Politiskt engagemang

Att brinna för något är alldeles fantastiskt och underbart, oavsett vad det är. Hörde idag på radion om två engagerade ungdomar som "fastnat" för politik, den ena för SD och den andra engagerad i Ung Vänster. Två sextonåriga ungdomar som på varsitt håll hittat de åsikter och den sakpolitik som engagerat dem, utifrån två helt olika utgångslägen. De hade bägge varit med om manifestationer av olika slag och var delaktiga i sin lokalförening.
Gott så tänkte jag, tills jag hörde reportern fråga "skulle du kunna tänka dig att bli politiker"? och svaret är "nej, absolut inte, det skulle kännas fel att tjäna pengar på mitt engagemang, jag är engagerad för att jag brinner för vänsterns frågor".

Så rätt men ändå så fel... Det är bara 349 politiker som har en riksdagslön, den lön som de flesta tycks tro att alla politiker har...
I Sverige är 97 % av politikerna är fritidspolitiker och tjänar oftast inte en krona på sitt engagemang, mer än att de får ersättning för den arbetsinkomst de förlorar när de går på nämnd- och styrelsemöten. De flesta politiker är, precis som ungdomarna i radioprogrammet, engagerade människor som brinner för en eller flera frågor och har hittat ett parti att kanalisera sitt engagemang igenom.
Tänk så värdefullt det vore, för dem, för Sverige och för politiken om de sagt " ja, självklart, om mitt samhällsengagemang kan komma till nytta i politiken skulle det bara kännas positivt."