Allt kan (inte) göras till politik

Jag har skrivit om det förut, skillnaden mellan politikers och tjänstemäns ansvar. Hur lätt det är att blanda ihop dessa två, kanske än mer i en mindre kommun som Nora där det är nära mellan de två och oftast korta beslutsvägar.

Nu skriver SvD om detsamma - det faktum att allt politiseras för att få media och väcka uppmärksamhet. I förra valrörelsen kom det utspel om könsneutrala toaletter, tvättservice i tunnelbanan och clowner på äldreboenden, för att nämna några exempel.

I den politiska vardagen brukar vi säga att politikerna bestämmer vad och tjänstemännen hur, utifrån det faktum att professionen är de som kan verksamheten bäst, de innehar specialistkompetensen. Om jag tar utgångspunkt i det politikområde som jag kan bäst kan det till exempel handla om att professionen bestämmer var klasserna ska husera rent lokalmässigt om det är trångt om utrymme på en skola, den pedagogiska verksamheten bör hanteras av lärare och rektor, att avgöra vilka elever som behöver extra stöd är även det en fråga för lärare och rektor.

Just på skolans område blir det lätt så att alla har åsikter, politiker, föräldrar, farmor, journalisten osv. Alla har åsikter utifrån sin begränsade och ibland lastgamla (länge sen man gick i skolan) erfarenhet av skolans uppdrag. Jag vill hävda att det dock bara är professionen som har en helhetssyn och en helhetssyn som är "up to date" som skall ta de dagliga besluten i verksamheten.

Politikens uppgift är att tillhandahålla medel och ramar, inte att detaljstyra. Övergripande mål måste stå i fokus, inte specifika särintressen. Allt kan och ska inte politiseras.