För dem som INTE klarar målen i Nora

En av Sveriges största barnarbetsplatser är skolan, den plats där våra telningar ska lära för livet. En utmaning på barnens arbetsplats är hur vi får alla barn att klara målen. Framförallt ligger utmaningen i att besluta vad vi ska göra med de barn som INTE klarar de uppsatta målen av olika orsaker, ca tio procent årligen.

Att lärarna är den viktigaste resursen för att eleverna ska ha en chans att klara målen tror jag är väl inympat hos de allra flesta idag. Lärarna har varit i fokus en längre tid och är fortsatt i fokus tack vare starka fackföreningar och en pågående avtalsrörelse.
Det som oroar mig är att vi idag lämnar elever utan att de har fått det stöd de behöver. Då menar jag att vi dels lämnar elever mellan olika stadier och klasser utan tillräckliga kunskaper för nästa nivå, men även att vi lämnar barnen när de gått ut en årskurs utan att ha klarat de uppsatta målen.

Att följa upp var och hur eleverna har lämnats i sticket i skolan är inte så svårt, det finns system för detta att implementera. Att lärare år efter år lämnar över elever som inte nått målen är något som vi måste komma tillrätta med och det är givetvis ytterst ett chefsansvar. Det är INTE OK att som lärare skjuta över ansvaret till nästa stadium och lärare!

Det är skolans ansvar att se till att alla elever år möjligheten att nå målen. Men det behövs tydliga riktlinjer på vad som skall göras om en elev trots stödinsatser inte klarat målen - ska eleven gå om ett år, kanske redan i årskurs tre? Ska eleven få extra stöd efter skolan eller på lördagar? Har eleven rätt till sommarskola? Här finns det en utmaning att anta för oss som är skolpolitiker!