Politik är att vilja...

Jag tänkte fortsätta mitt politiska filosoferande idag genom att utveckla delar av gårdagens resonemang. Jag skrev igår att det vanligtvis är något som triggar igång engagemanget, något som avgör att du tar steget från att vara "vanlig medborgare" till att bli en "fritidspolitiker". Jag skriver fritidspolitiker därför att nittiosju procent (97 %) av Sveriges politiker faktiskt är fritidspolitiker, det är bara ett fåtal förunnat att ha ett politiskt uppdrag  på heltid.

Den fråga du utgår ifrån när du engagerar dig är viktig, men än viktigare är att du växer med uppgiften. Att få ett vidare perspektiv, att se sammanhangen och att respektera att det finns en omvärld som påverkar beslut är viktigt. Det får inte vara den egna privata agendan som styr vilka beslut du tar. Det är här som den politiska ideologin kommer in som en viktig kompass.

Många frågor avgörs direkt i en nämnd, men många frågor går vidare till kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande politiska organ och motsvarar Sveriges riksdag. Det är ett stort ansvar och ett stort förtroende att ha valts in i kommunfullmäktige. Extra fint är det om du har kryssats in, att du är personvald, det betyder att människor har ett stort förtroende för dig som person. Precis som överallt i politiken finns det här ett regelverk att förhålla sig till och respektera.

Här tänker jag återigen citera Ola Ström, från samma skrift som igår tar jag idag det femte budet:

Du skall icke dräpa, inte heller bildligt. Att dräpa en motståndare i en debatt kan vara uttryck för stor talekonst, men betyder inte att du har vunnit. Den verklige segraren är inte dräparen utan den som vinner åhörarnas hjärtan och förnuft.