Att vända en Atlantångare

PISA-rapporten som kom igår lämnar mycket övrigt att önska gällande resultaten för den  svenska skolan, de svenska eleverna halkar fortfarande efter jämfört med världen. Läsförståelse, matematik och naturvetenskap är det PISA undersökningen tittar på i 65 länder. Vi ligger under genomsnittet i läsförståelse, under genomsnittet i naturvetenskap och på genomsnittet i matematik internationellt sett. Läs PJ Anders Linders ledare här och  i artikeln på SvD:s nyhetssida

Den omläggning av skolpolitiken som regeringen med utbildningsminister Jan Björklund i spetsen har inlett tar tid. Ett nytt betygssystem, tidigare nationella prov och en ny lärarutbildning kommer på sikt att förändra resultatet. Dessutom kommer nu en ny läroplan, skärpta och tydligare kunskapskrav tillsammans med ökade satsningar på just matematik, NO, teknik, läsning och skrivning.
Men de femtonåringar som idag genomgår testerna för PISA-rapporten började skolan långt före 2006 när Folkpartiet äntligen fick chansen att göra verklighet av sin skolpolitik. Dessutom har PISA:s undersökning genomförts under åren 2007-2009 då knappast regeringens reformer ännu haft genomslag.
Ännu i många år kommer skolan att lida av sviterna av den socialdemokratiska utbildningspolitiken.

Det mest oroande i rapporten tycker jag, är det faktum att skillnaderna mellan elever ökar, pojkar tappar mer än flickor och de svagpresterande tappar allra mest. Det viktigaste för resultaten i skolan är duktiga och engagerade lärare och ett tydligt skolledarskap.
Många, däribland Skolverket, vittnar om att ensamarbetet i våra skolor har ökat, lärarna tillbringar allt mindre tid i undervisningssituationen. Orsakerna till detta  måste vi titta på och diskutera. Modellen att själv söka kunskap fungerar säkert för de som är mest motiverade eleverna men här kanske en del av förklaringarna kan finnas med de stora skillnaderna mellan olika elevers och skolors resultat. Här måste även stat, kommuner och fristående skolor ta sitt ansvar.

Folkpartiet anser att ansvaret för skolan bör förstatligas igen för att säkerställa att resursfördelningen är lika över hela landet och inte blir beroende av kortsiktiga kommunala budgetmål. Jag tror att det vore en bra reform och att den även skulle gynna ett långsiktigt reformarbete över partigränserna. Våra barn är värda ett långsiktigt perspektiv på skolan.
Lokalt, i Nora, i Barn- och utbildningsnämnden är min bedömning att vi måste bli mycket bättre på att efterfråga de direkta resultaten i olika ämnen och inte nöja oss med en svepande, om än intressant kvalitetsredovisning. Nora kommun lägger mycket pengar på skolans resurser och vi bör diskutera och analysera så att vi vet att vi använder resurserna rätt för att ge våra barn och ungdomar den allra bästa utbildningen.