Fortsatt viktigt att tala om...

Redan har mer än en vecka gått sedan de fruktansvärda terrorbrotten i Oslo och på Utöya och varje dag påminns vi på olika sätt om de fasansfulla händelserna. Manifestationer, uttalanden, samlingar och ljuständning har genomförts både i Sverige och givetvis i vårt norska grannland.

Fortfarande är jag imponerad av hur både Stoltenberg och Pedersen har kommunicerat och hanterat det som skett, hur norska folket generellt pratar om vikten av att stötta och krama varandra, ta hand om dem som nu behöver stöd och hjälp att komma tillbaka. Att inte hatet får ta överhanden är det gemensamma budskapet som alla verkar ställa upp på. Att det som skett kommer att mötas med ännu mer demokrati, ännu mer öppenhet känns på en gång både märkligt och självklart.

Sorgearbetet måste få ha sin tid, det är viktigt, att få tala om och minnas dem som så tragiskt förlorade sina liv i terrordådet den 22 juli. Sorgen kan inte tröstas bort hos dem som drabbats, men du och jag kan finnas till för den som är berörd av förlusten av någon nära. Viktigast är att vi inte slutar att taIa om det som hänt av rädsla att inte orden skall räcka till.
I nästa steg är det naturligtvis viktigt att analysera och diskutera själva dådet, gärningsmannen och syftet. Det är så mycket enklare att kunna sätta ord på dessa kalla, hårda fakta. Även om det lika ofattbart att försöka förstå...