Igår skrev jag om folkpartiets motion om utmaningsrätt, idag tänkte jag att du skulle få läsa svaret. Jag har kopierat det rakt av från handlingarna till fullmäktige i februari 2010 som du även kan läsa direkt på Noras hemsida. I svaret tycker jag att majoriteten visar hur man ser på företagande och företagare...Läs och döm själv. Jag vill mena att majoriteten helt har feltolkat begreppet utmaningsrätt, man har inte ens förstått begreppet!
Det är svårt att se hur utmaningsrätten skulle kunna innebära något positivt för medborgarna. Utmaningsrätten innebär inte ökad valfrihet eller fler nya verksamheter, den gynnar enbart de få privata intressenter som vill ta över gemensamma och kommunala verksamheter. Noraborna kommer inte att kunna välja fler bibliotek, äldreboenden eller andra verksamheter. Utmaningsrätten gynnar alltså enskilda företag mer än medborgarna.
För det andra kan jag inte se hur detta gynnar en levande demokrati. Utmaningsrätten innebär att företag på eget initiativ utmanar kommunen om att få utföra tjänster. Det innebär även att företag har rätt att begära en prövning av om verksamhet ska säljas eller överhuvudtaget ska finansieras av kommunen. Denna rätt borde vara medborgarnas och deras företrädare eftersom de finansierar välfärden. I förlängningen verkar det handla om att minska medborgarnas inflytande och öka enskilda intressens makt. Vi avvisar kravet på att privata företag ska ha rätt att pröva vilken verksamhet som ska privatiseras eller säljas.
I sin förlängning innebär utmaningsrätten att demokratin kan komma i konflikt med minskad insyn och privata vinstintressen. Utmaningsrättens syfte är att skapa fler privatinitierade entreprenader och försäljningar av gemensam välfärd. Det innebär att anställningstrygghet, offentlighetsprincip och meddelarfrihet är hotade.
För det tredje kommer utmaningsrätten att handla om godtycklig privatisering, utmaningen kan komma från vem som helst, när som helst. Det leder både till otrygghet, kortsiktighet och till otydlighet. De enda som inte får utmana är kommunens egna anställda och egna verksamheter.
För det fjärde skapar regelverket ökad byråkrati. Godtyckligheten och en stor ärendehantering kommer att göra det svårt för medborgare och företag att förstå vad som händer. Överblickbarheten och genomskinligheten kommer att minska i samma takt som byråkratin växer.
Att skapa ytterligare byråkrati och otydlighet är onödigt och handlar mest om en högerideologisk övertygelse. Privatisering i blindo gynnar inte skattebetalarna. Att dessutom inte kunna visa hur medborgarnas valfrihet kommer att öka gör utmaningsrätten både krånglig och odemokratisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar