2010 års val kommer troligtvis att gå till historien som det val som på ett tydligt sätt visar att även en enstaka röst har betydelse. På många håll i landets kommuner är majoriteten inte självklar, nya partier har röstats in och SD har fått en vågmästarroll på alltför många platser.
Min personliga åsikt är att politikerföraktet fått många att rösta annorlunda denna gång. För många väljare är nya partier detsamma som frälsare, partier som inte har så stor förankring i etablissemanget blir en möjlighet för de förhoppningsfulla väljare som tror att det är etablissemanget det är fel på och att detta enklast avhjälps med fler "vanliga människor" i politiken.
Jag vill hävda att man ganska snabbt blir en del av etablissemanget. Det blir man när man inser hur det parlamentariska systemet fungerar, när man inser att det finns lagar och regler att förhålla sig till och när man inser att demokrati tar tid...Jag skulle önska att alla väljare hade en klar bild av hur politiken fungerar, rent parlamentariskt, jag skulle önska att fler ställde sina frågor direkt till sina politiska företrädare! Vi finns ju där för dig, via telefon, mail, sms, brev eller ett vanligt samtal kan du få svar på dina frågor.
Jag vill hävda att väljarna många gånger inte förstår att även kommunpolitiker är "vanliga människor". Människor som har vanliga arbeten, vanliga löner och vanliga familjer. Det är människor som av någon orsak valt att engagera sig politiskt, troligtvis för en sak som de brinner för. Det kan vara en hotad skola, en äldreomsorg som kan bli ännu bättre eller helt enkelt för att man tror att man har en idé om hur just min kommun ska bli lite bättre att leva i.
Det ovanliga med dessa människor är att de har politiken som sitt fritidsintresse, att de tillbringar sin fritid med att diskutera politik på möten, med att läsa handlingar inför möten och med att delta i möten - allt detta istället för att sitta framför tv:n och kolla senaste såpan, eller göra något av allt det andra som "vanliga människor" gör...
Tidvis försakar de både sina intressen och sin familj för att delta i politiken utifrån sin ideologiska övertygelse, utifrån sin tro att de kan vara med och påverka och göra livet lite bättre för kommunens invånare.
De flesta av dina vanliga (kommun)politiker har inga eller små arvoden, de flesta av dina vanliga politiker får endast en ersättning för förlorad arbetsförtjänst - eftersom de får löneavdrag från sitt arbete för de timmar de är tjänstlediga. Dina företrädare i kommunalpolitiken har ingen riksdagslön om 50 000:-/mån, ett fåtal är heltidsarvoderade. I min egen kommun Nora har vi 3 kommunalråd och ett oppositionsråd - en enda av tjänsterna är på 100 %, de andra på 75 %. (Om du vill veta mer så är ersättningsnivåerna faktiskt offentlig handling).
Det är inte ovanligt att man faktiskt gått ner i lön för att få möjlighet att ägna sig åt det man brinner för...Och även om man brinner så försakar man många saker som för andra människor är självklara. Att vara folkvald är ett tungt ansvar men också något av det finaste man kan vara.
Det är inte heller ovanligt att människor hoppar av politiken för att de sammantaget ställer sig frågan - är det värt det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar