Politiker utan principer?

Läste en intressant kolumn i dagens SvD, skriven av Roland Poirier Martinsson som är författare, filosof och ledare av Timbros medieinstitut. Han anser kort och gott att politiker inte bör ha principer utan vara mer pragmatiker. Han menar att det är principerna som sätter oss politiker i klistret när vi ska ta beslut. 

Han tar bl. a fallet med familjen Danielian i Ånge som intäkt för detta - ingen politiker skulle tagit ett beslut om utvisning efter tio år om det inte var utifrån vissa principer, menar han. Om politiker hade tagit beslutet på grundval av sina värderingar hade det blivit ett annat, är hans fasta övertygelse. Principerna sätts framför värderingar resonerar Poirier Martinsson. Istället för att ha politiker som ställer sig bakom en princip vill han ha en politiker som avger en värderingsdeklaration som väljarna sedan kan utgå ifrån när politikerna skall ställas till svars.

Jag instämmer inte i detta och tillåter mig att teoretisera lite kring ämnet nedan:

det ena är att det blir svårt (svårare) för väljaren att välja företrädare för sina åsikter om varje politisk representant skall göra en värderingsdeklaration. Då utgår jag ifrån betydelsen av just begreppet värdering, se nedan. För- eller nackdel kommer att vara att vi har lika många politiker som värderingar i samhället. Det skulle i sig kunna främja framväxten av ett ännu tydligare personval.

Det andra är att just principerna som Poirier Martinsson slår ner på, är det som är ryggraden i ett politiskt parti - ett partiprogram bygger på ett antal principer och ett antal värderingar som tillsammans utgör partiets profil som företrädarna ställer sig bakom. SAOL tolkar begreppet princip som grundsanning, se nedan. I och med att man ställer sig bakom ett visst parti har man, menar jag, visat sig stå bakom en grundsanning samt en uppsättning värderingar som matchar den grundsanningen.

Generellt sett brukar man prata i sociologiska sammanhang om att attityder är något som relativt enkelt kan förändras hos individer, de ligger närmare ytan och är inte så djupt förankrade. Värderingar däremot sitter betydligt djupare och är något som ofta grundläggs i barndomen. Av den andledningen är de svårare, dock inte omöjliga, att förändra.

princip = grundsanning (källa SAOL) Man brukar även prata om universella sanningar i detta sammanhang (min tolkning).

attityd = inställning till något (källa SAOL)

värdering = en kulturell eller personlig värdering är en grundläggande uppfattning om önskvärdheten hos ett visst tillstånd, tillvägagångssätt eller resultat. Värderingen indikerar i vilken grad något är bra eller dåligt. Värderingar tenderar att vara generella snarare än specifika, de utgör grundläggande motivationer som går utöver enskilda situationer eller handlingar. En värdering är ett relativt etiskt värde, ett basalt antagande som ett utförande kan härledas från. Ett värdesystem är en uppsättning konsistenta värderingar.

Värderingar varierar mellan olika individer och mellan kulturer.

Personliga och kulturella värderingar tenderar att vara relativt konstanta över tiden, och främjar på så sätt kontinuitet i ett samhälle eller hos en person. De kan dock även förändras med tiden.(Källa http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rdering_kulturell_/_personlig 20111219 10:12)

Själv ställer jag mig frågan var vi hamnar om vi som människor inte har några principer - det vill säga, inga grundsanningar - om hur vi ska förhålla oss till varandra och omvärlden?

Som exempel kan nämnas Archimedes princip eller att begreppet demokrati har samma principiella mening oavsett var i världen vi ställer frågan om vad begreppet står för. Det ser vi inte minst i samband med frihetssträvanden världen över hos förtryckta människor. Grundsanningarna/principerna tenderar att färdas än snabbare över världen idag med hjälp av Internet och sociala medier. Här kan den arabiska våren tjäna som ett utmärkt exempel.

Om vi bara har värderingarna, då utgår vi enbart ifrån våra kulturella och individuella arv och tar inte hänsyn till några principer - grundsanningar - utan styrs då helt och hållet av vår uppväxt och fostran. Det skulle innebära att världens människor står ännu längre ifrån varandra och den demokratiska principen än vad de gör idag.



Att som Poirier Martinsson hävda att värderingar om vad som är rätt och fel, gott och ont på ett självklart sätt finns hos alla människor menar jag är fel - de värderingar vi har med oss är styrda av kulturella och individuella betingelser som ligger långt tillbaka i tiden och kanske inte är möjliga att förändra.

Samtidigt ligger värderingar och principer nära varandra, med den åtskillnaden att principer är mer generella och allomfattande medan värderingar ofta är känslomässigt styrda.

Att politiker skall ställas till svars ställer jag upp på - frågan är om det är principer eller värderingar som skall styra?