I onsdags skrev jag om medias förmåga att skriva om politiker som på något sätt har trampat snett i livet och att jag anser att media har ett ansvar att bevaka men också beskriva politikens villkor på ett nyanserat sätt.
Självklart är det så att politiker får finna sig i att bli granskade, framförallt om man är avlönad heltidspolitiker. Men i torsdagens Na finns det två personer som uttalar sig på ett klokt sätt, dels professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet Mikael Gilljam, dels filosofie doktor Gun Hedlund från Örebro universitet. Gun Hedlund är inne på samma spår som jag - att medierna har ett ansvar att se till att inte skapa ett överdrivet misstroende mot politiker. Att det är viktigt att ge en nyanserad bild eftersom förtroendevalda ofta har ett stort engagemang och har som ambition att fatta kloka beslut.
Mikael Gilljam trycker på en annan viktig punkt - att det är viktigt att leva efter sin ideologi. Som han säger "en kristdemokrat som är otrogen eller en vänsterpartist som sätter sitt barn i en friskola kan få svårare än andra att förklara sig". Ja, diskussionen fortsätter säkert.

Det jag skulle tycka var intressant vore om media försökte beskriva politikens villkor, sorger och glädjeämnen, vad får vissa människor att engagera sig i politiken, varför är det så svårt att få många människor att engagera sig? Det är ju ändå din och min vardag det handlar om. Kommunens kärnverksamheter är ju de som ligger oss innevånare närmast, skolan och omsorgen. Vad är det så som får människor att säga jag bryr mig inte? Hör gärna av dig till mig med kommentarer om du själv har synpunkter.