Läser om BO:s (Barnombudsmannen) rapport idag om de 20 000 barn som varje år omhändertas av samhället därför att deras egna föräldrar av olika skäl inte klarar av att ta hand om dem. Rapporten handlar om det bemötande barnen får ute i de familje- och HVBhem som barnen skickas till. Detta är första (!) gången som barnen kommer till tals i en sådan rapport. Du kan läsa artikeln här.
Barnen vittnar om hot och våld som en del av sin vardag och BO vill nu med all rätt att det tillsätts ett oberoende barnombud dit barnen direkt kan vända sig. Att utse en ansvarig socialsekreterare som ansvarar för kontakten med barnet under placeringen är ett annat krav från BO. Kraven på HVB-hem måste bli tydligare och mycket av ansvaret faller tillbaka på de politiker som är ansvariga för placeringarna. I en enkät som BO genomförst visar det sig att endast 20 % av landets kommuner har en plan för hur socialtjänsten ska agera om vanvård upptäcks, det är definitivt inte tillräckligt.
2 kommentarer:
Viktiga frågor om barn som riskerar att fara illa, och att vi i ett så upplyst och välinformerat samhälle som vårt inte klarar att trygga tillvaron för de minsta måste ses som ett misslyckande.Jag arbetar själv med missbruksrelaterade frågor sedan många år och tycker mig se att utvecklingen när det gäller samhällets tillsyn och skydd av barnen urholkas, kanske till förmån för andra gruppers behov, möjligen en effekt av prioriteringsordningen i socialtjänstens arbete?
Hälsningar,Seppo...way back...
Det här är en viktig fråga. Tyvärr måste man se upp lite. Framför allt i media. Tendensen är att man hittar något stackars barn och så får alla de som jobbar med ungar klä skott.
Man måste ha klart för sig att idag hamnar ingen unge på HVB-hem eller i familjehem om det inte finns en anledning. Många av de som tas omhand har lärt sig det sociala spelet. Åter igen jag vet att det finns barn som far illa men mina erfarenheter är att väldigt många använder vuxenvärdens rädsla för vanvård för att få sin vilja fram. Ungefär som pedofilanklagelser missbrukas i vårdnadstvister etc. Det sorgliga är att i vår iver att lyssna på barnen och bara lyssna på barnen är det stor risk att vi förstör för ungarna. Barn är impulsstyrda. Att inte säga stopp och belägg utan ge dem möjlighet till att bli familjehemsnomader som flyttar familj så fort livet blir jobbigt i stället för att reda ut problemen, kommer vi inte lära dem något för framtiden.
Som vanlig när man diskuterar sånt här och man inte upprörs måste jag igen understryka att det finns naturligtvis vanvård men jobba mer med att få socialtjänsten att jobba med sin uppgift istället för en massa politiskt smäck som ytterligare en instans att klaga till. Det är bara politiskt bondfångeri.
Skicka en kommentar