22 september 2011

Omsorgen om våra små...

Så tragiskt det är att följa händelsen med barnamorden i Sigtuna, av många skäl naturligtvis. Så sorgligt att man som mamma inte kan se någon annan utväg. Naturligtvis undrar jag som själv är mamma hur man kan komma till den slutsatsen att det jag måste göra är att döda mina barn. Sen undrar jag som medmänniska hur det kan komma sig att ingen såg några varningstecken innan?

Jag har tidigare skrivit om vikten av att vi alla, gemensamt, som medmänniskor, tar ett ansvar för att agera när vi ser och hör saker som inte verkar stå rätt till med barn runt omkring oss, i huset, i villaområdet, på skolan, fritidsgården och så vidare. Att det är viktigt att vi alla inte bara låter saker och ting passera utan att vi faktiskt agerar. Det är viktigt att vi som grannar, vänner, släkt och arbetskamrater gör det, kanske för att förhindra att barn dödas, som i detta fall, eller för att förhindra att barn skadas på andra sätt, såväl fysiskt som psykist.

Alldeles, alldeles självklart känns det att socialtjänsten och skolan agerar då de misstänker att något inte står rätt till eller får in en anmälan. Att som i fallet i Sigtuna inte agera på tre veckor verkar för mig närmast vara tjänstefel och borde åtminstonde innebära att man ser över sina rutiner för hur man agerar i liknande fall framöver.

Inga kommentarer: