Ja, man kan tycka vad man vill om detta med kungahuset och oss rojalister, men visst ger det en känsla av samhörighet och gemenskap när ett nytt, kungligt barn har fötts. Främst av glädje med familjen givetvis, precis som den glädje man känner när ett "ickekungligt" barn föds. Att barn föds, att allt gått bra och att barnet är välkommet är alltid ett mirakel, det vet vi som har haft lyckan att få egna små prinsar och prinsessor...
I det här fallet blir kungahuset en sorts gemensam referensram för oss alla att förhålla oss till. Sveriges kung har i mer än sextiofem år varit en sammanhållande symbol för vårt land. Hans dotter, kronprinsessan Victoria har varit med oss sedan 1977, och från och med 2012 kommer arvsprinsessan Estelle att vara en del av svenskarnas liv.
I allt detta finns både nymodigheter som att monarkin presenterar sig på Facebook och gamla traditioner som att skjuta salut och ha tacksägelsegudstjänst i Slottskyrkan. Men jag tror att det skapar en samhörighetskänsla i Svea rike...
Sen kan vi krasst konstatera att gårdagen inte var den bästa dagen för socialdemokraterna att presentera sin sk. skuggregering. Att Stefan Löfven väljer att ha två ledande politiska företrädare utan riksdagsplats verkar för mig lite riskabelt. Det blir ett stort ansvar för den nya gruppledaren Mikael Damberg att axla. Detta världsliga drunknade dock i all kunglig yra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar