Intresset är svalt för att göra någon typ av ideell insats i föreningar och de lokalpolitiska föreningarna som finns runt om i vårt land har bekymmer med sin medlemsrekrytering. Detta är i sig en fara och riskerar att underminera det parlamentariska system som vi har i Sverige.
Vårt parlamentariska system är uppbyggt så att det ska vara fritidspolitiker som styr i våra kommuner och landsting. Det är inte fackkunskapen som skall vara det främsta utan just det faktum att du är en representant för medborgarna. Det är den främsta orsaken till att man undviker att sätta lärare i skolnämnder och socionomer i socialnämnden, framförallt om man har sin arbetsplats belägen inom samma kommun som där man är politiskt verksam.
Jag föreslår idag en annan typ av offentlig tjänstgöring som jag tror skulle gagna intresse och förståelse för samhällsfrågor – inför plikten att under en livstid sitta fyra år, dvs. en mandatperiod som ledamot i kommunfullmäktige. Min uppfattning är att det skulle skapa en helt annan förståelse för hur svårt det kan vara att prioritera och för att tydliggöra vilka områden man ansvarar för i kommuner och landsting men även för att visa på komplexiteten i den lokala politiken.
Som medborgare är det enkelt att ropa på satsningar, förbättringar etcetera, men sällan har man en större förståelse för vad politik i praktiken innebär. Många vet inte ens funktionerna på en nämnd, kommunstyrelsen eller fullmäktigeförsamlingen. Genom att införa en obligatorisk tjänstgöring som ledamot i kommunfullmäktige under en mandatperiod är jag säker på att förståelsen skulle öka och förhoppningsvis även intresset för den vardagsnära politiken. Vad tror du?
Vill man redan nu prova på vad det innebär att vara lokalpolitiker kan man beställa spelet om Valköping på SKL:s hemsida
3 kommentarer:
En lovvärd tanke med ditt förslag. Jag är tillräckligt gammal så jag fick vara med och göra den obligatoriska militärtjänsten. Där var en massa människor som inte ville vara där och som inte brydde sig. Det fungerade då dessa människor gjorde enkla väl definierade uppgifter som följde reglementet. Men att vara fritidspolitiker kräver något annat. Förutom den livserfarenhet som alla människor besitter behöver vi viljan att sätta sig in i frågor, att skaffa sig kunskap. Att besluta utan att veta vad man beslutar är inte bra. Att skaffa sig kunskap kräver mycket arbete som bara kan göras om personen har den engagemang som krävs.
För att öka delaktigheten i samhället tror jag som du att nytt blod i politiken är det som krävs. Jag tycker mig se exempel över allt i världen från avgående presidenter i USA till avgående partiledare i Sverige att de blir som bäst och ärligast när de inte behöver tänka på att bli återvalda. Att bli vald handlar om förmågan att få förtroende. Bra beslut handlar om förmågan att insupa fakta, ställa de rätta frågorna, icke hänfalla sig åt särintressen och sunt förnuft. Tyvärr finns det inget samband mellan de två. Om vi införde en maxgräns på två mandatperioder (eller kanske bara en?) för förtroendeuppdrag skulle vi få in fler nya människor i politiken och dessutom ge de förtroendevalda möjlighet att koncentrera sig på bra beslut istället för återval.
Ett sätt att bemöta människor när de kräver saker är att fråga: "Vad skall vi dra ner på istället?", "Vem skall få det lite sämre?". Då får man en snabbkurs i politikerns vardag. Kanske skulle vi kräva att varje motion som kräver utgiftsökningar måste kopplas till en motion som ger utgiftsminskningar?
Jo du Gabrielle - tycker du inte att vi ibland har haft allt för många i KF, som inte borde varit där. Då tänker jag inte bara på politiska motståndare, utan på folk av alla kategorier. Ansvarstagande måste sitta djupare än att det är ett fullgörande av en påtvingad värnplikt...
Tack till Bert & Jan för era inlägg, intressant att diskutera detta.
Ligger mycket i det faktum att ansvarstagande måste sitta djupare, och politiken blir alltmer komplex.
Jag kommer fortsätta att skriva på detta tema, så håll utkik.
Skicka en kommentar