Förra året hade vi förmånen att ha Tyra Frank på besök i Nora. Tyra driver ett äldreboende i Köpenhamn och har vågat ställa frågan "vem är vi till för?". När hon startade sitt boende "Lottehjemmet" stängde hon personalrummen och såg till att personalen bytte ut sina vita uniformer till vanliga kläder. Personalen är till för de gamla som bor där, det ska vara ett hem och inte en intitution, är Tyras vision.
Hon har skapat ett äldreboende som hon kan tänka sig att placera sina egna föräldrar på. Hon talar om respekt och sunt förnuft som självklara saker. Vården på Lottehjemmet är inte dyrare än på något annat boende och vinsten går tillbaka in i verksamheten. Jag har bloggat om Tyra Frank här.
Tjänster som de som Carema tillhandahåller upphandlas vanligtvis av kommuner. Personligen tror jag att man på kommunernas upphandlingsenheter är skickliga på att handla upp tekniska tjänster, detta har man stor erfarenhet av. Men, att handla upp vård- och omsorgstjänster är lite av en annan dimension och jag upplever att man har mycket att lära här.
Jag är säker på att privata vårdföretag kan bidra och utveckla äldreomsorgen i Sverige. Men då måste kontrollstationerna vara täta och upphandlingsavtalen avtalen skrivna utifrån ett helt annat perspektiv än när man gör en upphandling på snöröjning eller sophämtning. Ett gott råd här är att ta med några av de många medarbetare som idag finns inom äldreomsorgen för att ta vara på deras erfarenheter.
Många frågor och alltfr få svar känns det som just nu. Hör gärna av dig med dina tankar.
Dagens summering är följande: Kan det bli för mycket riskkapitalister i vård- och omsorgsföretagen? Ett bonussystem som skapar grogrund för falska uppgifter och information till ledningen - är det de signaler man vill skicka till medarbetarna. Ska jag som anhörig vara rädd för att vårdföretaget försämrar vården för min gamla mamma för att istället ge högre bonus till chefer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar