Kvinnors ägande i Sverige är politikens blinda fläck. Inget politiskt parti har analyserat orsak och konsekvens av ojämlikheterna mellan könen, trots att det är prioriterat i biståndspolitiken. Skillnaderna mellan kvinnors och mäns ägande ökar starkt under de barnafödande åren. Bara en Alliansregering kan göra något åt detta.
Kvinnors ägande är en viktig del av den internationella biståndspolitiken. Organisationer såsom FAO, Världsbanken och Sida driver detta. Även svenska lantmäteriföretaget Swedesurvey har lett konkreta projekt för att få till stånd kartläggning och dokumentation av kvinnors ägande samt medvetandegörande av genus inom lantmäterier i utvecklingsländer.
Ägandet kan avgöra kvinnors försörjning i utvecklingsländer. Det bestämmer om deras arbete kan planeras långsiktigt och säkert. Jordbrukssektorn är särskilt viktig där kvinnan ofta är brukare av jorden men med äganderätten skriven på mannen. Fastighetsinnehav är viktig likaså eftersom det kan öppna möjligheter för affärsverksamhet.
Detta ägande handlar inte om redan rika kvinnors villkor utan de fattigaste kvinnornas livssituation. Lika lön för lika arbete är däremot en lyxigare fråga eftersom kvinnor i fattiga länder i stor utsträckning inte blir löneanställda utan måste finna försörjning genom egen verksamhet. Så kommer det att vara många decennier framöver.
I den svenska politiken är det tvärtom. Det finns idag inget parti som driver explicit kvinnors ägande – eller egentligen genusmönster i ägandet – men däremot talas det mycket om de ojämnställda lönerna.
Alliansregeringens satsningar på privatiseringar inom vården och RUT-avdragen har breddat marknaden för kvinnors företagande vilket innebär att fler kvinnor kan skapa sig ett kapital. Men Alliansens stora stimulanser till kvinnors företagande utgår mer från behovet av fler jobb och reformering av den offentliga sektorn men sällan för att skapa lika genusvillkor i ägandet.
SCB har viss statistik, som i varje fall fram till att förmögenhetsskatten avskaffades 2007, beskriver genusmönster i ägandet. Några exempel:
Kvinnor äger 76% av nettotillgångarna (reala och finansiella) i förhållande till män men har däremot 78% av skulderna. Kvinnors längre studier ger högre studielån och påverkar nettot.
Av de reala tillgångarna är det innehavet av småhus och fritidshus som är jämnast fördelat men ändå ojämnt. Kvinnorna har 80% respektive 91% av innehaven.
Hyresfastigheter och lantegendomar är ojämnast fördelat av de reala tillgångarna med 47% respektive 38%. Den stora skillnaden i fråga om lantegendomar förvånar med tanke på att familjejordbruket kräver både makars insatser.
Däremot har kvinnor ett större innehav av bostadsrätter. 110% jämfört med män vilket är intressant mot bakgrund av den politiskt heta potatis som bostadsrätter utgör i framförallt Stockholms innerstad.
Enligt SCB i Dagens Industri (2011-02-17) har ROT-avdraget gjort kvinnor rikare. 10.366 stycken gåvobrev mellan makar registrerades år 2010 mot cirka 3000 per år 2008. Med båda makars namn på lagfarten kan ett större ROT-avdrag utnyttjas. Ett skäl gott som något om än slumpmässig.
Av de finansiella tillgångarna har kvinnor i snitt 74% i förhållande till män. Skillnaderna ökar kraftig med stigande ålder. Före barnafödande ålder (20-29 år) har kvinnor 86% i förhållande till män. När barnen har flyttat hemifrån innehar kvinnor 60%.
Om man sen tittar i slutändan av människors liv får kvinnor 68% i förhållande till mäns pensioner. Med det nya EU-förbudet mot könsdiskriminering i försäkringar borde kvinnors pensioner öka. Men den politiska medvetenheten är stor om att pensionerna är framtidens knappa resurs i det åldrande Europa och i den globaliserade ekonomin. Eget kapital behövs.
Genusmönstret i ägandet visar upp minst lika stora skillnader som i fråga om lönerna. Därför borde ägandet diskuteras i samma utsträckning.
Sannolikt är det bara en Alliansregeringen som kan göra något åt detta. Det är bråttom. Det tar tid att finna förklaringar till skillnaderna och det tar ännu längre tid att ändra mönster. Det har betydelse för framtida kvinnliga pensionärerna men också för att fler kvinnor ska kunna starta och utveckla egna företag. Kvinnors ägande är lika viktigt i Sverige som i utvecklingsländerna om än på olika nivåer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar