Långa möten att sitta av, ändlösa diskussioner där ändå ingen byter åsikt eftersom alla sitter fast i sina ideologier, varför inte bara att slå klubban i bordet om man tillhör majoriteten ...Självklart raljerar jag nu men det finns faktiskt människor som på fullt allvar argumenterar så. Jag brukar kontra med att alternativet till demokrati är diktatur...
Det parlamentariska systemet vi har i Sverige bygger på att lekmän engagerar sig politiskt i sin hemkommun, där tjänstemän är föredragande och bistår med beslutsunderlag. Det fordrar självklart att man som politiker har en tillit till dessa beslutsunderlag utan att man för den skull kompromissar med sin övertygelse. Politiker kan avsättas vid nästa val, tjänstemän inte. Demokrati bygger på förankring och medinflytande i de politiska församlingarna.
Apropå det jag skrev igår så upplever jag ibland att det finns en övertro på att om man bara sätter ett antal företagare i ledningen för en kommun så ordnar sig allt. Besluten tas snabbare och resultatet blir ännu bättre. Jag vill mena att det är långtifrån så enkelt, visst kan man lära av varandra men man kan aldrig likställa en kommun med ett företag.
Ett politiskt uppdrag är det finaste man kan få, ett förtroende och ett lån av väljarna och måste förvaltas med omsorg, respekt och ödmjukhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar