Även efter 67!

Jag har skrivit om det tidigare, vikten av att ta tillvara äldres kunskap och kompetens i en tid när vi vet att arbetskraftsbrist står för dörren. Det kommer inte att räcka med att ta vara på dem i "vanlig" arbetsför ålder för att klara arbetslivets utmaningar framöver. Här måste vi tänka nytt och tänka "utanför boxen" som man brukar säga.
Bästa Barbro Westerholm har skrivit nedanstående tänkvärda inlägg:

Vi måste hålla dör­ren öppen för de äldre som vill och kan fort­sätta i arbets­li­vet efter 67-årsdagen. Det vin­ner både de äldre själva, arbets­li­vet och pen­sions­sy­ste­met på.
Det skri­ver Bar­bro Wes­ter­holm, riks­dags­le­da­mot (FP) och soci­al­po­li­tisk tales­per­son, i detta inlägg för Folk­par­ti­ets partiprogramsblogg.

Gör det lät­tare att kunna arbeta efter 67

Sve­rige lik­som övriga län­der står inför en stor utma­ning: hur ta vara på den väx­ande ande­len äldre i sam­häl­let? Pen­sions­ål­dern sat­tes till 67 år 1913, då endast ett par pro­cent av befolk­ningen blev äldre än så. Sedan dess har lagt ett kvarts sekel till vår medellivslängd.
Det finns upp­gif­ter om att varan­nan baby som föds idag beräk­nas kunna bli 100 år. Och många vill arbeta efter 67-årsdagen. Enligt Kai­ros Future (2012) vill 40 pro­cent av de till­frå­gade födda 1945–1954 arbeta även som pen­sio­när. Men endast 8 pro­cent av arbets­gi­varna har en stra­tegi för att behålla sina mest seniora medarbetare.
Vi har inte råd att stänga ute de äldre som vill och kan fort­sätta i arbets­li­vet efter 67-årsdagen. Ska vi klara att behålla pen­sio­nerna på en accep­ta­bel nivå och möta de vård– och omsorgs­be­hov de äldsta har måste vi öppna arbets­li­vet för de äldre som vill och kan arbeta längre. Att de skulle tränga ut ung­do­mar från arbets­li­vet finns det inte håll­bara bevis för.
Vad behö­ver göras? Den breda lag mot ålders­dis­kri­mi­ne­ring som lig­ger för beslut i riks­da­gen är en vik­tig norm­sän­dare. Kro­no­lo­gisk ålder är inget bra mått på vår arbets­för­måga eftersom vi åld­ras indi­vi­du­ellt. Men här behövs hårda data, mer forsk­ning, för att över­tyga arbets­gi­varna om vad de för­lo­rar på att inte ta till­vara den livs­er­fa­ren­het och kun­skap äldre besitter.
Från pen­sio­närs­håll fram­förs öns­ke­mål om flex­i­bel arbets­tid för äldre. Äldre arbets­kraft måste få till­gång till fort­bild­ning och arbets­mil­jö­an­pass­ning. 67-årsgränsen för rät­ten att vara kvar i arbets­li­vet behö­ver höjas och arbete pågår för en höj­ning till 69 år. Själv tyc­ker den borde bort helt och hål­let, men jag har lärt mig att i poli­ti­ken får man ta ett steg i taget om man ska komma framåt.
Och vi behö­ver lyfta fram hur vik­tigt det är för hälsa och livs­kva­li­tet för äldre att känna att man är behövd. Också av det skä­let måste dör­ren för dem som vill och kan arbeta efter 67-årsdagen vara öppen.