Efter gårdagens partiledardebatt ställer jag mig frågan hur den rödgröna oppositionen tänker när de säger att alliansregeringen har sänkt skatterna för höginkomsttagarna...metallarbetare, sjuksköterskor, bussförare och lärare är för mig inga höginkomsttagare.
Jobbskatteavdraget som nu genomförts i fyra steg har inneburit en skattelättnad på ca 1300 kronor varje månad vid en inkomst på 19000/månaden. Jobbskatteavdraget var något som alliansen gick till val på 2006 för att ytterligare förstärka arbetslinjen och göra det mer lönsamt att arbeta. Systemet är utformat så att de med lägst inkomster tjänar procentuellt mest på jobbskatteavdraget. Jobbskatteavdraget är en självfinansierad skattesänkning, i och med att också skatteintäkterna ökar när sysselsättningsgraden ökar. För pensionärer infördes ett extra grundavdrag i januari 2009 som är utformat så att de med lägst pension skall tjäna mest på avdraget.
De två alternativen som står emot varandra i 2010 års val är som jag ser det en rödgrön gruppering som inte kommit överens om viktiga delar som skatter och hanteringen av utanförskapet samt en borgerlig allians som i alla avgörande frågor är överens och har visat på regeringsduglighet.
Borgerliga partier har en vana av att regera i koalition med andra partier både på riksplanet och lokalt i kommuner och landsting. Det finns inom socialdemokratin nästan ingen vana alls vid att samregera med andra partier.
Detta faktum tror jag också gör att ledarskapet ser annorlunda ut inom borgerligheten. Här är man van vid att hitta konsensuslösningar som man gemensamt kan ställa sig bakom, ärenden är genomdiskuterade när de kommer upp på dagordningen. Inom socialdemokratin har man historiskt varit van vid att vara ett enda stort parti som kunnat, om det behövts, köra över eventuella koalitionsparter då det funnits avvikande åsikter. Alliansen regererar gemensamt och trivs ihop och har starka beröringspunkter och en gemensam grundsyn.
Den rödgröna koalitionen är en mycket mer motvillig och bräcklig sammanslutning av flera skäl. Inte minst därför att Mona blivit sittande med svarte (röde) Petter i form av vänstern som hon egentligen inte alls ville ha med i samarbetet utan blev tvingad till det av vänsterfalangen inom (s). Detta är en av de viktigaste orsakerna till att ge alliansen fyra år till i valet i höst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar