Ganska nyligen hemkommen från fullmäktige tänkte jag skriva lite kring mina funderingar om fritidspolitikernas villkor.

Människor i allmänhet har ofta väldigt begränsade kunskaper om hur vårt parlamentariska system fungerar. Att det faktiskt är så att det är väldigt få personer som arbetar heltid som politiker. I min hemkommun Nora finns det en 100% tjänst som är kommunstyrelsens ordförande och 3 75% tjänster. En av 75% tjänsterna är ett oppositionsråd, dvs en företrädare för alla partier i opposition, de andra är kommunalråd för majoriteten, en i socialnämnden och en i barn-och utbildningsnämnden.

När vi hade vårt första fullmäktige möte efter valet 2006 var lokaltidningen där och tog kort på alla representanter som de sedan publicerade med namn och personuppgifter samt inkomstuppgifter under. Jag undrade redan då hur många av kommunens invånare som faktiskt tror att inkomstuppgiften är relaterad till politiken?? Vilket ju inte alls är fallet för majoriteten av oss då vi faktiskt har politiken som en fritidssysselsättning. Den ersättning vi får är för förlorad arbetsförtjänst och ett inläsningsarvode om 125:-/sammanträde. Dessutom får vi from 1/1-2009 faktiskt ersättning med 125:-/per påbörjad timme för kommunfullmöktiges sammanträden som alltid sker på kvällstid. Tidigare hade vi ingen ersättning alls för dessa möten....För mig är det en tydlig signal vi skickar - att arbeta som eller engagera sig som politiker är ingenting värt..

När jag diskuterar politik med människor så är det ofta så att det finns en utbredd missuppfattning kring politikens villkor. Det finns ett dilemma i att vårt parlamentariska system är uppbyggd på att "vanliga människor" skall engagera sig när den "vanliga människan" inte vill av olika anledningar.
Det blir ett demokratiskt underskott när vi inte lyckas engagera människor med olika bakgrund därför att vi inte får in de erfarenheter som egna företagare, målare och personliga assistenter eller andra yrkesgrupper har med sig. I skolnämnden skall det inte sitta lärare och annan skolpersonal utan människor som kan tillföra andra erfarenheter från helt andra verksamheter, lekmän sas, - det är tanken med vårt parlamentariska system. Riskerna för att en jävssituation uppstår är också en av orsakerna till detta. Redan idag har vi ett problem anser jag när det är lättare för den som är offentliganställd att engagera sig än för den som arbetar inom privata näringslivet där det många gånger inte alls finns samma förståelse för ett politiskt engagemang. Det innebär faktiskt att vi inte får ta lika stor del av den gruppens erfarenheter.

För mig är det viktigt att politiken påverkas av alla grupper i samhället och inte bara en begränsad grupp och det är oxå själva grundtanken med systemet. Det vi riskerar annars är att hamna i en situation där vi har en "elitgrupp" politiker som sitter i alla nämnder och styrelser. Detta innebär att hela makten i en kommun kommer att vila på ett fåtal personer..också det ett demokratiunderskott! Är det den utvecklingen vi vill ha?
Redan idag är det ju så att fullmäktige som är kommunens riksdag och det "högsta beslutande organet" egentligen bara klubbar beslut som redan tagits i nämnderna samt ev gått via kommunstyrelsen.
I nämnd och styrelse kan alla partier redan idag placera människor som inte finns med på någon fullmäktigelista alls och som kanske har en ringa förankring i det lokala partiet. En annan problematik är ju att tjänstemän i kommunen i vissa fall sitter i nämnder och styrelser i samma kommun som de tjänstgör i. Tjänstemännen skall ju vara opolitiska, det är oxå en grundtanke i vårt parlamentariska system.
De enda som är folkvalda är ju de som sitter i fullmäktige och när frågorna kommit dit så är redan det mesta diskuterat och avgjort.