Enligt alla tidigare undersökningar är stockholmare mycket mer positiva till varg än rikets invånare i övrigt så jag undrar stillsamt vad som hänt?
Jo, det har inträffat tre incidenter där en oskygg varg kommit nära människor och bland annat angripit en hund bara 80 meter från hundens matte som var ute med sitt barn i barnvagn. I ett annat fall träffas en man med en kopplad hund och en varg. Mannen skriker åt vargen som dock inte ger sig förrän mannen kastar en tidning på den.
Precis som på andra ställen i landet handlar det alltså om vargar som beter sig udda och annorlunda mot vad de förmodas göra. Och tre tillfällen är tre tillfällen för mycket tycks stockholmarna anse och har nu uppdragit åt Naturvårdsverket att avgöra om det är dags att acceptera ett visst inslag av skyddsjakt i det Stockholmsnära reviret.
Den stora frågan, som ingen tycks våga tala om, varken på myndighetsnivå eller lokalt är frågan om varför två tredjedelar av Sveriges yta fortfarande får vara vargfri? Jag talar naturligtvis om samernas renbetesland som är förklarat som vargfritt territorium.
Vad är orsaken till att vargstammen inte kan tillåtas över hela Sveriges yta, då skulle sannolikt dessa problem med oskyggt och udda beteende minska i antal och vargen skulle ha stora arealer att vandra på? Den diskussionen väntar jag fortfarande på...det är hög tid att ta den anser jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar