Igår samlades Folkpartiets partiråd tillsammans med partistyrelsen för att välja ny vice och andre vice ordförande. Valberedningens förslag förslag bifölls med acklamation - Helene Odenljung som vice och Erik Ullenhag som andre vice ordförande. Utmärkta val tycker jag, Helene med sin bakgrund i kommunpolitiken och Erik som en tydlig socialliberal profil, och bägge som kloka och lyssnande politiker borgar för en fortsatt utveckling och dialog i partiet.
Folkpartiet har även gjort en valanalys som presenterades igår. En klok och omfattande analys som även vittnar om det faktum att Alliansens egen majoritet förlorades tack vare hanteringen kring och av de nya sjukförsäkringsreglerna. Tack och lov är alla partier överens om att de brister som finns måste rättas till - det är fullständigt omoraliskt att människor som är för sjuka för att arbeta inte skall få sjukersättning!
Men, åter till valanalysen som Sanna Rayman kommenterat här, här finns saker att lära för framtiden. Att bli omvald förpliktigar - förnyelsearbetet internt i partiet får inte glömmas bort. Framtidens nya utmaningar, en del kända och andra helt okända måste få sina svar. Nästa val måste Folkpartiet ha svar på de framtidsfrågor som människor ställer. Vi har ett arv att förvalta, vi får ett gott betyg av väljarna när det gäller tydlighet, låt oss ta med den tydligheten in i framtiden.
Utmanande och spännande var den informationen som säger att 27 % av väljarkåren anser sig vara liberala - vilken potential för Folkpartiet liberalerna - originalet bland de liberala varumärkena!
För mig blev några av inläggen i talarstolen med anledning av valanalysen extra intressanta..
Jag som alltid sett Folkpartiet som ett borgerligt parti insåg att detta inte alls är en självklar kontext - som socialliberalt parti är just socialliberalismen vårt viktigaste varumärke, inte det faktum att Folkpartiet ska vara just borgerligt. Och visst finns det en sanning i detta, om än något mindre given för mig som inte har en lång och rätlinjig väg via Folkpartiets ungdomsförbund som bakgrund.
Något inlägg poängterade att om socialdemokratin gör en förflyttning till den "liberala mittfåran" i politiken finns det inget som säger att socialliberaler och socialdemokrater inte skulle kunna göra gemensam sak...Men, är det som någon sa att "för socialdemokrater är det viktigast att bekämpa rikedom, för liberaler är det viktigast att bekämpa fattigdom" så har vi ändå en bit kvar, eller hur?
Och, dessutom menar jag att vi i så fall måste bli ett extremt tydligt socialliberalt parti, ett alternativ som sas "står för sig själv" för att Folkpartiet inte återigen skall bli betraktat som en vindflöjel i mitten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar