Längesen jag sist skrev, det har gått för runt på jobbet just nu...känns som om man inte riktigt hinner med allt man vill. Skönt att få lite ledighet över påsk.
Glädjeämnen finns - att alliansen med moderaterna i spetsen ligger högre i opinionsmätningarna värmer och tyder på att alliansens politik vinner i längden.Människor känner tilltro till regeringens politik och hur vi hanterar finanskris och stigande arbetslöshetssiffror. Intressant att se hur socialdemokraterna försöker ordna med "dimridåer" för att sätta ljuset på annat än Wanja Lundby Wedins agerande i AMF:s styrelse.
Som folkpartist känner jag givetvis en viss oro över att ett mindre parti som folkpartiet "försvinner" i massmedias brus. Idag är det trångt i mittfåran i politiken och många har anammat de liberala idéerna ibland utan att ens förstå att de är liberaler..I dagsläget har till exempel de flesta insett att folkpartiets skolpolitik främjar kunskap och lugn och ro i skolan för eleverna. Det är positivt att det är så, men givetvis är det viktigt att kommunicera tydligt för ett litet parti om vilka idéer som är folkpartiets om vi inte vill försvinna i "alliansmängden". Ännu så länge har inte allianspartierna gått samman till ett borgerligt parti som alternativ till socialdemokraterna och vänsterns samarbete med miljöpartiet.Personligen tror jag dock inte att det kommer att dröja så länge innan det blir ett samgående. Människor i allmänhet är inte så partipolitiskt förankrade utan det är mer praktiska ting som avgör hur man röstar, kanske framförallt i kommunalvalet. Ofta tycker väljarna att man i kommunalpolitiken borde kunna samarbeta för kommunens bästa utan att ta till partipolitiska övertoner. För oss som är engagerade är det dock ofta så att det finns vissa vattendelare, även i den kommunala verkligheten. Friskolor är en sådan, synen på företagare och på människors egen förmåga att välja är en annan.Som borgerlig politiker förespråkar vi valfrihet som en viktig faktor i politiken, du som person har kapacitet att själv bestämma hur du vill leva ditt liv.

Gårdagens Na innehöll en insändare som ställer frågan" varför tappar Nora invånare?" En högst relevant fråga!
Som aktiv i kommunpolitiken inom oppositionen har jag vid ett antal tillfällen lämnat in motioner och interpellationer i kommunfullmäktige för att sätta ljus på det faktum att Nora för en tynande tillvaro i mindsettet hos övriga länets invånare. Vi är en liten kommun som oftast förknippas med kulturevenemang på sommaren - det är trevligt att åka hit och äta Noraglass och tillbringa en dag i vår K-märkta stadskärna. Men det räcker inte - Nora måste även synas på andra sätt och tydligt marknadsföra sig som en attraktiv,mindre kommun med pendlingsavstånd till Örebro genom täta bussförbindelser och inte minst - avsevärt lägre huspriser än i Örebro. Nora kommun kämpar om uppmärksamheten med andra mindre kommuner och måste därför synas tydligt. Som marknadsförarna alltid säger - syns du inte så finns du inte.
Vi har i vårt strategidokument ett mål om att vi ska öka med 25 nya invånare/år och 40 nya lägenheter/år men ingenstans finns det beskrivet hur dessa mål skall nås. Där har jag lagt ett tilläggsyrkande om att detta arbetas in i den reviderade versionen av strategidokumenten. Folkpartiet la redan våren 2006 ett förslag om Nora ambassadörer - där vi förordade att fullmäktige skulle utse ett antal ambassadörer som får ett hedersuppdrag att i sina nätverk tala väl om Nora. Det mottogs svalt och "paketerades om" så att ambassadörerna blev icke offentliga och alltså inte går att presentera för allmänheten..tala om att förvanska ett syfte!
En interpellation om just vilka marknadföringsåtgärder som planerades för Nora skrevs av mig i november 2007 för att sätta fokus på vikten av detta.
En av mina första motioner när jag kom in i fullmäktige föreslog att Nora skulle skapa en plattform för växtkraft enligt följande: att det i Nora skapas en plattform där vi gemensamt arbetar för att utveckla Nora till en ännu attraktivare boende- arbetsmarknads- och besöksregion. Detta skall göras genom att förstärka näringslivsutvecklingen, kompetensförsörjningen och marknadsföringen av Nora. Målen med Växtkraft Nora skall vara att
Öka inflyttningen till kommunen som helhet, både tätort och landsbygd
Öka tillväxten och sysselsättningen
Skapa en starkare plattform för turism och service
Skapa en vi-känsla och framåtanda i kommunen
Att skapa ett framtidsamhälle med livskvalitet.
(alla dokument som jag hänvisar till finns att få genom kommunen då de är offentlig handling, eller via mig)
Möjligen var denna motion ett embryo till det utvecklingsbolag som nu ser ut att skapas i kommunen. Däremot har jag svårt att tro att vi inom oppositionen kommer att få "credit" för detta..

Gårdagens fullmäktige möte var snabbt avklarat, inte mycket på dagordningen. Trevligast var besöket från Noras fyra vänorter, en stor grupp ungdomar som fick se Noras politiker "in action".
Det som annars upptar dagordningar på möten för närvarande är naturligtvis det ansträngda ekonomiska läget för kommunen. Här fordras kreativitet och ett nytänk för att Nora skall klara att leverera inom kommunens kärnverksamheter skola, vård och omsorg. Ännu så länge finns det ett 25 punkts program som vi inom allians för Nora tagit fram. Från majoriteten är det märkligt tyst...
Annars var gårdagens stora nyhet Svenskt Näringslivs ranking, som presenteras i början på maj - där Nora tappar otroliga 45 placeringar och hamnar på plats 259 av Sveriges 290 kommuner. Här kan man naturligtvis välja att göra som majoriteten och stoppa huvudet i sanden och hänvisa till att undersökningen görs på fel sätt, att det ställs fel frågor osv. Eller så kan man välja att ta till sig resultatet där vi sjunker för tredje året i rad, sätta sig ner och göra en handlingsplan för hur vi nästa år skall ha en bättre placering och ett företagarvänligare klimat i kommunen. Nästa år är det dessutom valår...

Läs mer på http://www.svensktnaringsliv.se/appkfakta/start.do
Klicka på rubriken ”Kommuner” längst upp på startsidan
Välj valfri kommun
Klicka på ikonen ”Ladda ner” till höger på sidan

Diskussionerna kring bonus till högre chefer fortsätter, inte bara i Sverige utan även i USA. Kanske är det så att vi nu kanaliserar vår ilska över finanskris och lågkonjunktur på dessa höga chefer som skott sig på ett smaklöst sätt under den högkonjunktur som föregått det ekonomiska läge vi nu befinner oss i. Något säger mig att vi trots tidigare lågkonjunkturer inte lärt tillräckligt. Banker har även denna gång blivit fartblinda och lånat ut utan säkerhet, bostäder har övervärderats precis som under förra högkonjunkturen och vissa höga chefer har tagit för givet att det goda ekonomiska läget skall spilla över på dem i form av hög bonus på en ofta redan horriblet hög lön. Trots att vi har haft en Skandia skandal för inte så länge sedan.....har ingen av dessa höga chefer haft sådan fingertoppskänsla och kontakt med verkligheten så att man själv satt stopp och sagt nej tack. Först när det blev allmänt känt om vilka bonusbeslut som tagits i styrelserna tar man bladet från munnen och ber om ursäkt. Förhoppningsvis kommer diskussionerna att utmynna i att bonussystem för höga chefer ses över och slopas helt i vissa företag.

I onsdags skrev jag om medias förmåga att skriva om politiker som på något sätt har trampat snett i livet och att jag anser att media har ett ansvar att bevaka men också beskriva politikens villkor på ett nyanserat sätt.
Självklart är det så att politiker får finna sig i att bli granskade, framförallt om man är avlönad heltidspolitiker. Men i torsdagens Na finns det två personer som uttalar sig på ett klokt sätt, dels professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet Mikael Gilljam, dels filosofie doktor Gun Hedlund från Örebro universitet. Gun Hedlund är inne på samma spår som jag - att medierna har ett ansvar att se till att inte skapa ett överdrivet misstroende mot politiker. Att det är viktigt att ge en nyanserad bild eftersom förtroendevalda ofta har ett stort engagemang och har som ambition att fatta kloka beslut.
Mikael Gilljam trycker på en annan viktig punkt - att det är viktigt att leva efter sin ideologi. Som han säger "en kristdemokrat som är otrogen eller en vänsterpartist som sätter sitt barn i en friskola kan få svårare än andra att förklara sig". Ja, diskussionen fortsätter säkert.

Det jag skulle tycka var intressant vore om media försökte beskriva politikens villkor, sorger och glädjeämnen, vad får vissa människor att engagera sig i politiken, varför är det så svårt att få många människor att engagera sig? Det är ju ändå din och min vardag det handlar om. Kommunens kärnverksamheter är ju de som ligger oss innevånare närmast, skolan och omsorgen. Vad är det så som får människor att säga jag bryr mig inte? Hör gärna av dig till mig med kommentarer om du själv har synpunkter.

Återigen har en lokal politiker fått "äran" att pryda framsidan, med bild och allt, på lokala Nerikes Allehanda. Självklart inte i någon positiv anda utan här har man återigen bestämt sig för att hänga ut en person som valt att engagera sig i politiken med anledning av att han har privata skulder hos kronofogden. En duktig, kompetent politiker som sitter som ordförande i en av de tyngre nämnderna i Örebro hängs ut för att han under en period i livet har hamnat i en situation som gjort att han inte kunnat betala sina skulder i tid utan hamnat hos kronofogden. Tidningen ifrågasätter naturligtvis hans kompetens och förmåga att hantera det nämnduppdrag han är satt att sköta. Men detta hänger ju inte samman - i sitt uppdrag som nämndordförande hanterar han inga kontanter och han tar heller inga beslut självständigt utan alltid tillsammans med övriga nämndledamöter.
Jag har tidigare skrivit om medias ansvar när det gäller att hantera politiker och politikens roll. Men någonstans i mediavärlden finns det tydligen en regel som medger att människor som valt att engagera sig politiskt får, eller kanske till och med ska, hängas ut i olika sammanhang. Som politiker, vare sig man är heltids- eller fritidspolitiker får man räkna med att bli "synad" och ifrågasatt och även kommenterad på ett sätt som ingen annan yrkeskår kommer i närheten av.

Samtidigt som vi vill att "vanliga" människor skall engagera sig ser vi på detta sätt effektivt till att ingen vill, eller vågar engagera sig då minsta p-bot kan bli allmängods. Vem vill frivilligt utsätta sig för detta? Och varför? Visst ska media granska, men det som ska granskas är väl inte personens privatliv i första hand utan prestationerna på det politiska området.Och jag ställer återigen frågan - vilket ansvar har media för att skapa ett sunt debattklimat kring politiken och politikers villkor och arbetssituation? Vilket ansvar har media för att också någon gång lyfta fram alla de positiva exempel och den klokskap som lokala politiker visar prov på i sina många gånger svåra beslut?

Ytterligare nyheter om bonusutbetalning till chefer, denna gång i SEB som efter massiva protester väljer att tacka nej till miljoner i fast löneökning som kompensation för uteblivna provisioner. Jag tycker det är märkligt att man inte inser detta innan protesterna sätter stopp för det - om vanliga löntagare idag går på knäna på grund av att man varslats och blivit uppsagd så måste man som en av näringslivets högsta chefer ändå ha sådan kontakt med verkligheten så att en löneökning på 2 mKr anses som en felsatsning i dagens konjunkturläge.

Till och med AMF pension har "drabbats" av denna maktens förträngning av verklighetsanknytning och även där går de högsta cheferna ut och väljer att inte ta emot bonusutbetalningarna, men återigen först efter massiva protester. Men hur kan bonusar i den storleksordningen betalas ut till ledningen samtidigt som resultatet i bolaget medför att kontobeskeden skrivs ner med 8% och pensionärerna får sina utbetalningar sänkta med ca 150:-/mån. Dagens Industri skriver: Samtidigt som pensionsjätten AMF:s två miljoner kunder får sänkta pensioner och får finna sig i ett återtag av pensionskapitalet med 17 miljarder kronor, får ledningsgruppen i AMF 17 miljoner kronor i bonus. I sammanhanget kan det nämnas att AMF ägs av LO-facken och Näringslivet gemensamt, Wanja Lundby Wedin sitter ex i styrelsen.

Det finns dock glädjande information - en av konkurrenterna, Alecta, har en Vd som redan förra året beslöt att avstå bonus och har fortsättningsvis ingen möjlighet till rörlig lön. Klädsamt med en ledning som har fingertoppskänsla.

Idag har ett kommunalråd i småländska Älmhult kommit med förslaget att frysa de kommunanställdas löner på 2008 års nivå för att komma tillrätta med det stora underskottet i kommunen. Hon hänvisar till uppgörelsen som Metall gjorde med sina medlemmar nyligen. Men - här framgår det direkt att det är ett feltänk - Metalls medlemmar får en arbetstidsförkortning med motsvarande lönejustering, det kommunalrådet talar om är en konkret lönesänkning. Att göra motsvarande inom den kommunala sektorn fungerar inte, det finns precis lika mycket jobb oavsett om lönen sänks. Skolklasserna och barngrupperna på förskolan och fritids blir inte mindre. Inte heller minskar antalet vårdtagare för att undersköterskan får mindre betalt.
Dessutom, varför ska de kommunanställda som en grupp stå för en så stor del av besparingen? Det verkar i mina öron inte rimligt.
I tider som dessa är det många svåra avvägningar som måste göras inom den kommunala verksamheten. Kärnverksamheten måste drivas vidare, oavsett skatteinkomsterna. Här gäller det att ta tillvara kreativiteten och förslagen även hos de medarbetare som finns ute i verksamheterna. Oftast är de hos dem man kan hitta de förslag som har störst möjlighet att nå framgång då de känner sin verksamhet. I tider som dessa måste man inom den offentliga sektorn kanske snarare ställa sig frågan - varför är det så att privata alternativ oftast kan bedriva samma typ av verksamhet som kommunerna generellt ansvarar för på ett mer kostnadseffektivt sätt? Det är möjligt och till och med troligt att offentlig sektor kan lära något av den privata motsvarigheten.

Internationella kvinnodagen..



Vi skriver 2009 och ändå behövs en dag som denna för att sätta fokus på kvinnors ställning i världen.
Det finns mycket att fira men en hel del arbete återstår innan vi är ordentligt jämställda även här i Sverige. Tidningarna idag har intervjuat många människor på gatan och det vanligaste svaret om vad som behövs för att vi ska vara jämställda är lika lön för lika arbete. Längre än så har vi inte kommit anno 2009... Regeringen har avsatt 125mKr i den största nationella satsningen på jämställdhet. Inom kort fördelas 40mKr av dessa som avsatts för att stödja kommuner och landsting i arbetet med att göra sina verksamheter mer jämställda. Kanske kan det innebära en ökad satsning på möjligheten för kvinnor att starta eget inom kvinnodominerade yrken, låt oss hoppas det.

Tittar vi ut i Europa och världen finns det än mer att göra - bara i Europa finns det tre länder som inte tillåter abort - Polen, Irland och Malta. Vi behöver sätta in stora resurser för att komma tillrätta med sexhandeln i samband med den organiserade brottsligheten i Europa.

Ett bra sätt att komma vidare när det gäller jämställdheten i vardagen är att ställa sig själv frågan: vad gör jag och vad kan jag göra för att bidra till en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män? Än har vi lång väg att gå..

Folkpartiets skolpolitiska grupp föreslår att det ska utredas om det kan finnas ett behov av en lag om skolfrid. I botten ligger det faktum att arbetet mot mobbning måste intensifieras. Liknande brott som sker i vuxenvärlden har en helt annan dignitet och det kan aldrig vara meningen att vi skall behandla det som sker mellan barnen i skolan på ett mindre seriöst sätt.

Kränkningar som kvinnor utsätts för i äktenskapet kan ofta liknas vid mobbning då det vanligtvis har följts av en långvarig och upprepad form av olika kränkningar. Där kan vi redan idag applicera lagen om fridskränkning. Att som folkpartiet nu gör och föreslå en utredning av en lag om skolfrid är ett steg helt i rätt riktning för att säkerställa att både barn, föräldrar och lärare ser mobbing som den kränkning det faktiskt är. Det har funnits, och finns ännu idag skolor där man anser att mobbing inte skall polisanmälas utan utredas intern. Det finns vuxna i barnens närhet som anser att mobbing "inte är så allvarligt"utan sådant som hör till barndomen. En sådan lag skulle sätta ytterligare press på vuxenvärlden att ta mobbing på största allvar och ha som regel att alltid polisanmäla denna typ av brott.

Apropå kommunernas dåliga ekonomi nu i finanskrisens spår föreslår Jan Björklund att kravet på en ekonomi i balans i kommunens budget skall kunna gälla för längre tid än bara ett år. Det skulle ge kommunerna en möjlighet att under mindre goda år använda de medel som sparats ihop under bättre tider. Det skapar även ett incitament förkommunen att spara de år som kommunernas intäkter är högre.
Dessutom föreslår Björklund att storleken på statsbidraget kopplas till konjunkturläget så att staten ska kunna utjämna bristen på skatteintäkter. Det kommunerna har som största inkomstkälla är just skatter och statsbidrag. Och oavsett hög-eller lågkonjunktur måste kommunerna driva sin kärnverksamhet - skola, äldrevård och barnomsorg. Om regeringen väljer att gå på folkpartiets linje kan vi kommunpolitiker se fram emot vårpropositionen med tillförsikt!

På riksplanet kan man inte annat än bli förvånad och upprörd över den brist på fingertoppskänsla som Volvos styrelse visar som denna vecka går ut och aviserar en höjning av bonusen för 250 höga chefer samtidigt som antalet anställda vid Volvo lastvagnars fabrik har minskat med 50%...
Dessutom görs detta samma vecka som IF Metall gått ut och informerat om sin uppgörelse att arbetstiden sänks för delar av medlemmarna i kombination med att lönen sänks i motsvarande grad. Mycket märkligt att inte ha en klarare förankring i verkligheten...

Min uppfattning när det gäller Metalls uppgörelse är att vi i dagsläget befinner oss i en extraordinär situation som kräver extraordinära insatser. IF Metall har tagit ett stort ansvar för att hitta lösningar när andra står handlingsförlamade. Sen måste detta givetvis användas med försiktighet och begränsning så att vi inte riskerar att hamna i en situation där vi anser att det är OK att långsiktigt skapa förutsättningar för inkomst- och prissänkningar.
Att facken inom LO motsätter sig uppgörelsen är i sig inte förvånande - självklart ser man det som att detta underminerar fackens ställning när det går att hitta annorlunda och flexibla lösningar som inte följer den "svenska modellen". Jag skulle dock tro att frågar facken sina medlemmar skulle de flesta välja arbetstidsförkortning och sänkt lön under en övergångsperiod framför arbetslöshet och a-kasse ersättning. Att komma tillbaks in på arbetsmarknaden efter en period av arbetslöshet är inte helt enkelt. Dessutom finns idag redan en stor grupp löntagare som inte omfattas av kollektivavtal, som arbetar många timmar mer än 8 per dygn men som inte varje månad kan ta ut samma lön utan är helt beroende av hur resultatet ser ut - jag talar om våra företagare. Det finns även andra grupper på arbetsmarknaden som har stora delar rörlig lön, ex. säljare och konsulter som nu får se sin inkomst minskad. År 2009 i landet Sverige finns det inte längre bara en modell som kan appliceras på alla löntagare.Vi måste långsiktigt alldeles säkert hitta flexibla modeller för vår svenska arbetsmarknad.
Smakfullt vore det om fler höga chefer skulle kunna tänka sig en motsvarande insats - varför inte frysa löner och avstå från bonus under en period?

Idag tänkte jag fortsätta att skriva lite om politikens villkor.
SKL (Sveriges kommuner och landsting) har föreslagit att kommunstyrelsen skall bestå enbart av ledamöter från majoriteten i kommunen - som en kommunal regering. Det som då sker är ju att enbart majoritetens åsikter kommer fram och inte som nu att det sker en dialog mellan majoritet och opposition i varje ärende. Visserligen skulle det bli mer debatt i fullmäktige vilket är välkommet då fullmäktigemöten ibland kan gå väl snabbt. Men min uppfattning är trots allt att vi får mer genomarbetade ärenden om vi kan ha en kommunstyrelse som består av företrädare för både majoritet och opposition. Fullmäktige ska ju fokusera på att fatta beslut i principiellt viktiga frågor, ex mål och riktlinjer, skattesatsen eller den kommunala budgeten. Men även andra frågor som rör verksamheten i kommunen är viktiga att diskutera igenom så att alla möjligheter lyfts fram.

Det är sällan som fullmäktige besöks av kommuninnevånarna, oftast är det bara pressen som är på plats. Undantag är om det är aktuellt med en skolnedläggning - detta sätter alltid känslorna i svall hos kommuninnevånarna och då visar man sina åsikter på olika sätt. Men här finns det en förändringspotential och vi politiker måste tänka till hur vi på olika sätt kan göra det mer attraktivt att engagera sig i den lokala politiken. Ett alternativ kan vara att aktivera den allmänna frågestunden som det finns utrymme för i Nora- eller anta den motion jag skrivit om politikerkafé där jag förslog att politiker en gång i månaden finns tillgängliga för att diskutera aktuella politiska frågor med kommunens innvånare. Att besökarantalet är minimalt på fullmäktige i Nora kan även bero på att förutsättningarna inte är optimala. Placeringen av ledamöterna underlättar inte debatten, mikrofonen fungerar dåligt och dessutom används den inte alltid av ledamöterna vilket inte underlättar för ev. publik att höra debattinläggen i den stora salen.

Ungdomar är de som allra mest lyser med sin frånvaro på fullmäktigemöten - om inte skolan har skickat dit dem i samband med skolarbetet så är det ytterst ovanligt att de finns i fullmäktigesalen. Det är ju en av de politiska partiernas stora utmaningar - hur kan vi få en dialog med ungdomarna? I vissa kommuner finns sk. ungdomsråd, ett forum där politiker och ungdomar träffas och har en dialog. Andra kommuner väljer att delta i Lupp - en webbaserad enkätundersökning som Ungdomsstyrelsen administrerar. För oss som politiker är det viktigt att lyssna in alla ålderskategorier för att veta att vi lägger fram rätt förslag och att förslagen har förankring bland kommunens innevånare.

Härlig läsning för en folkpartist i dagens tidningar!

Både för att vi som parti har ökat en dryg procent sedan den senaste mätningen men också för att Alliansen nu i stort sett har kommit ifatt vänsterkoalitionen. Regeringens hantering av finanskrisen tillsammans med de tydliga besked som getts när det gäller kärnkraften och Saab har säkert spelat en avgörande roll för resultatet denna gång. I kriser prövas ledarskapet och regeringen har visat ett starkt och tydligt ledarskap när världen omkring oss gungat rejält den senaste tiden. Naturligtvis är det också extra glädjande att Sverigedemokraterna har minskat sedan mätningen i januari! Samtidigt måste vi ta andelen osäkra väljare på allvar och säkerställa att folkpartiet tillsammans med allianskollegorna är ett lika tydligt regeringsalternativ 2010 som vi var 2006.



Sist jag skrev så skrev jag om fritidspolitikernas villkor och berörde det faktum att det inte är alldeles enkelt att få människor att engagera sig politiskt. Här tror jag att vi som politiskt parti måste tänka till på hur vi förpackar vårt erbjudande till intresserade och jag vet att det arbetet pågår inom folkpartiet. Varför finns det idag, och i ett liberalt parti bara en typ av medlemsskap? Varför har vi inte en hel palett av olika typer : ett för den som vill vara stödmedlem, ett för den som vill vara med och kampanja, ett för den som bara vill ha information med jämna mellanrum, ett för den som vill engagera sig i politiken på allvar osv. Olika vägar in, olika avgifter beroende på vilken nivå människor vill lägga sitt engagemang på.

Här anser jag verkligen att det är viktigt att vi skapar olika valmöjligheter för de människor som trots allt har ett politiskt intresse men inte vill sitta i en nämnd eller är intresserade av det organisatoriska arbetet i en lokalförening. Engagemanget finns men vi är dåliga på att fånga upp det på ett modernt och tilltalande sätt.

Ganska nyligen hemkommen från fullmäktige tänkte jag skriva lite kring mina funderingar om fritidspolitikernas villkor.

Människor i allmänhet har ofta väldigt begränsade kunskaper om hur vårt parlamentariska system fungerar. Att det faktiskt är så att det är väldigt få personer som arbetar heltid som politiker. I min hemkommun Nora finns det en 100% tjänst som är kommunstyrelsens ordförande och 3 75% tjänster. En av 75% tjänsterna är ett oppositionsråd, dvs en företrädare för alla partier i opposition, de andra är kommunalråd för majoriteten, en i socialnämnden och en i barn-och utbildningsnämnden.

När vi hade vårt första fullmäktige möte efter valet 2006 var lokaltidningen där och tog kort på alla representanter som de sedan publicerade med namn och personuppgifter samt inkomstuppgifter under. Jag undrade redan då hur många av kommunens invånare som faktiskt tror att inkomstuppgiften är relaterad till politiken?? Vilket ju inte alls är fallet för majoriteten av oss då vi faktiskt har politiken som en fritidssysselsättning. Den ersättning vi får är för förlorad arbetsförtjänst och ett inläsningsarvode om 125:-/sammanträde. Dessutom får vi from 1/1-2009 faktiskt ersättning med 125:-/per påbörjad timme för kommunfullmöktiges sammanträden som alltid sker på kvällstid. Tidigare hade vi ingen ersättning alls för dessa möten....För mig är det en tydlig signal vi skickar - att arbeta som eller engagera sig som politiker är ingenting värt..

När jag diskuterar politik med människor så är det ofta så att det finns en utbredd missuppfattning kring politikens villkor. Det finns ett dilemma i att vårt parlamentariska system är uppbyggd på att "vanliga människor" skall engagera sig när den "vanliga människan" inte vill av olika anledningar.
Det blir ett demokratiskt underskott när vi inte lyckas engagera människor med olika bakgrund därför att vi inte får in de erfarenheter som egna företagare, målare och personliga assistenter eller andra yrkesgrupper har med sig. I skolnämnden skall det inte sitta lärare och annan skolpersonal utan människor som kan tillföra andra erfarenheter från helt andra verksamheter, lekmän sas, - det är tanken med vårt parlamentariska system. Riskerna för att en jävssituation uppstår är också en av orsakerna till detta. Redan idag har vi ett problem anser jag när det är lättare för den som är offentliganställd att engagera sig än för den som arbetar inom privata näringslivet där det många gånger inte alls finns samma förståelse för ett politiskt engagemang. Det innebär faktiskt att vi inte får ta lika stor del av den gruppens erfarenheter.

För mig är det viktigt att politiken påverkas av alla grupper i samhället och inte bara en begränsad grupp och det är oxå själva grundtanken med systemet. Det vi riskerar annars är att hamna i en situation där vi har en "elitgrupp" politiker som sitter i alla nämnder och styrelser. Detta innebär att hela makten i en kommun kommer att vila på ett fåtal personer..också det ett demokratiunderskott! Är det den utvecklingen vi vill ha?
Redan idag är det ju så att fullmäktige som är kommunens riksdag och det "högsta beslutande organet" egentligen bara klubbar beslut som redan tagits i nämnderna samt ev gått via kommunstyrelsen.
I nämnd och styrelse kan alla partier redan idag placera människor som inte finns med på någon fullmäktigelista alls och som kanske har en ringa förankring i det lokala partiet. En annan problematik är ju att tjänstemän i kommunen i vissa fall sitter i nämnder och styrelser i samma kommun som de tjänstgör i. Tjänstemännen skall ju vara opolitiska, det är oxå en grundtanke i vårt parlamentariska system.
De enda som är folkvalda är ju de som sitter i fullmäktige och när frågorna kommit dit så är redan det mesta diskuterat och avgjort.

Nora behöver bättre marknadsföring!


I veckan kom de nya siffrorna för 2008 gällande befolkningsutvecklingen i länets kommuner. För Noras del är det dystra siffror - Nora tappade 72 personer 2008! De enda kommunerna som tappat mer är Karlskoga (-116) och Hällefors (-114). De kommuner som står för en positiv befolkningsutveckling är Örebro (+1848), Lekeberg (+14) samt Kumla (+305). Ett intressant räkneexempel - för Noras del innebär det att nästan 1,5 personer varje vecka valde att flytta ut från Nora, med mitt beräkning nedan gör det ca 40 000:- minus/veckan.....


För Nora är det allvarligt, Nora har minskat med totalt 90 personer sedan 2000! Jag anser att en av orsakerna till detta är att vi inte har några tydliga, utkommunicerade mål när det gäller befolkningstillväxten. I vårt strategidokument står det skrivet att vi har som mål att öka med 25 personer per år vilket skulle ha gett oss ett tillskott på 200 personer 2008 istället för att vi som nu har tappat 90 personer. Men det står inte en rad om hur detta mål skall nås eller vad kommunen behöver vidta för åtgärder för att underlätta inflyttningen av dessa 25 personer. Varje person som flyttar till Nora ger kommunen ett skattenetto om ca 50000:- efter att alla kostnader är betalda. Om vi lyckats nå målet om 25 personer/år skulle vi alltså förra året och åren framåt haft ytterligare 1 mKr drygt i nettointäkt till kommunen!

I Kumla som precis som Nora ligger på bekvämt pendlaravstånd till Örebro har man en tydlig vision där målet tidigare var att man skulle öka till 20 000 invånare, nu när detta mål nåtts har man en uppdaterad version som säger att Kumla ska ha 25 000 invånare 2025! Detta uppnås bl. a. genom att det är billigare att bygga i Kumla än i Örebro och ingen har väl missat den massiva kampanj som Kumla bedrivit bl. a. i Nerikes Allehanda där man gör reklam för sin kommun för att locka till sig nya kommuninnevånare.

Tänk om vi i Nora skulle ta samma beslut - bestämma oss för att 2025 skall vi vara 15 000 invånare i kommunen - vad skulle vi då behöva vidta för mått och steg för att lyckas uppnå detta mål? Jag kan lista några som jag bedömer vara viktiga:

• Bygga attraktiva bostäder, både lägenheter och radhus med olika äganderättsmöjligheter.


• Bygga både små och större lägenheter för att locka olika åldersgrupper till Nora.


• Satsa på att tågförbindelsen Länspendeln blir verklighet.


• Marknadsföra Nora som en pendlingsförort till Örebro.


• Visa att Nora har aktiviteter hela året och inte bara på sommaren.


• Satsa på ett allaktivetshus där alla generationer kan mötas.


• Ta vara på den potential som landsbygden (där ca 40% av kommunens befolkning bor) har genom olika utvecklingsprojekt.


• Satsa på valfrihet i skola, barnomsorg och äldrevård. Ge personalen chansen till intraprenad vid sidan av satsningar på entreprenader.


• Ge framgångsrika Norabor ett uppdrag som ambassadörer (jag har tidigare skrivit en motion om just det) för att de ska hjälpa till att marknadsföra Nora.

Ja, det var några punkter som jag bedömer som viktiga för att vi ska lyckas med att uppnå en vision om att Nora ska ha 15 000 invånare 2025. Hör gärna av dig med synpunkter och idéer kring detta.

Idag har GM:s besked om Saab kommit. Märkligt nog anser man att det efter årsskiftet är den svenska regeringen som ska gå in och ta över ägarskapet i Saab. Budskapet från näringsministern har varit tydligt, den svenska staten ska inte äga bilfabriker, svenska skattebetalare förväntar sig andra tjänster för sina skattepengar än att regeringen ska gå in och rädda ett företag. De svenska skattepengarna behövs för skolan, vården och äldreomsorgen. Vilka företag skulle sedan stå på tur och vilja ha hjälp och hur ska pengarna fördelas? Vilka företag är det OK att staten äger och vilka ska vara kvar inom marknadsekonomin? Vem ska i ett sådant läge avgöra storleken och vara eller icke vara kring bonusar till höga chefer och storleken på aktieutdelningen?
Ytterst handlar ju detta i första hand om ett strukturellt problem och inte ett konjunkturproblem - så sent som för två år sedan skakade man inom GM på huvudet när det talades om miljöbilar och drivmedelssnåla modeller..
Sen är det givetvis så att för västsverige är detta en katastrof, varken mer eller mindre. I många familjer arbetar bägge parter inom Saab och det blir ett hårt slag för hela den västsvenska arbetsmarknaden om Saab läggs ner. Förhoppningen är givetvis att man inom det utvecklingsbolag som bildats kan hitta andra vägar för all den kompetens som finns i området och att det görs stora satsningar på arbetsmarknadsområdet för att hitta nya vägar för de människor som drabbas.
Jag har inte tagit del av kulturutredningen i någon större omfattning men jag är böjd att hålla med om att de yttringar som nyligen passerat som examensarbeten på Konstfack lämnar mycket övrigt att önska. Inte så att jag anser mig kompetent att göra bedömningen om det är konst eller inte - men att ta vårdresurser och tunnelbanevagnar i anspråk för sitt konstnärliga uttryck kan bara vara OK om man är beredd att betala vad det kostar! Att sedan som examinator låta detta passera verkar ansvarslöst anser jag. Man kan inte bara se mellan fingrarna om det är uppenbart att det finns en misstanke om brott - lite mer civilkurage än så bör vi kunna kräva av personalen på Konstfack.

Ett nytt regeringsförslag kom i början på förra veckan. Ytterligare ett förslag där vår borgerliga regering ger människor möjlighet och makt att själva bestämma hur de vill leva sina liv. Denna gång handlar det om barnomsorgen - föräldrar kommer att ges möjlighet att på olika sätt ordna med alternativ till förskolan. Det kan gälla möjligheten att gå samman på olika sätt, genom privat dagbarnvårdare eller genom att gå samman flera föräldrar för att gemensamt kunna lösa behovet av barnomsorg genom att dela på ansvaret för en mindre grupp barn. Jag välkomnar förslaget som föreslås gälla redan från den första juli i år. Inte alla barn vill gå, eller trivs med, att gå på förskolan, många föräldrar söker lösningar för att själva kunna lösa frågan om barnomsorg då de är förvissade om att de själva vet vad som är bäst för just deras barn. Det kan även finnas medicinska orsaker till att barnet inte passar i en större barngrupp eller så är tiderna i den kommunala förskolan inte tillräckligt flexibla för att passa familjens arbetssituation.

Det viktiga är att ge alla föräldrar ett alternativ och en valmöjlighet. Det är också viktigt att alla barn får en trygg och stabil miljö - barn är också individer och samma lösning passar inte alla.

Lagförslaget öppnar givetvis även upp för kommunen att kunna ha flexibla lösningar när det gäller att möta toppar i behovet av barnomsorg och inte genast bygga fast sig i en lösning med nya lokaler som sedan kan vara kostsamma att ta sig ur.Precis som med friskolor där kommunen betalar en skolpeng får kommunen här betala en barnomsorgspeng.

Så har då äntligen en av Nora kommuns landsbygdsskolor säkrat sin framtid genom att friskoleföreningens ansökan beviljats av Skolverket. Detta trots kommunens yttrande där den socialdemokratiska majoriteten ville avstyrka ansökan. Grattis Järnboås!!
Förhoppningen är att skolan ska kunna hyra lokaler av Nora kommun/Nora Bostäder för sin verksamhet. Kanske bra om man även har en plan B när det gäller lokalerna...men det mest sannolika är förstås att alla barnen kommer att välja friskolan och då finns det inget underlag för att driva den kommunala skolan vidare. Den socialdemokratiska majoriteten har i åratal talat om nedläggning och jag har full förståelse för att föräldrarna nu tagit detta steg för att säkra skolans framtid.
En annan skola i kommunen som varit nedläggningshotad under en massa år är Dalkarlsbergs skola. Där har Skolverket dock inte beviljat ansökan då man anser att elevunderlaget inte är tillräckligt. Ett trist resultat för friskoleföreningen i Dalkarlsberg som stridit länge för att få ett tillstånd. Men friskoleföreningen ser möjligheter och kommer nu att kontakta närliggande Granbergsdal där Karlskoga lägger ner skolan för att se om man där kan få ett antal elever att välja Dalkarlsberg i stället. Jag hoppas att de lyckas!
I både fallet Järnboås och Dalkarlsberg hade säkerligen läget varit ett annat om kommunen valt att marknadsföra orterna på ett bättre sätt, erbjudit tomter till attraktiva priser på ett offensivt sätt och framförallt inte "glömt" hela Vikersbygden i förra årets upplaga av turistbroschyren. Samma offensiva satsningar, strategiska och långsiktiga som saknas för Nora stad saknas kanske i än högre grad för den omgivande landsbygden där ca 40% av kommunens innvånare bor. Att enbart satsa på att dra in på den kommunala servicen skapar ingen attraktiviet!

Från helgens visionsarbete med folkpartiets EU-program tillbaks till vardagen igen. Som fritidspolitiker i Nora står jag och kollegorna nu inför det tuffa arbetet att spara 15mKr på en två årsperiod. Imorgon är det första sittningen för att tillsammans med majoriteten försöka hitta möjliga sparåtgärder för att åstadkomma det omöjliga känns det som...här kan det inte bli tal om någon osthyvelsprincip utan mer att tänka nytt och tänka annorlunda - samtidigt är det viktigt att inte bara bromsa utan även gasa - göra satsningar som får människor att flytta till Nora så att vi ökar skatteinkomsterna, får hit kreativa entreprenörer som är med och utvecklar vår kommun.Detta arbete skulle givetvis ha drivits med kraft redan tidigare vilket jag även påtalat i många fullmäktigedebatter - det görs helt enkelt för lite för att marknadsföra Nora stad och den omkringliggande landsbygdens förtjänster.
Givetvis ser vi fram emot vad finansminister Anders Borg kan tänkas erbjuda kommunerna i samband med vårpropositionen. Men vi måste även se över vad vi själva har möjlighet att åstadkomma.
Vi måste klara kommunens verksamheter utan att behöva höja skatten ytterligare. S-majoriteten har redan tagit hälften av den inkomstökning fattigpensionärerna fick tack vare regeringens skattesänkning för 2009 genom sin skattehöjning som klubbades på novemberfullmäktige. Att fortsätta med skattehöjningar är ingen framkomlig väg - då har vi inom en inte alltför avlägsen framtid en kommunalskatt på omkring 50:- vilket självklart inte sporrar till inflyttning i Nora kommun!

Dags att skaka lite liv i min gamla blogg som startades i samband med valet 2006. Efter att ha varit i Göteborg på partiråd i helgen har jag fått lite ny inspiration och ska försöka att skriva med lite (o)jämna mellanrum. På partirådet har vi tillsammans kommit överens om ett starkt Europaprogram som Folkpartiet liberalerna går till val på den 7/6. Det har varit bra diskussioner i utskotten och en lyhörd partiledning som tillsammans har gett oss möjligheten till ett väl genomarbetat Europaprogram. Visst känns det bra att tillhöra det mest Europavänliga partiet - vi tror på Europa!

Just nu känns det givetvis extra bra att vara folkpartist med tanke på den överenskommelse om energipolitiken som alliansens företrädare nu i veckan har kommit överens om. Detta är en historisk överenskommelse och visar på regeringsduglighet, den applåderas inte bara av företagen utan även av de stora industrifacken. Jag är extra glad åt att vi kommer att göra stora satsningar på de alternativa energikällorna.