Jag slås ofta av vilket "innanförtullarna" perspektiv som återfinns i allt ifrån politik och lagstiftning till inrednings- och relationsprogram på tv. Det lyfts allt som oftast fram problem som vi som inte bor i storstan inte känner igen, och som saknar relevans för oss. Jag tycker då givetvis att det visar på ett "smalt" perspektiv som inte innefattar majoriteten av svenskar...
När jag så idag läser i Svenska Dagbladet om att 84 % av befolkningen bor på 1,3 % av landets yta så slås jag av att mina tankar inte stämmer. Det är snarare vi 16 % som inte bor i några av Sveriges tillväxtområden - Umeå, Stockholm, Örebro, Västra Götaland, Malmö, Linköping/Norrköping eller Växjö - som har ovanliga/udda/märkliga perspektiv, eller?
Tidigare har svenskarnas semester bestått av att årligen, på semestern, återvända hem till släkt och släktsamband. Det handlade om tillhörighet och kanske för många det "riktiga livet". Idag minskar intresset för att äga och köpa fritidshus och många människor har tappat intresset för att vistas eller vandra i skogen.
Människor blir alltmer urbana och det rurala (landbygd, lantligt) tappar många intresset för. Så vad återstår då för landsbygden? Att bli råvaruförsörjare till tillväxtregionerna och förhoppningsvis kunna skapa ett intresse för rekreation och turism, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar