Är det så att det är politikerna som gillar EU mest? Är det så att de allra flesta invånare i sina respektive länder helst skulle sätta upp höga murar och återgå till ett protektionistiskt förhållningssätt mot sina grannar?
Var EU ett projekt som var fruktbart och förståeligt fram till en viss gräns - tills när vi började med en gemensam valuta i ett Europa som går i ekonomisk otakt?
Stämmer det som Cervenka skriver att det nya regelverket kommer att innebära att EU-kommisionen kommer att få rätt att granska och ha synpunkter på medlemsländernas budgetar innan de ska klubbas igenom i respektive parlament? Vilket i så fall betyder att medlemsländernas folkvalda, berövas en stor del av sin makt...
Uppenbart är det att de länder som har stark ekonomi och kan låna ut pengar till Grekland som fallet är nu, är de som kan diktera villkoren. Ska vi oroa oss för att de kommer att kräva att röstningssystemet i unionen görs om till "en man, en röst?" Vilket i praktiken innebär: Italien, Spanien, Grekland Irland och Portugal har tillsammans 135 miljoner människor. Tyskland och Frankrike tillsammans 147...
Cervenka menar att vi har ett demokratiunderskott vilket de folkomröstningar som har hållits i unionen om olika EU-frågor är en tydlig inikator på. Alldeles oavsett ekonomi är det givetvis det farligaste underskottet! Vart är vi på väg om våra EU-parlamentariker och politikerna på hemmaplan inte lyckas förankra visionen om EU och få ett folkligt stöd för en gemensam politik i fredsprojektet EU?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar