå från långsiktigt miljömässigt hållbara villkor och EU:s jordbrukspolitik reformeras och bland annat syfta till ett miljömässigt hållbart jordbruk i alla länder runt Östersjön.
Svenska bönders framgångsrika arbete genom projektet ”Greppa näringen”, ett hållbart brukande, exporteras nu till andra Östersjöländer. Internationella påtryckningsinsatser för att få fungerande reningsverk i Ryssland har varit nödvändiga.
Det ständiga läckaget av näringsämnen som i dag sker när vi producerar och konsumerar mat måste brytas. Eviga transporter av mat går varje dag från åkern till våra köksbord och resterna hamnar till sist i luften och haven. Samhällsplaneringen måste syfta till ett väl fungerande kretslopp, mellan produktion och konsumtion, mellan stad och land. Vi måste lära oss att se miljön i sin helhet.
Detta förutsätter dock att matavfall och avloppsslam kan rötas och renas från gifter, framför allt kadmium. På detta sätt utvinns hållbar energi i form av biogas samtidigt som de livsviktiga näringsämnena tas till vara och återförs till åkern.
Samtidigt måste vi få stopp på dagens orimliga matslöseri och synen på restprodukter som värdelösa. Mateffektiviteten behöver i framtiden få lika stor politisk uppmärksamhet som energieffektiviteten. Vi ser behov av en heltäckande livsmedelsstrategi, vilket inkluderar hela livsmedelskedjan, kretsloppet samt mer kunskap om lagen om offentlig upphandling.
En minskad och mer precis användning av gödsel i jordbruket är viktig både för att motverka övergödning och för att hålla tillbaka utsläppen av kadmium, som nästan all sorts konstgödsel innehåller. I detta perspektiv kan regeringens beslut att avskaffa skatten på konstgödsel ha varit olyckligt. Vi föreslår därför att en ny skatt införs, med sikte på att minska användningen av kadmium i jordbruket.
Skatteintäkterna ska satsas på forskning inom de areella näringarna och ersättning för miljöinsatser. Här kan till exempel behovet av att utveckla nya bekämpningsmedel och reningsmetoder nämnas.
Från Folkpartiets sida är vi självkritiska. Vi har som parti inte givit miljöfrågorna tillräcklig uppmärksamhet utan överlåtit debatten till andra partier. Vi har haft väl utvecklade program på klimat- och energiområdet men inte lagt lika mycket fokus på till exempel naturvård. Men miljöfrågorna berör oss alla, och de har en betydande plats i arbetet med det nya partiprogram som slutligen ska antas på vårt landsmöte hösten 2013.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar