Idag har jag varit på Noras högstadieskola och tillsammans med niorna lyssnat på Tobias Ravett, en man från Polen som överlevde andra världskrigets fasor och som har hemska saker att berätta. Han har själv suttit i koncentrationsläger och hans familj har drabbats av förintelselägrens konsekvenser.
Tidvis var stämningen tät i aulan och luften tjock och vi hade kunnat höra en knappnål falla under delar av den en och en halvtimme långa berättelsen. När han berättade om hur soldater kastade ut spädbarnen från fjärde våningen och fångade dem på sina bajonetter nere på gården under en av rensningsraiderna i Lodz ghetto hördes snyftningarna från flera håll. Plötsligt gick det inte längre att gömma sig bakom en tuff attityd och verkligheten i det Tobias berättar kan man inte fly undan. Jag kan inte ens nu skriva om det utan att bli berörd....
Vilken tur för oss och för våra ungdomar att det fortfarande finns de som kan berätta om dessa fasor. När Tobias avslutar med att säga till oss att vi alltid måste stå upp för mänskliga rättigheter och demokrati tror jag alla inser vikten av det. Hans berättelse om hur nazisterna avrättar 6 miljoner judar och 4.5 miljoner handikappade, romer, vänsterradikaler och homosexuella gör att det blir tydligt att om inte du och jag kan stå upp för alla människors lika värde så finns risken att vi kan hamna där igen och igen....
1 kommentar:
Glädjande att skolan tar upp ett så viktigt ämne. vi brukar ta upp det på konf-undervisningen men vi når för få ungdomar och vi brukar mötas av kommentaren är detta verkligen sant.
Skicka en kommentar