10 januari 2011

Allmän fullmäktigetjänst, del 2

Tack för kloka synpunkter och kommentarer till mitt inlägg tidigare i veckan om ”allmän fullmäktigetjänst”. Jag ska försöka vidareutveckla mina tankegångar kring detta i nedanstående inlägg.


Sverige har idag, med vårt nuvarande system förhållande vis många politiker om vi jämför med andra länder. Samtidigt har antalet förtroendevalda minskat sedan början av 1980-talet. Då fanns det 70 000 förtroendevalda, 2003 fanns det 42 231. Antalet fritidspolitiker har minskat, medan antalet politiker som har del- eller heltidsengagemang har ökat. Komplexiteten i politiken har ökat och allt större krav ställs på de som är förtroendevalda. Mer tid behövs för att klara uppdragen och sedan 1980 har tidsåtgången ökat med mer än 40 %.

Demokratipropositionen från 2002 hade som ett av sina mål att öka antalet förtroendevalda, men utvecklingen ser ut att gå i motsatt riktning. Det kommer på sikt att skapa ett demokratiunderskott då den sociala representativiteten sätts på undantag. Redan idag finns det en social snedrekrytering i politiken, de grupper som är mest underrepresenterade är de i åldern 18-29 är, de som är över 67 år och alla med utländsk bakgrund. De som är överrepresenterade är män 55-66 år samt jordbrukare. Man brukar säga att kommunpolitiken domineras av en välutbildad medelklass.

Självklart är detta ett demokratiproblem när partierna skall vara både statsbärande och en del av det civila samhället. De ska forma basen för vår representativa demokrati då de förväntas skapa goda relationer mellan väljare och valda. (Källa för faktauppgifter: Moderna kommuner, Montin, Stig)

Inga kommentarer: