Jag läser och lyssnar på P1:s Kulturnytt om utställningen "Jag är ingenting". Jag har inte sett den själv ännu men tänker mig ett besök på Kulturhuset inom kort.
Den är en perfekt kvinnofälla... det handlar om den lag som säger att en utlänning som gifter sig med en svensk måste vara gift minst två år för att kunna stanna i Sverige som frånskild, annars skickas man hem till sitt hemland igen. I Danmark är det fyra år som gäller, tidigare var det sju år...Bilderna som utställningen visar är den danska fotografen Tina Enghoffs.
Vi vet att det inte bara i Sverige, utan även i Danmark uppenbarligen, finns män som satt i system att ta sig en utländsk fru med några års mellanrum. De kvinnorna, när de kommer till sina män, misshandlas brutal, antingen av männen själva eller tillsammans med familjen, deras "män" tvingar dem att sälja sexuella tjänster eller försöker på andra sätt systematiskt göra sitt bästa för att förstöra livet för kvinnorna. Innan två år har gått tar mannen ut skilsmässa och tar sig sedan en ny fru...mönstret upprepas.
Den kvinna mannen har skilt sig ifrån innan två år har passerat är då rättslös, hon har ingen rätt att stanna i Sverige/Danmark utan skickas tillbaka hem. Alltför ofta är alternativet att resa hem utan framtidsutsikter för dessa kvinnor, med tanke på det kvinnorna varit med om som "gifta". Men då äktenskapet varat kortare tid än två år alt fyra år för Danmark har kvinnan ingen laglig rätt att stanna.
Hur kan vi komma åt denna handel med kvinnor juridiskt, frågar jag mig? Det här handlar ju i högsta grad om trafficking, även om det rör sig om ett mindre antal kvinnor som är berörda.
Är termen trafficking applicerbar på det brott som männen gör sig skyldiga till eller faller de under beteckningen "misshandel", om de ens upptäcks? Görs det något i någon form för dessa kvinnor eller är de helt rättslösa undrar jag...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar