Att människor dör, förföljs och får sina grundläggande mänskliga rättigheter kränkta var något vi blev påminda om igår när det var IDAHOT, International Day Against Homophobia and Transphobia. Alla behöver förstås inte påminnas utan lever varje dag i förtrycket, men dagen manar till eftertanke hos alla oss som på olika sätt kan vara delaktiga i att skapa förändring.
Mänskliga rättigheter är långt ifrån självklara i alla länder, inte ens i våra närmaste grannländer i EU, det visar tydligt den senaste tidens händelser kring Pridefestivalerna i Litauen och Vitryssland. För mig är det ofattbart att människor fortfarande år 2010 diskrimineras, fängslas och attackeras för att de älskar personer av samma kön. Som liberal vill jag alltid stå upp till försvar av de mänskliga rättigheterna, oavsett var i världen de kränks.
Att det finns ett problem i samhället kring vad vi upplever som annorlunda är inte svårt att se, vare sig när det gäller främlingsfientlighet eller homofobi och transfobi.I sammanhanget är det värdefullt att ställa sig själv frågan vem som bestämmer vad som är annorlunda. Givetvis är det normerna som avgör vad du och jag sedan tar för ställning och ibland kanske vi måste stanna upp och fundera över hur vi själva påverkar denna norm.
Tar vi alltid för givet att "min partner" för en kvinna är en man eller vice versa? Utgår vi alltid ifrån att familjen skall bestå av mamma, pappa, barn? Den här heteronormen kan vi välja att ta en tydlig ställning för eller emot. Du, och jag, kan välja att inkludera människor istället för att exkludera dem som inte är precis som vi själva, vi kan välja att inte skratta åt kränkande skämt eller skicka dem vidare via sms...
Mycket återstår ännu att göra för att förverkliga visionen om alla människor grundläggande rättigheter och där är både ditt och mitt handlande viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar