Jag har fått en kommentar på mitt tidigare inlägg där jag berättar att kristdemokraterna och folkpartiet liberalerna tillsammans har lämnat in en motion om frivilliga drogtester. Mycket kloka tankar och funderingar och väldigt inspirerande för mig att få en dialog med en av mina bloggläsare!
Visst är det så att många vuxna kring barnen kan vara stödjande och till mycket hjälp, framförallt om det är vuxna som har kloka värderingar. Nu upplever jag att vi har en relativt stor "vuxentäthet" i Noras skolor så jag tror inte det är där problemen ligger. Frågan är kanske snarare vilka värderingar som möter våra ungdomar, i skolan men framförallt hemma, från föräldrarna...är det så att man pratar med ungdomarna om riskerna med att röka och dricka alkohol, har man satt tydliga gränser för vad som är accepterat?
Eller är det så som jag ofta får höra när jag talar med lärare och andra vuxna som finns runt barnen utifrån sin profession att en del föräldrar faktiskt tycker att det är OK att dricka alkohol..hellre det än att de knarkar...
Men då har man ju missat poängen - om jag redan röker så är det mycket lättare att även prova att röka hasch ex. Detta eftersom jag redan "sänkt" min tröskel genom att jag är rökare. Likaså är det mycket troligare att jag vågar prova andra preparat om jag redan är påverkad av alkohol, eftersom jag då inte har ett fullgott omdöme..Att pröva att röka hasch om jag inte är "vanlig" rökare är mycket mindre sannolikt, likaså att jag vågar testa några små piller som sägs ge en häftig kick om jag inte redan har trubbat av mitt omdöme med alkohol..
Vår motion skall ses lite mot bakgrund av detta, den är ett sätt för utsatta ungdomar att tillsammans med sina föräldrar bestämma sig för frivilliga drogtester i syfte att stärka dem i deras möjligheter att säga nej tack! Viktigt att påpeka att allt skall ske på frivillig grund, ingen får känna sig tvingad, respekt för den personliga integriteten är viktig i allt detta.
Motionen är även att betrakta som ett inlägg för vuxna att våga ta fighten - för det handlar ofta om det med tonåringar - för att sätta gränser. Ibland kan det faktiskt vara bra att kunna "skylla på" sina föräldrar när man som ung tjej eller kille hamnar i situationer som man inte riktigt bemästrar.
Lite av det signaturen William beskrivet - en etisk och moralisk kompass - är inte detta något av det viktigast vi som föräldrar kan ge våra barn och ungdomar? Om vi vuxna inte gör det så kommer någon annan att göra det, frågan är om det blir den moraliska och etiska kompass som vi uppskattar?
2 kommentarer:
Hej!
Bakom signaturen william döljer sig miljöpartiet i Noras ordförande William Grönlund som också skriver detta - medans barnen tittar på eftersnacket till Sverige-Finland (herrkronorna).
En sak som jag fundrat kring vad gäller drogtester är också frivilligheten. Frihet är ett svårbemästrat begrepp. Någons frihet kan inskränkas någon annans o.s.v.
I fallet med frivilliga drogtester tänker finns det flera frågetecken kring frivilligheten som jag gärna skulle vilja se vad ni har för tankar kring.
1. Barnen som ska testas är inte myndiga. De är så smått på väg mot vuxenlivet och har börjat forma en egen livshållning och även politisk ådkådning. Men det beslut som ska fattas skall göras i "samråd" med föräldrarna. Om föräldrarna vill, men inte barnet, vad händer då? Min tanke är att många barn förmodligen väljer att bli drogtestade, utan att de själva är bekväma med beslutet. Det är svårt att stå på sig och på det viset få föräldrarnas misstänksamhet mot sig.
2. Ett annat problem (nu söker jag problem - inte för att jag i grunden är en negativ rackare utan mer för att höra hur ni tänker)är att vi kan nog anta att en majoritet av barnen låter sig bli drogtestade, men vad händer då med minoritetens frihet? Med mina kunskaper kring ryktesspridning kommer både personal och barn ganska snart ha koll på vilka som testats och vilka som inte gjort det. Om något av barnen redan vid denna unga ålder utvecklat en tydlig liberal livshållning och anser att den personliga integriteten och friheten över sin egen kropp (och de värden/testresultat den avger) ska vara sin egen, kommer detta barn att få strida hårt mot skolvärldens misstänksamma blickar.
3. För att kunna känna sig fri krävs att man inte är fastlåst i någon samhällsskikt eller "utanförskap". Barn med drogproblem kommer inte allt för sällan från familjer där föräldrarna också brottas med dylika monster. I sig redan där ett utanförskap. Om detta barn nu väljer, för att inte bli avslöjad, att inte testa sig har den då inte försärkt det utanförskap som de misstänksamma blickarna för med sig. Detta i sin förlägning tänker jag kan leda till ytterligare skolk och frånvaro. Och då mer tid till droganvändning?
Ni vet säkert att ni lagt en motion som det kommer att bli en spännande diskussion kring. Jag vill avslutningsvis bara återkomma till en fråga jag hade i min förra kommentar. Ser ni ingen fara med ett samhälle där vi övervakar varandra allt mer i form av tester och kameror. Finns det ingen annat sätt att angripa problemet?
Med vänlig hälsning
William
Hej William, visst vet jag vem som "gömmer sig" bakom signaturen :)
Jag ska försöka besvara dina frågor i turordning:
1. För mig är integritetsfrågan viktig och självklart är det svårt om föräldrar som i kraft av sin makt kan kräva barnets deltagande gör det trots att barnet inte vill. Här hoppas jag att föräldrar i samverkan med vuxna på skola & social kan diskutera sig fram till en klok hållning, det är inte vår mening att barn skall kunna tvingas in i detta.Här måste varje person behandlas med respekt. Någonstans bör det gå att få fram en gemensam bild av sannolikheten för att just den berörda individen ligger i riskzonen. Men det är givetvis ingen bra start om någon skall tvingas in i detta...hela upplägget utgår ju från frivillighet..
2. När det gäller frågan om utsattheten för dem som väljer att gå med måste ju alla som är delaktiga i processen vara ytterst noggranna med sekretessen kring vilka som deltar. Vår grundtanke med detta är framförallt att det ska fungera som ett stöd för ungdomar att faktiskt säga nej till det grupptryck som ofta uppstår i sådana här situationer. Då menar vi att det kan vara en trygghet att "luta sig" mot ett deltagande i testerna för att slippa komma i dispyt med sina kompisar kring detta. Men visst är det viktigt att alla inblandade ser inte bara fördelarna med drogtesterna utan även riskerna med hanteringen kring detta.
3. Att hamna i utanförskap eller redan vara där beroende på ens egen familjesituation och av den orsaken välja att inte testa sig..förhoppningen är givetvis att vuxna i skolan tillsammans med vuxna på Resursen i Nora, våra fältare och personal på fritidsgården ska kunna lägga ett så heltäckande pussel som möjligt för att kunna hjälpa så många ungdomar som möjligt. Nätet kring våra ungdomar bör vara finmaskigt och där hoppas vi givetvis även mycket på de nya reglerna för skolhälsovård som regeringen förordar. Kloka vuxna på många olika positioner kring våra ungdomar borde betyda att färre ungdomar kan ramla emellan maskorna i nätet...ser vi till skolans rapporterings skyldighet när det gäller skolk och frånvaro skall ju sådant ovillkorligen rapporteras till föräldrarna, om skolan då inte får någon reaktion bör kanske nästa steg tas. Men visst är det ett dubbelt utanförskap som du beskriver och jag kan tycka att det är sorgligt att så många av våra ungdomar är så utsatta och att vi inte lyckas hitta och hjälpa alla.
Att försöka att kort besvara den här typen av frågor är egentligen ogörligt då det fordras en diskussion med många bottnar utifrån individens perspektiv.
Som jag avslutade med förra gången skulle jag verkligen önska mig ett samhälle där det inte var så mycket yta utan mer innehåll, idag jobbar vi och sliter för att få ihop till alla "måste ha" saker men tappar någonstans på vägen en livskvalitet av djupare slag. Självklart finns det problem med ett samhälle där vi övervakar varandra mer och mer. I takt med mer övervakning skapas givetvis incitament för att på olika sätt kringgå övervakning eller prestera falska resultat i tester. I den bästa av världar skulle vi kunna tänka oss en värld där vuxna vågar vara vuxna, bra förebilder för våra barn och ungdomar, att tiden fanns för umgänge och samtal. Här måste vi ju alla ta vår del av ansvaret och det är ingen enkel diskussion. Idag är ju vår livsstil legio och den som på något sätt inte vill "vara med" i prylracet betraktas ju som avvikande och märklig. Detta är ju en diskussion som borde pågå på flera plan, och jag tror att det så smått börjar vända, men självklart är det som att vända en atlantångare....
Skicka en kommentar