Jag har fått en intressant kommentar kring mitt inlägg igår om att jag välkomnar kyrkans engagemang på näringslivsområdet. Det är sant att det inte är något nytt utan förekommer i flera kommuner, Knivsta nämns här som en föregångare.
Jag tackar för kommentaren och ska försöka besvara den något i detta inlägg.
Personligen tror jag att den utmaning som samhället har framför sig på välfärdsområdet kommer att kräva fler aktörer än landsting och kommuner. Kyrkan menar jag är ytterst lämplig utifrån sin ställning som medmänsklig aktör, som en part som alltid tar de svagas parti. Samtidigt som det ju blir en affärsmöjlighet för kyrkan om debet och kredit går ihop och även ger ett överskott som kan användas till annat i den kyrkliga verksamheten. Inte minst till att bevara det stora kulturarv som våra kyrkobyggnader utgör.
Men visst finns det fler aktörer och jag välkomnar en bättre dialog med civilsamhället på många områden för att hitta samarbetsformer, inte minst när det gäller äldreomsorg och ungdomsverksamhet.
Visst är det så att kyrkan måste bli bättre på att tala om vad den gör, men jag ser det även som att kyrkan måste flytta ut i samhället och på ett tydligare sätt bli en del av det. Att förändra sin verksamhet, anpassa den till människornas vardag och behov utan att för den skull sudda ut Gudsbudskapet tror jag är centralt i sammanhanget. I Almedalen i somras fanns kyrkans tält bland alla andra tält, där erbjöds besökarna en stunds frid, information, vatten och möjlighet till samtal i den kokande kittel som Almedalen är. Var ska kyrkan vara om inte där människorna är?
Att hitta nya vägar med att nå ut med budskapet, att finnas där människorna finns, att erbjuda en rofylld plats mitt i allt vardagslarm kan vara en väg att hitta tillbaka till människor. Kyrkan får inte förpassas till att bli en enda stor samtalspartner bara när stora katastrofer inträffar i vårt samhälle utan måste hitta möjligheter att nå dig och mig i vardagen.
1 kommentar:
Ja, Knivsta kan man se som en föregångare eller Västanfors. Men det finns flera.
Jag har jobbat Knivsta och vet därför en del om församlingsstrukturen. Deras stora satsning har sin grund i att Alsike församling (Knivsta pastorat) har under en 10års period växt (så det knakar) och man har mer eller mindre byggt upp ett Alsike 2 ca 6-8km från den gamla kyrkan. så en storsatsning var ett måste. Jag vet inte hur det är nu, men för några år sedan var Knivstas teologi vad man brukar kalla högkyrklig.
När det gäller utmaningarna på välfärdsområdet så håller jag inte med dig om att det behövs fler aktörer. Men då är vi ute i en partipolitisk diskussion, jag vet inte om detta forum är det rätta för det. Men jag kan sammanfatta det hela med att jag inte delar Alliansens syn på välfärdspolitiken fullt ut.
Jag tror att kyrkan kan utgöra ett komplement till existerande verksamhet. Men jag ser en risk. Risken är att kyrkan få ta över, att kommuner och lansting drar ner sin verksamhet och att vi då får en ond spiral.
Visst kyrkan börjar få en ansträngd ekonomi och på vissa ställen är kavajen för stor. Men jag tror lösningen på detta är att sattas mer på kärnverksamheten. Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission är vår kärnverksamhet.
Kyrkan "måste flytta ut" och inte sudda ut sin identitet.
Ja det måste vi men att driva behandlingshem eller bensinstation (finns en församling i Uppsalastift som gör det) vet jag inte om det är att "flytta ut" det är mer att ta över.
Skicka en kommentar