Jag fortsätter att skriva om våra barn och ungdomar på bloggen - idag handlar det om familjehemsplacerade och andra socialt utsatta barn. Vi behöver förstärka kraven på dem som tar hand om dessa barn och vi behöver utvärdera de metoder som används så att vi kan säkerställa att det är de mest optimala metoderna som används.
Det är viktigt att kommunerna som placerar barnen har full kontroll på de hem som används för placering.Länsstyrelserna riktar skarp kritik och menar att 9 av 10 granskade HVB (hem för vård eller boende) hem har brister. Även om bristerna inte anses vara av allvarlig karaktär så är det naturligtvis inte tillfredsställande. Bristerna finns främst inom dessa fyra områden: barnens möjlighet till delaktighet, barnens säkerhet, barnens rätt till utbildning, barnens rätt till god hälsa.
Bristerna är många när Länsstyrelserna undersöker hur socialtjänsten arbetar med de barn som placerats i familjehem. Allt ifrån att utredningar av familjehemmet saknas, att familjehemmen är dåligt matchade mot det barn som ska placeras till att barn placeras i jourhem för länge. Dessutom är vårdplaner ofullständiga eller saknas helt.
Socialtjänsten följer ofta inte upp hur det går för barnet i skolan och hur barnets hälsa utvecklas. Granskningen visar också att socialtjänsten inte besöker det placerade barnet regelbundet och kontinuitet ofta saknas i barnets kontakter med socialsekretare. Alla barn får inte prata med sin socialsekreterare i enrum. Det finns även kommuner som lämnat över de uppföljande kontakterna med barnet till ett privat företag, trots att uppföljning är socialnämndens ansvar. Familjehemmen får inte tillräcklig uppbackning vilket försvårar för familjehemmen att göra en bra insats.
Listan över allvarliga brister som uppdagats kan säkert göras ännu längre. Det är uppenbart att kommunerna generellt sett inte lever upp till sitt åtagande gentemot familjehemsplacerade barn. Detta är givetvis inte acceptabelt och innebär att vi som sitter och gör placeringar måste ställa ännu fler frågor och se till att kommunen tar det full ansvaret för de hem som används. När ett barn placeras i ett familjehem skall det kunna känna sig tryggt och vi som ansvarat för placeringen skall känna oss förvissade om att hemmet kan ge barnet en fullgod uppväxt, inte sant? Om barn inte kan lita på vuxenvärlden, vem ska de då kunna lita på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar