Bodil har många kloka tankar och denna gång beskriver hon åldrandet ur ett annat perspektiv, nämligen att de som idag blir gamla inte har samma referensramar som de som är födda i början på förra seklet. Det innebär en vilsenhet då vi inte känner igen oss i hur en gammal människa "ska vara". Vi måste helt enkelt "lära oss" att ha vårt eget förhållningssätt till den perioden i livet.
De framsteg som gjorts och görs på medicinsk och teknisk sida innebär att syn, hörsel och rörlighet kommer att vara av god kvalitet längre upp i åldrarna vilket ger en högre livskvalitet.
Tidigare, och tyvärr alltför ofta även idag, talas det om gruppen äldre som en grupp och de individulla hänsynen har svårt att komma till tals. Att de flesta som vi betraktar som gamla faktiskt betraktar sig själva som "ungdomlingar" är ett bevis på att kollektivismen är fel angreppssätt!
Idag finns det lika många önskemål som det finns äldre: många vill fortsätta att jobba på hel- eller deltid långt upp i åren, andra vill resa och ta hand om barnbarn och eget hus och hem. Vi bör utgå från en syn på äldre som AKTIVA - när man går i pension idag så har man ofta en tredjedel av livet kvar.
När kommer arbetsmarknaden att ta tillvara på den energin och kunskapen hos de "nya" äldre? Här har jag själv fört diskussioner i olika sammanhang om att vi måste få ett betydligt mer flexibelt arbetsliv än vad som finns idag. Att ta vara på äldres kunskap genom mentorskap, att skapa möjligheter för hel/halv/deltider när man vill trappa ner på arbetet. Bodil Jönsson är inne på samma sak och menar att vi borde få till en försöksverksamhet på detta område.
De som idag är medelålders har varit det i en tid som haft sin utgångspunkt i individualismen - självklart kommer de att fortsätta vara indvidualister även när de blir äldre! Något som forskningen helt har missat menar Bodil Jönsson. När kommer forskningen att fokusera på människan i hennes sammanhang och ta reda på vad som efterfrågas, istället för att ta för givet? Bara det fenomenet som stavas INTERNET är av stor betydelse i den här gruppen.
Designforskningen och de ekonomiska förutsättningarna är andra områden som kan utvecklas.
När människor så småningom hamnar på ett äldreboende så rycks de ur sitt sammanhang och alltför ofta finns inte möjligheterna att få vara med och bidra ens i det lilla - vi är många som kan vittna om att besöket på ett äldreboende ofta är ganska sorgligt...Människor blir sittande, tittar rakt fram med tom blick, ingen film på tv, ingen radio i bakgrunden, inga aktiviteter verkar finnas.
Bodil menar att det finns ett "kollektivt missförstånd" när det gäller ådrande och ålderdom. Vi kan inte jämföra dagens 75 åringar med de 75- åringar som fanns för en generation sedan. Inviden är viktigare än kollektivet i gruppen "ungdomlingar". När jag själv är där kommer inte Kalle Jularbo att höra till favoritartisterna utan då har jag en egen Spotifylista som jag vill lyssna på.
Om du är intresserad av ämnet tycker jag absolut att du ska läsa boken. Bodil har även en blogg som du hittar på http://www.bodiljonsson.se/blog/ där du kan ta del av andras och även bidra med egna förslag och idéer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar