Lärare - ett omöjligt uppdrag?

På debattsidan i Svenska Dagbladet finns en artikel som beskriver hur omöjligt det är att vara lärare idag. Den är skriven av fem kvinnliga lärare i Stockholm. Först läser jag den ur ett genusperspektiv - är den den dubbla arbetsbelastningen för kvinnor som gör att just kvinnliga lärare ställer sig bakom debattartikeln? Men ju mer jag läser inser jag att den beskrivning som lärarna ger visar tydligt på omöjligheten i uppdraget.

Arbetsbelastningen som ökar bland annat genom kraven på dokumentation, elever som har speciella behov och behöver fler vuxna omkring sig i skolan, specialpedagoger och vuxna resurspersoner. Egen fortbildning och krav på deltagande i olika projekt kräver sitt. Och över allt, menar författarna, svävar det faktum att det är viktigast att hålla budget, inte det faktum att skolan handlar om pedagogik, kunskap och värdegrund...Klicka här för att läsa artikeln i sin helhet

Som folkpartist vill jag mena att urspårningen på våra skolor började i samband med att skolan kommunaliserades. Idag gör det sammanblandade ansvaret det svårt att utkräva ansvar - staten skyller på kommunerna och vice versa. Ingen behöver de facto verkligen stå till svars för resultatet i våra skolor.

Det skiljer sig mycket åt mellan kommunerna vilka ekonomiska satsningar som görs på skolan, resultatet mellan kommunerna när det gäller elevernas SALSA och meritvärden visar markanta skillnader, lärares status har under de senaste tio-femton åren drastiskt sjunkit, karriärvägar har försvunnit osv, osv...

Att elever i Sveriges avlånga land får så olika förutsättningar för skolan är inte OK menar jag och Folkpartiet liberalerna.
Rätten för alla barn att få en likvärdig utbildning och en höjning av läraryrkets status och attraktionskraft anser jag vara de absolut viktigaste skälen till att förstatliga skolan!