I Nora har vi haft en stökig period med mycket ungdomsfylla och -ungdomskriminalitet bakom oss. Ni minns säkert den artikelserie som gick i tidningen på försommaren, en bra serie som jag tror bidrog till att väcka många, framförallt föräldrar. Vi lyckades mobilisera många nya nattvandrare och kommunen tog sin del av ansvaret och projektanställde två fältassistenter som varit ute varje helg bland ungdomarna. Tillsammans med polisens utmärkta arbete med Kronobergsmodellen - att hälla ut alkohol som minderåriga bär med sig - har vi lyckats vända trenden.
Det vi har visat är att det finns vuxna som bryr sig, som finns där för ungdomarna och att vi inte tänker tillåta att de helt sätter sig över gränserna.
Det är mycket det det handlar om att vara tonårsförälder, att våga säga nej, att sätta gränser för vad som är OK och inte. Att försöka skapa ett förtroende, att prata, att lyssna, finnas där. Även om, som det ju oftast är, vi får mothugg från våra telningar - alla andra får, du fattar inte, jag hatar dig osv...så är det viktigt att våga stå emot, att inte hemfalla åt att vara kompis och medlöpare...Att skapa förtroende görs inte i en handvändning, tålamod är en dygd i sammanhanget.
Kristdemokraternas förslag om att det ska gå att spara 30 föräldradagar fram tills dess barnet fyllt 18 tycker jag är ett utmärkt förslag. Vi behöver finnas till för våra barn även under den tid när vi alltsom oftast helt släpper taget, kanske är det då våra barn behöver det bäst. Förälder är man ju hela livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar