Snart partiledarbyte igen?

En nyligen genomförd enkät som tidningen Dagens Samhälle genomfört visar att Göran Hägglund har starkt stöd i sitt parti, detta trots att partiet idag skulle hamna utanför riksdagen om det vore val. 73 procent svarar nej på frågan om Hägglund bör avgå, 20 procent svarar ja. Men är det verkligen bara partiledarens ansvar att partiet backade så rejält i senaste valet?
Självklart har partiledaren ett ansvar, men när det gäller Göran Hägglund vittnar många om att "Göran är mer poulär än sitt parti", att han är en mycket kunnig minister och man menar att de problem som partiet har inte hänger samman med partiledaren. Personligen håller jag med, jag gillar Göran, de gånger jag har lyssnat på honom är han kunnig, rolig och mycket sympatisk.

I gårdagens SvD fanns ett upprop från ett tjugotal Kd-politiker som krävde Göran Hägglunds avgång. Vid närmare undersökning visar det sig att de som skrivit under hör hemma i den värdekonservativa gruppen i Kd. Det finns ju en mer konservativ falang och en mer liberal falang inom Kd och jag vill mena att det är den mer liberala falangen, där Göran hör hemma, som lyckats med konststycket att få in Kd i riksdagen, inte en utan två gånger. Det är troligtvis så att om Kd hållit fast vid en mer värdekonservativ grund skulle partiet få svårt med samarbetet med övriga partier i alliansen. Samtidigt tror jag precis som bloggaren Maria Demker, att det finns en grupp, just den mer konservativa gruppen, som troligtvis är Kd:s ursprungliga kärnväljare, som idag inte känner igen sig i Kristdemokraternas politik.

Ett annat perspektiv på partiledardiskussionerna har Staffan Werme på sin blogg där han undrar om kravet på Görans avgång har att göra med kortsiktiga tankar på att få en partiledare som är "rätt medialt". Att medias krav på att politiker skall kunna leverera "oneliners" snabbt och rappt och att det mediala genomslaget på sikt kommer att bli viktigare än politiska sakfrågor och ideologi. Medias makt är stor, det har jag bloggat om flera gånger tidigare. Media har ett ansvar som jag från min horisont anser att man inte alltid tar, det blir viktigare att göra säljande löpsedlar, att få genomslag för sin tidning. Ofta har denna journalistik också ett tydligt Stockholmsperspektiv på så sätt att det som är på agendan i storstaden tros vara det som alla i Sveriges avlånga land är intresserade av.
Jag hoppas verkligen att Staffan har fel, för det skulle på sikt innebära att politiken utarmas till att bli en cirkus vart fjärde år, en cirkus med uppdrag att underhålla istället för att ställa de viktiga framtidsfrågorna...
Staffan Wermes blogg hittar du här, Maria Demkers här.